ts och Lulhers ädla hustrur, stråla UNKkt klara Sstjernor till en förebild för alla prestfruar. Men äfven vid hofven och på thronerna se vi i denna tiderymd sköna och värdiga gestalter: Margareta, drottning af Navarra, Johanna Gvay och drottning Elisabeth, grefvinnan Catharina af Schwarzburg den Hjeltemodiga, o. fl. a. OriginalBibliothek i den Sköna Litteraturen, af utmärkte Författare och Författarinnor inom Fäderneslandet; utgifvet af Östlund et Berling, Norrköping 1845—46. Man tänkte en tid, då läsebibliothekerna i Sverige först begynte, att produktionens myckenhet skulle nedsätta dess litterära eller åtminstone merkantila värde, såsom det stundom inträffar, då på en gång och på ett ställe alltför stor tillgång uppkommer af materiella varor. Till en viss del kan väl förhållandet vara ungefär sådant också i och för den immatcriella produktionen. Men så fort saken hinner sätta sig och man hunnit vänja sig vid de många bibliothekerna, visar erfarenheten, att allmänhetens lust att läsa tilltager i samma min, som ökad LMllgång gifves på goda böcker och till moderat pris. I synnerhet är detta fallet i och för romanlitteraluren. Det är väl onekligt, att medtäflande förläggare till någon grad måste minska hvarandras ömsesidiga förtjenst. Men varierar företaget i en och annan mån, så vinner allmänheten dubbelt, utan att förläggarne på någondera sidan förlora, men genom ctt klokt sätt att sköta företaget kunna vinna ännu mera. När det Stockholmska Läsebibliotheket lörst utkom, spådde mången, att all annan romanlitteratur derigenom skulle förintas såsom omöjlig att utgifva vid sidan af en periodisk cykel till så ovanligt billigt pris. Likväl blef följden icke sådan. Det dröjds ej linge förrän ett Kabinetts-Bibliothek äfven företogs: och dess flera årgångar, jemte Läsebibliothekets, bevisade, att konsumtionen tilltog i förhållande till produktionen; beohofvet att läsa bildande och angenäma skildringar ur det menskliga lifvet ble: större hos allmänheten ju mera intresset derföre väcktes och stegrades genom redan utgifna roman-serier. Tappetit vient en mangeant. Slutligen visade sig OriginalBibliotheket i Norrköping. Det hade en plan, något olik de föregåendes. Då Läsebibliotheket uteslutande egnads sig åt. den utländska skönlitteraturen, och tid efter annan medelst öfversättningar satt i våra svenska läsares och läsarinnors hinder de utmärktaste arbeten al Bulwer, Cooper, Mar1ryat, Dickens, Eugene Sue, Alex: Dumas O. 5. v.; samt då Kabinetts-Bibliothekets innehåll varit blandadt af utoch inländska författares verk; så föresatte sig deremot Original-Bibliothekets utgifvare, såsom titeln visar, att endast lemna rum åt svenska skriftställare. Detta nationella företag, hvaraf äran onekligen först tillkommer hrr Östlund och Berling, har fortsatts i tvenne år, med, efter hvad som visat sig, så god framgång, att kontinuation är annonserad äfven för nästa år. De redan utgine tvenne årgångarne innehålla föl:ande svenska originalarbeten: Vindskuporna af fru E. Carien, Konung Carl den Elfte och hans Gunstlingar af Arfwedsson, Ett Namn af Onkel Adam, Smaragdbruden af Almqvist, Stockholms forntid af Rudbeck, Major Mällers döttrar af Wilhelmina, Järnbäraren af Blanche; Enslingen på Johannisskäret af fru E. Carlen, Syskonbarnen af K. Kullberg, Rosen och Resedan af L—e, Här och der bland Skandinaver och Tyskar af en anonym, och Brudarne af Wendela Hebbe. Utrymmet nekar oss att med genomförda recensioner kritisera alla dessa arbeten; hvarföre vi inskränka oss till några rader om hvardera. I Vindskuporna har fru Carlen uppställt ett parallelt förhållande emellan medlemmar af det frälse och ofrälse ståndet, och huru kärleken, lik en annan elektrisk gnista, hoppar öfver afståndet och tänder en gemensam, alla hinder slutligen förenande låga. Hjelten i detta arbete, en landtmätare, är en särdeles ädel, vacker och väl tecknad karakter, och hans värdfolk, den gamla borgarefamiljen, utgör en så älskvärd grupp af naturlighet och flirdlöshet, alt man känner sig lycklig och nöjd hvarje gång man finner sig i deras sällskap. Hjeltinnans karakter, på djupet varm och ren, är likväl qvinligt svag, och förledes att emot sin verkliga böjelse, biott i stöd af en inbillad, ingå ett olyckligt! parli. Härigenom utvecklar sig imediertid småningom hennes omdöme och karakteren renas och förädlas, intill dess hon blir moraliskt värdg sin första ungdomskärlek. Ett mindre blomstrande och romantisskt ar-l: bete är Konung Carl den Elfte och kans Gunst-) lingar; det är i stället historiskt. Såsom så-). dant synes det oss ega ganska stora förtjenster, ehura det oaktadt stöpt i allt för stela former, för att kunna fästa v:d sig det poetiska sinnets mera lifliga intresse. Förf., hvars talang på ett så lyckligt .och utmärkt sätt visat sig inom det beskrifvande Tfiltet, synes hafva sin rigtning mera åt det hålle, än åt romanen. Misstaga vil: oss icke, lutar han också snarare åt statsmannalifvets verksamhet, än åt poetiska skapelser. Imediertid, och -äfven såsom Konung Carl den Effte och hans Gunstlingar, nu visa sig, är ar-J: betet en skön produkt, ehuru mera af plastisk än romantisk karakler.