samtliga utom deras krets befintliga ägare til brandförsäkrade Stockholmsfastigheter, och var icke blott de Hundrades utan äfven de andra evärdliga egendom, och Direktionen och d Hundrad2 skola icke blott bland sig, utan bl.n de andra fördela öfverskottet af denna egendom renteafkastning; men både lag och språkbrul säga gemensamt alt ägaren till hvad en anna; förvaltar är förvaltarens principal. Konto ret och de Hundrade må hafva afvisat d Deputerade såsom omv:d för dessa prince: pa ier, och förklarat sig ej erkänna några princi paler utom sig; men logikens på lag och språk bruk stödda slutsatser förmå de dock ej af visa, nemligen med bibehållet anspråk på insig och bildning. Och det är icke någon spådon om eit obe sstämdt tillkommande, utan en frå omutliga sifforförhållanden härflytande slutföljd att den tidpunkt snart är inne, då Direktione och de Hundrade nödgas träda midtemot hus ägarne ulom sin krets, såsom redovy:sare iö åtminstone en del af hvad de haft under si förvaltning: den i IV Art. 46 omnämnda Det kon till och med ådagaläggas, att om D: rektionen och de Hundrade, till töljd af omöj ligheten att placera nya kapitaler mot en rim ligt låg reala, nödgas uraktlåta Rezlementet bud derom, men ändå dröja med den lika re glementariskt bestimda utdelningen a? öfver skottet, så gifves det en yltre makt, som, enlig lag och utan utöfvande af godtycke, kan tvin ga dem dertill; och denna makt är Konunga makten, som fastställt reglementet och de stad. ganden deri, hvilka sålunda åsidosättas. Direk tionen och de Hundrade stå ej heller så obe roende bredvid denna makt, att icke den äfver kan anbefalla en undersökning öfver rigtigheer al den inom MHundramannasamundet antagna tydning afrezlementets föreskrifter om förstärkningsvalen, för att bringa de:sa iöfverensstämmelse med rezlementets ord, att de Hundrade äro valda af samtliga husägirne, Ty den som fastställt en lag, förutsättes äfven veta hvad som menas med densamma, och vara befogad alt! förklara dess mening. Men måinn: ei, vid betraktande af dessa omständisheter, tiden skulle kunna anses inne för Stockholms Stads Brandförsäkringskontor at! följa ecfterdömet af så många andra zbsolut: mikter, som funnitgsig välfaf samma steg — och göra koncessioneri? Vore det icke både prisvärdare och mindre påkostand32 att taga detta steg, innan omsländigheternas tvång nödgar Direktionen och de Hundrade att träda ansigte mot ansigte framför de der husägarne, åt hvilka utdelning ar blifvit låfvade, eler innan konungamy ndisheten ser sig föranlåten att skärskåda halten af de grunder, på hvilka en korporation, som förvaltar andras egendom, förklarar sig blott in ör sig sjelf ansvarig för sin förvaltning och oberoende af all annan lag derför än den self stiftar och godkänner, kort sagdt, för en stat i staten?... Innan det kommit så långt, äro de koncessioner, som behöfvas, hvarken vådliga cller förödm ukande. Husägarne utom Hundramannakorporaionen hafva icke ens gjort anspråk på någon utdelning; de hafva blott önskat att Brandförsäkringsverket måtte med sina öfverskottsmedel understödja husägarne i sådana fall, som stå i närmare eller fjärmare sammanhang med brandförsäkringen; såsom förbättringar al eldsläcknngsoch bergningsanstalterna, brandvaktens bättre organ:sa ion, gatulysningen 0. s Men de fordra äfven att tillorkännas em TöSt vid verkets beslut härom, och vid brandförsäkringsverkets allmänna styrelse. Det ena och andra kan lätt förenas, genom förändring af valsättet inom Hundramannasamfundet, så att samfundet hädanefter icke komme att tillsättas utcslutande genom sig sjelf, utan genom val af samtlige ögarne till brandförsäkrad fastighe! och afvång af vissa procent bland de Hundrade att ersättas genom nya val, under frånträdande af den flera husägare nu obilligt uteslutande klassvalsprincipen och dennas utbytande emo! en annan valgrund, t. ex. efter egendomarnes brandförsäkringsvärde. Vi smickra oss icke med att genom det föregående hafva upplyst de Hundrade om hvac de icke vetat förut; men måhända det tords föranleda en och annan att nogare eftertänk: verkets ställning och närmaste framtid, unde det att husägarne utom verket å sin sida tänks Bå detsamma. För åstadkommandet af nytliga