samtliga utom deras krets befintliga ägare til
brandförsäkrade Stockholmsfastigheter, och var
icke blott de Hundrades utan äfven de andra
evärdliga egendom, och Direktionen och d
Hundrad2 skola icke blott bland sig, utan bl.n
de andra fördela öfverskottet af denna egendom
renteafkastning; men både lag och språkbrul
säga gemensamt alt ägaren till hvad en anna;
förvaltar är förvaltarens principal. Konto
ret och de Hundrade må hafva afvisat d
Deputerade såsom omv:d för dessa prince: pa
ier, och förklarat sig ej erkänna några princi
paler utom sig; men logikens på lag och språk
bruk stödda slutsatser förmå de dock ej af
visa, nemligen med bibehållet anspråk på insig
och bildning. Och det är icke någon spådon
om eit obe sstämdt tillkommande, utan en frå
omutliga sifforförhållanden härflytande slutföljd
att den tidpunkt snart är inne, då Direktione
och de Hundrade nödgas träda midtemot hus
ägarne ulom sin krets, såsom redovy:sare iö
åtminstone en del af hvad de haft under si
förvaltning: den i IV Art. 46 omnämnda
Det kon till och med ådagaläggas, att om D:
rektionen och de Hundrade, till töljd af omöj
ligheten att placera nya kapitaler mot en rim
ligt låg reala, nödgas uraktlåta Rezlementet
bud derom, men ändå dröja med den lika re
glementariskt bestimda utdelningen a? öfver
skottet, så gifves det en yltre makt, som, enlig
lag och utan utöfvande af godtycke, kan tvin
ga dem dertill; och denna makt är Konunga
makten, som fastställt reglementet och de stad.
ganden deri, hvilka sålunda åsidosättas. Direk
tionen och de Hundrade stå ej heller så obe
roende bredvid denna makt, att icke den äfver
kan anbefalla en undersökning öfver rigtigheer
al den inom MHundramannasamundet antagna
tydning afrezlementets föreskrifter om förstärk-
ningsvalen, för att bringa de:sa iöfverensstäm-
melse med rezlementets ord, att de Hundrade
äro valda af samtliga husägirne, Ty den som
fastställt en lag, förutsättes äfven veta hvad som
menas med densamma, och vara befogad alt!
förklara dess mening.
Men måinn: ei, vid betraktande af dessa om-
ständisheter, tiden skulle kunna anses inne för
Stockholms Stads Brandförsäkringskontor at!
följa ecfterdömet af så många andra zbsolut:
mikter, som funnitgsig välfaf samma steg — och
göra koncessioneri? Vore det icke både pris-
värdare och mindre påkostand32 att taga detta
steg, innan omsländigheternas tvång nödgar Di-
rektionen och de Hundrade att träda ansigte
mot ansigte framför de der husägarne, åt hvil-
ka utdelning ar blifvit låfvade, eler innan ko-
nungamy ndisheten ser sig föranlåten att skär-
skåda halten af de grunder, på hvilka en kor-
poration, som förvaltar andras egendom, förkla-
rar sig blott in ör sig sjelf ansvarig för sin för-
valtning och oberoende af all annan lag derför
än den self stiftar och godkänner, kort sagdt,
för en stat i staten?...
Innan det kommit så långt, äro de konces-
sioner, som behöfvas, hvarken vådliga cller för-
ödm ukande. Husägarne utom Hundramanna-
korporaionen hafva icke ens gjort anspråk på
någon utdelning; de hafva blott önskat att
Brandförsäkringsverket måtte med sina öfver-
skottsmedel understödja husägarne i sådana fall,
som stå i närmare eller fjärmare sammanhang
med brandförsäkringen; såsom förbättringar al
eldsläcknngs- och bergningsanstalterna, brand-
vaktens bättre organ:sa ion, gatulysningen 0. s
- Men de fordra äfven att tillorkännas em TöSt
vid verkets beslut härom, och vid brandför-
säkringsverkets allmänna styrelse. Det ena och
andra kan lätt förenas, genom förändring af val-
sättet inom Hundramannasamfundet, så att sam-
fundet hädanefter icke komme att tillsättas utc-
slutande genom sig sjelf, utan genom val af
samtlige ögarne till brandförsäkrad fastighe!
och afvång af vissa procent bland de Hundrade
att ersättas genom nya val, under frånträdande
af den flera husägare nu obilligt uteslutande
klassvalsprincipen och dennas utbytande emo!
en annan valgrund, t. ex. efter egendomarnes
brandförsäkringsvärde.
Vi smickra oss icke med att genom det fö-
regående hafva upplyst de Hundrade om hvac
de icke vetat förut; men måhända det tords
föranleda en och annan att nogare eftertänk:
verkets ställning och närmaste framtid, unde
det att husägarne utom verket å sin sida tänks
Bå detsamma. För åstadkommandet af nytliga