på kongl. Maj:ts nadiga prolmneg,
SITEN RPAS TER
BLANDAD ÄMNEN.
— Frankrike har förlorat en af sina snillri-
kaste och lärdaste häfdforskare. och jesuiterna
befriats från en ibland sina mest ihärdiga och
farliga motståndare; Michelet, pro!essor i hi-
storien vid College de France, är nyligen död.
I sitt sista verk Le Peuple har han sjelf kom-
mit att berätta om sin bildningsbana och sina
ungdomsöden. Han var född 4798, i det
förra koret i ett parisiskt nunnekloster, hvil-
ket, som han säger, var upptaget men icke.
vanhelgadt af stilarne och arbetarne i hans
fars boktryckeri. Samma öde, som vid re
volutionen hade träffat klostren, bereddes lik-
väl i viss mån åt boktryckerierna al Napao-
leon; de förra hade blfvit upphäfda helt och
hållet; de sedlnare inskränktes till 60, och
de tillåtnas ägare ålades ganska dryga a gifter
och utskylder. Michelets far nödsakades afstå
från drifvandet a sitt yrke med främminde
biträde; han förvandlade boktryckerirörelsen i
ett slags hemslöjd, hvari hela hushållet deltog,
och den unge Michelet lärde förr att ihopsätta
bokstäfver v:d kasten, än han förstod hvilka
meningar de uttryckte. Hans skolbesök måste
omvexla med arbetet i tryckeriet; men han
förkofrade sig likväl så, att ban kunde inskrif-
vas vid universitetet; och vid 23 års ålder (1824)
var han pro essor sjelf.
Såsom skriftställare, i sin egentliga vetenskap,
har han gjort sig känd genom två törträftliga
läroböcker: — Precis) d Histoire moderne, och
Precis dHistoire romaine, samt sitt stora verk:
Histoire de France.
. Michelet var en ibland de många nutidens
fransmän, som gjort bekantskap med tyskarnes
skrifter öeli deras filosofi Sina studier i: sist-
nämnde hänseende tillämpade han äfven vid
författandet af Frankrikes Historia; men hvil-
ket hade till följd att hans landsmän funno
många ställen i 1:a bandet obegripliga, genom
en sväfvande och tlöckng mysticism; oaktad!
hans föredrag i allmänhet är lika klart och
bestämdt, som intagande genom sin originalitet.
I de följande banden återstå dock ej andra spår
a hans tyska studier, än den förtrolighet med
andra länders tillstånd och öden, jemte det li:
och den åskådlighet i skildringar, som utmiäka
honom ramför så många äldre franska bäfd-
tecknare.
I sednare är. n förenade han sig med sin
vän och embetsbroder, pro:essor Quinet, til
kamp cmot jesuitismens intriger i Frankrike;
striden fördes både i skrifter och i katedern.
Den var i börj.n blott elt sjelfförsvar; ty det
jesuitiska partict hade begynn!, med anfall mot
vissa läror och åsigter i de akademiska föredra-
gen, och genom sträfvandet att frånrycka uni-
versitetet den, ledning af undervisningsverken,
hvilken det i Jag fått sig uppdragen, och lägga
dessa mer eller mindre öppet under katolska
kyrkans välde. Partiet lyckades ock att hos
ministeren utverka förbud emot antij:suitiska
srundsatsers framställande från katedern. Men
denna seger blef dyrköpt; Michelet och Quine!
fingo .snart glädja sig åt att till vederlag der-
för se deputaradekammaren yrka bandha: vandet
a de gamla förbuden emot sjelfva, jesuitordens
tillvaro i Frankrike; det är bekant att Orden
nödgats tillsluta sina offentliga pensioner; der-
städes och. har i stället innästlat sig i nabo-
staten Schwez.. toes
. Ett FÖRORD FÖR EN SKALD. Bland nyligen
i Tyskland. utkomna skaldestycken har stort uppse-
ende väckts af en samling yriska dikter, hvars för-
Tattare förut knappast varit bekant utom sitt hems
land: Österrike: Hawchette Malar Liopols Seålei-
fery oehv1d0g: 4849) midiTk årsvåldler, såsom, berger
råd vid saltgrufvorna i mand. Soran Ran. nom:
gått många sällsamma lefnadsskifteh och ända In i
sednaste ålderdom bibehållit sin skaldegåfva, bvil-