let håll, hvaråt Erlunda år beläget och i förklädet haft någonting att bära. Med anledning af sista vittnets utsago. tillfrågales nu Lisa Sandahl om hvad hon vid det omvittnade tillfället i förklädet haft förvaradt, och uppsal det hafva varit åtskilliga matvaror; tilläggande, bå derom framställd fråga, att de af henne från Hessleby medförde hyfyelspånorne deremot legat ati en å den af henne då begagnade kjorteln anbragt ficka. Den 28 Augusti fortsattes åter ransakningen. Målsegaren, Lars Nilsson, vlidgick då, att han, på sätt den tilltalade uppgifvit, afvisat henne från sitt hus. Lisa Sandahl vidhöll sin förra bekännelse och tillade, att hon ej förr än morgonen d. 28 sistl. Juli beslutat att genom mordbrand utöfva sin tillimnade hämnd emot Lars Nilsson, utan att dock om sagde beslut lemna någon det minsta förtroende, eller i gerningen ega någon medbrottsling. Sedan anmäldt blifvit, att ingen menniska af celden tillsatt lifvet, eller skadats, hördes åter några vittnen, af hvilka enkan Sara Ullin i Roxlösa fatighus uppgaf: att den tilltalade, som under detta års vår och sommar sällan var hemma i fattighuset, ej heller vistades der natten till d. 29 sistlidne Juli, vidare än att hon klockan half 44 på natten infunnit sig vid fönstret, knackat derpå och talat några ord, dem vittnet ej hörde. Vittnet kände ej eller annat än att Lisa ute på gatan träffat hustru Stina från fattigstugan och med henne vexlat några likgiltiga ord, samt derefter åter begifvit sig undan. Pigorne Maria Persdotter i Roxlösa och Anna stin Sv nsdottr: att de kl. 40 å aftonen d. 28 sist. Juli i Hessleby anträffat den tilltalade, som då uppehöll sig uti en der varande obebodd byggNing, hållande dervid ett knyte under armen. På råga sade hon sig ej bebo fattighuset, emedan der syntes henne vara otrefligt. Likväl följde Lisa vittnena tillbaka deråt, och kallade vid fönstret på nåvon, som bodde i fattighuset, der Lisa Sandahl! stadnade utanför, under det vittnena gingo från henne emot deras hemvist. För öfrigt sade Liso cke hvar hon skulle tillbringa natten. Erik Fredman i Nyby: att den tilltalade thorslagen efter illgerningen, synbart ängslad och qvald befunnits liggande i ett dike nära Nyby, men sed nare på aftonen kommit in till vittnet och dei blifvit öfver natten. Påföljande dagen erkände bor för vittnet och dess hustru, Stina, sitt nu åtalad brott, alldeles i likhet med hvad hon sagt infö domstolen, sedan hon dock förut och tidigare sam: ma morgon och enskildt aflagt enahanda berättelst derom för sistnämnde vittne. Stina Fredman: lika med mannen. Den tilltalade erkände allt hvad vittnena berät tat, under tillagd önskan, att döden snart mål göra slut på hennes lidande och samvetsoro. Häradsrätten dömde Lisa att mista lifvet genon halshuggning, hvarförutan af hennes gods skull: gäldas målsegarnes förluster. Detta utslag är a Götha hofrätt fastställdt och beror för närvarande på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,