ken, mårvärdigt nog, tycktes tilltaga i lif och kraft!
ju äldre han blef. Redan som barn beherrskades!
han af en ovanlig vettgirighet, och steg upp kl. 5
eller sist 4 om mornarne för att studera, en vana,
som han fortsatte så länge han lefde. Men han!
var i barndomen så fattig, att han från Wien, der
hans föräldrar bodde, besökte skolan i förstaden Leo-
poldstadt barfotad, för att spara skorna för sönda-
garna; och som yngling nödgades han afbryta stu-
dierna och lifnära sig med en liten skrifvarebefatt-
ning i Dominikanerordens kansli i Wien. Denna
sysselsättning blef honom likväl odräglig i längden,
och han inställde sig en dag vid de allmänna au-
dienser, som kejsar Josef gaf vissa timmar i måna-
den, framlemnade sina betyg och anhöll om ettsti-
pendium, hvarvid han förklarade att han antingen
måste studera eller dö,. Kejsaren genomsåg hans
papper och frågade sedan: Ni har således intet
understöd ? — Nej, Ers Majestätv, var svaret. Jag
skall remittera ansökningen, fortfor kejsaren, och
vände sig till en annan sökande. I yttersta ångest
fattar ynglingen kejsarens råckskört, och frågar:
,Hvart ärnar Ers Maj:t då lemna den ? — Till
studie-kommittten. — Ack, der har jag redan
varit, der få vi ingenting! — Vi få väl se om vi
ingenting få, svarade Josef leende. Schleifer er-
höll ett godt stipendium, och infann sig vid nästa
audiens för att tacka. Kejsaren stod då inbegripen
i ett samtal med en gammal ungersk officerare, men
märkte genast den inträdande och ropade åt honom:
Nå, fick vi ingenting? — Detta förord hos studie-
kommittecen hade kejsaren icke skäl att ångra sedan.
Schleifer blef en utmärkt embetsman, och såsom
skald förvärfvade han bland sina landsmän namnet
den österrikiska lärkan.
— KAT BEDRÄGERI UPPTÄCKT EFTER LÅNG TID.
Emot en prestman i en församling i Asturien har
helt nyligen en ganska sällsam process blifvit an-
hängiggjord. Händelsen är i korthet följande: Då
Spanien ännu egde kolonier i Amerika, fann sig en
ung gift handlande, hvars affärer icke ville utfalla
rätt lyckligt, tvungen att kort efter bröllopet lemna
sin hustru i en by vid Astorga och försöka sin
lycka i den nya verlden.. Revolutionerna i det nya
landet voro gynnande för handelsspekulationer, och
han förtjente snart så mycket, att han kunde sända
sin hustru 360 piaster. Dessa penningar sände han
till presten i församlingen, med anmodan att icke
till hustrun utbetala hela beloppet på en gång, på
det penningarne icke så snart måtte utgifvas. Pre-
sten följde detta råd, så att han låtsade sig endast
hafva emottagit 285 piaster. På samma sätt gjorde
han med 4000 pisster, som han följande året emot-
tog. Men dessa bedrägerier kunde icke blifva för-
borgade, då man och hustru stodo i korrespondens
med hvarandra, och för att förekomma faran af en
upptäckt, beslöt den trolöse att tillställa hustrun en
falsk dödsattest, enligt hvilken hennes make, efter
att hafva gjort cession, aflidit, och dertill skickade
han äfven mannen i Amerika cen dödsattest öfver
hustrun. Begge trodde sig fria och beträdde hvar
sin nya bana; köpmannen slutade med sin handel,
inträdde i en orden och blef prest. Mustrun åter
gifte sig och fick barn. I Oktober detta år äter-
vände presten till Spanien och uppsökte naturligtvis
först den andelige, åt hvilken han anförtrott sina
kommissioner. Denne blef helt förfärad, men hem-
tade sig och sade: Jag är utom mig af glädje at!
återse er, men jag måste för ögonblicket afresa till
Oviedo, för att i en vigtig angelägenhet tala med
vår biskop; min mulåsna står sadlad; men blif ni
imedlertid qvar här till min återkomst, och då det
är söndag i morgon, kan ni ju predika för mig.
Den resande biföll och läste följande dagen messan,
under den derpå följande predikan talade han om
försynens underbara skickelse och anförde sitt eget
exempel, samt nämnde, att han efter lång frånvaro
i fremmande länder nu återkommit till sin födelse-
ort, för att söka en älskad qvinnas graf. Ett frun-
timmer, som med sina barn bivistade predikan, upp-
gaf härvid ett högt skri och störtade afdånad till