kan gilla såsom kylig. Omkring staden grup-
pera sig yppigt bevuxna kullar, varierande med
gröna dalar, och då himlen är klar — visser-
ligen ett sällsynt fall — så njuter man den an-
genäma usigten af snöbergen i ferran.
Till omvexling har man här ett par tråkiga
baler och cländiga banketter. Samtalot hvälf-
ver sig dervid ensamt kring de förflutna brag-
derna vid Sutledsch. Men man tutar dock icke
ut dem på samma sält, som pressen der hem-
ma firar dessa dater; man tillåter sig till och
med en ganska skarp kritik och påstår, till följe
af flere opartiska ögonvittnen, alt vi begått be-
tydliga fel och att vår seger mera varit en
följd af lyckan och sikhernes förvända åtgöran-
den, än af skickliga operationer af våra egna
trupper. Sjelfva lord Hardinges berömda mo-
deration skattar man här icke mycket högt, då
man är af den åsigten. att något annat förfa-
rande efter varande omständigheter var allde-
les omöjligt. I trots deraf förer hr Puff alltid
högsta ordet; hvar och en är en hjelte och
hvarje fäikining är en stor slagining.
Hvad min egen obetydlighet Beträffar, så ö-
rer jag ett ganska indraget lif och släpar mig
fram såsom snigeln i sitt skal, som jag sällan
lemnar. I början förekom det mig ganska trå-
kigt att vara så ensam, och jag kom på den
tanken, alt jag väl ändå vore en bättre säll-
skapskamrat, än jag förr föreställt mig. Imed-
lertid har nu regntiden inträdt och understun-
dom nedströmmar en sådan syndaflod från him-
len, att väldiga strömilar bilda sig, som rycka
med sig allt i sitt förstörande lopp; träd, dam-
mar, hus bortföras såsom halmstrån af floden,
och det är en verkligen förfärlig anblick att
skåda dessa förödelser. Sednast i går sjönk,
midt emot min bostad, en hög kulle tillsam-
mans, undergräfd af floden, och alla föremål,
som kommo i vägen för strömmen, bortfördes.
Då jag icke förstår ett ord af landets språk,
har jag mycket svårt att göra mig förstådd al
mitt tjenstfolk. I början blef jag retad till
vrede då mina tjenare g orde just raka motsat-
sen af det jag befallde dem; nu tager jag det
som en filosof och öfverlemnar allt åt ödet ei-
ler försynen. Man är tvungen att hafva om-
kring sig en längre svans af tjenare här, än i
England, då hvar och en endast vill förrätta en
viss tjenst. Jag har inemot tjugu i min ljenst,
och ehuru de göra mycket väsen afsig, uträtta
de dock i sjelfva verket icke mer, än en kam-
marjungfru och en kammartjenare i Europa
skulle göra. För matlagningen miste man t.
ex. hafva en egen tjenare, hvilken såsom chef
förestår detta fack, ty eljest skulle man oitast
råka i förlägenhet att lida hunger. I anse:nde
till de många händer, hvilka skola bistå öfver-
munskänken i hans funktion, herrskar vid bor-
det största oordning och förvirring; man kan
nästan snarare tro, alt man i sällskap med le-
jon ech tigrar intager en måltid i Zoolical gar-
den, än en ordnad middag hos en indisk gentle-
man, och man är nästan firdig önska, att så
vore. — — — — —