REVY AP TIDNINGARNA: Uti Dagbladet läses om representations-frågan en artikel af en känd hand, och hvaraf nedanstående utdrag förtjenar att läsas af enhvar, i anseende till de sunda tankar, den innehåller: Att de, som hos oss önska reformer, äro lifvade af allmänna ideer till förbättring af folkets sociala och politiska lif, kunna icke deras motståndare förneka; men de påstå, att de. politiska visheten förnämligast är i deras ego, och att det derför2 är de, som böra laga och förbättra statens urverk och ställa det efter tidens fordringar. Men härvid skall allt gammalt så mycket möjligt är begagnas. Fjedern är väl slapp, och till och med på tre eller fyra ställen hopnaglad af diverse bitar a! olika halt och spännkraft; men den gamla kedjan tål ej vid någon friskare rörelse, och hjulen, som här och der förlorat sina kuggar, skulle af en starkare friktion brytas i stycken. Derföre måste man, säga de, fara varligen fram och nöja sig med att hvarje dygn rucka machinen, om den skulle gå rasande. Det gör ingenting för öfrigt, om klockan visar tio eller en qvart till elfva, när vi borde ha middag i norden; ty d2 hungriga magarna få i stället mätta sig till öjverdrift, när måltidstimman inträffar. Men huru de mästarne tummat på uret, så vill det numera aldrig komma ur flicken: — solen går upp och ned, och planeten rullar sin bana framåt i rymderna; men hir står ännu visarn på sned och har icke upphunnit den föreskrifna höjden. Och det är också det aldrabästa, säga de, om man rätt ser på saken; ty den som väntar på någonting godt är under tiden höflig och beskedlig, men får han det väl i handom, så blir det sedan så lagom med beskedlighelen. Nu ha dessutom de der herrarne på sina läppar ett ord, som de kalla bondregemente, och det skulle inträffa precis kleckan tolf på dagen eller vid dea fruktal3 middagstimman, och måtte derföre, hviska de hvarandra i öronen, klockan aldrig bli tolf i Sverga! En af dessa förmiddags-filosofer är professor Palmblad i Upsala; ban komm r helt nyligen ullbaka från en resa i tankarna till Norge, der han stoppat sina fickor fulla med förskrickelse för de norske Gaardbrugere. De ha, säger han, redan gräft ett så stort hål bredvid fjellen, alt hela Kölen en vacker dag icke räcker tili att fylla det, och den stora olyckan kunde derföre inträffa, att hela det landet, innan man vet ordet af, blir ett slättland, och alt det -beryktade Seveb-rget kryper djupt ned i jorden. Derutaf skulle visserligen stora olyckor uppkomma; ty folket skulle få kunskap om sin kraft, och det skulle snart jemna alla andliga höjder, och det blefyve ett riktigt bondelif utan seder, religion och upplysning. Af detta skäl har han i sin bok om brödrafolket förespelat Sverge de aldrastörsta vådor af dess bondestånd, och han här adeln och presterna på sina båda händer, då han deremot är färdig att expediera de andra stånden med den ena foten. Men besynnerligt nog får han icke sin bonde-pluralitet i Norge vid 4843 års Storthing utan i förening med 43 prester, 9 länsmän, 2 klockare och 8 köpstads-representanter, och de egentliga bönderna vera blott 34. Således kunde bondepartiet 1 Sverge framdeles komma att bestå af flera adelsmän, prester och borgare, än bönder; men lutade åsigterna åt det icke aristokratiska hållet, så hedrades de genast med det hedervärda namnet af bondepolitik. Så långt har hr Palmblad kommit i sina distinktioner. I Norge ha de krabaterna redan hotat att vända upp och ned på alla samhällsförhållanden och att toialt förstöra monarkien. I Sverge går det på samma sätt, om de allmänna valen införas, säger vår professor. Derföre skall man nu genom klassval så afväga förhållandet emellan de konstituerande delarna af riksförsamlingen, att allas intressen jemnt motväga hvarandra. Det vill säga, att det skall blifva lika många adelsmän, prester, ofrälse ståndsperson.r, borgare och bönder valda till representanter. Men hvad har adeln för rationelt ceiler reelt introsse, som icke kan förenas med de andra klassernas? Eller rättare sagdt, hvad finnes i de andra stånden för ett intresse, som icke kan representeras af en adelsman, då i frälseståndet finnas landtbrukare, prester, köpmän, fabrikanter, handtverkars och ombetsmän? Således kunde man alliför väl utesluta d2 andra stånden och välja endast adelsmän till riksdagsombud, om man skulle vara :konseqvent enligt hr Palmblad, och staten vore tryggad för alla faror. Men som man icke kanj: slippa de andras öfvermäktiga anspråk, så måste man äfven g2 dom ett rum, men med för-behåll att ingen får göra den andra något omak. Allas välfångna privilegier och rättigheter äro antastliga, och hvarje klass bör ha sitt veto, äger professorn, i sina egna angelägenheter. alla kyrkosaker ha presterna således veto, . ex. i fråga om tionden, pastoraternas storlek ch antal, biskopsstolarnas orubbade bibehåland2 etc. ete.; synd är det också att taga ifrån ke td ÅA SR FA vorgerskapet rättigheten att föra nålen, hyftar1 ia och sylen, och skrå-privilegierna böra bibevållas i okränkt renhet. Men när vi nu på. det sättet åtminstone få em eller sex afdelningar i församlingen, så vorde man så ställa till, att intet beslut kunde attas utan öfverensstämmelse emellan alla klas