geraumgar; ait HOR UNGE SE CANE ha al ligen tre v:ckor före mordbranden b:sökt bla di ardra öfver rusthå larven Lars Nilsson i Erhun: el och af korem bifva vial ur huset mod tilisägelse, att on sådun tjuftona som hon borde vu:a I hefvele eller ligga bredvid rånarn:? på galgiarken, men icke visa siy bland hederligt fork — Vred öfver detta bemötande, bortgick Lisa från Er-; lunda, men fattade inom sig det bestämda beslut, att hämnas den lidna oförrätten. Endast hämdbegäret styrde från denna stund hennes tankar, och efter mogen öfverläggning med sig sjelf, fattade hon omsider det beslut, att aftonen den 28 Juli antända : och nedbränna ladugårdshusen till Lars Nilssons e-! gande hemmansdel i Erlunda. — Vid middagstiden nämnde dag begaf hon sig fördenskull, medförande en bundt strykstickor, den hon någon tid förut; sig tillhandlat, från Roxlösa till Åsberga by, som är ) belägen på knappast :.-dels mils afstånd från Er-; lunda, i afsigt att der tillbringa eftermiddagen samt afbida passande tid för utförande af den tilltänkta gerningen. . Under vistelsen i Asberga biträddge Lisa Sandahl på eftermiddagen med ärtplockning och blef emot aftonen af en under tiden dit ankommen E Lotta Magnidotter i Markebäcksgatan på Hessleby egor, som till Asberga medförde och derstädes försålde smultron, anmodad att på hemvägen göra henne sällskap, emedan vägen till Lotta Magnidotters hemvist, Markebäcksgatan, leder alldeles förbi Roxlösa, der Lisa Sandahl hade sin bostad. Ehuru-! till utseendet cnödigt uppehåll derstädes i förtid röja sin onda afsigt, och åtföljde derföre Lotta Magvidotter förbi sitt eget hemvist Roxlösa till hemmanet Hesslebytorp, der de åtskiljdes; hvarefter Lisa Sandahl återvände till fattighuset i Roxlösa, hvarest folket redan gått till hvila, bultade på fönstret derstädes och tillfrågade den, i anledning af hennes bultning utkommande, huruvida penningar dit ankommit från en i grannskapet boende qvinsperson, till hyilken Lisa Sandahl försält 2 st. sängdynor. Utan att sjelf ingå i fattighuset, hade hon, efter att hafva erhållit nekande svar på sin fråga, derifrån åter begifvit sig till Ifessleby, ur ett under byggnad varande hus derstädes tillegnat sig några torra hyfvelspånor och med dem, jemte de förut omtalade strykstickorna, åter fortsatt sin gång, följande först en dikesren från Hessleby ut till landsvägen och sedermera sistnämnde väg ända till Erlunda. Utan att blifva sedd af någon annan än drängen Per Gustaf Jonsson i Åsby, som å landsvägen emellan den midt för Yxstad anbragte grinden och aftagsvägen till Roxlösa kyrka mött henne, anlände hon till Erlunda, såsom hon sjelf trodde, kl. mellan 41 och 42 på natten. — Efter framkomsten hit, ingick hon uti Lars Nilssons fåhus, hvartill dörren blott med en haspel var stängd. Här framtog hon de medförde tändstickorna. Tid efter annan påtände hon tvenne deraf och sökte med dem antända några från det inre fåhustaket nedhängande spindelväfvar. Efter dessa antändningsförsök, hvilka dock begge misslyckats, återvände Lisa till fåhusdörren, i uppgifven afsigt att från den beslutade illgerningen helt och hållet afstå. Ankommen dit, ände lvn sig likasom dragon tittaka in uti fähusan. XY följd! dörren till den der innanföre belägna foderladan, öppnade denna dörr och, liggande på knä å tröskeln, antände hon åter en stryksticka, fick dermed eld uti de medförde hyfvelspånorne och lade ofvanpå dem något af den i foderladan förvarade yrakhalm, derefter eldslågan genast uppflammat och slagit henne sjelf i ansigtet. Sedan hon sålunda funnit, att detta sista antändningsförsök lyckats, skyndade hon ur huset och aflägsnade sig, springande från byn. Härunder följde hon först landsvägen till den på sdels mils afstånd belägna lägenheten Rosenvall, der vägen at Herrestad kyrka afviker, och sedermera sistnämnde väg, intill dess hon började höra ljudet af klockorne i Herrestad kyrktorn, dit elden redan då varit synlig. Lisa afvek nu från kyrkovägen och sprang öfver åkrar och ängar på obanade stigar äter till Tlessleby, der hon på ett höränne tillbragte öfriga delen af natten, utan att likväl hvarken då eller sedermera kunna njuta någon sömn, cmedan ånger öfver den af henne verkställda mordbranden genast börjat och alltsedan fortfarit att plåga hennes sinne. Två dagar efter händelsen hade Lisa Sandahl burit hemligheten om brottet inom sig, men icke längre uthärdande dermed, sedermera yppat sin illgerning för flere, deribland tingsstuguyvaktaren Fredman i Nyby, jemte dennes hustru, samt rusthållaren Olof Hansson i Freberga. MHvarefter och sedan hon äfvenledes inför fältkommissarien Billroth vidhållit sitt erkänmande, hon af honom blifvit i häradshäktet inmanad. Djupt rörd slutade Lisa Sandahl sin förestående bekännelse, med anhållan, att hon för sitt ifrågavarande grofva brott måtte blifva dömd till döden. ; Bland härefter afhörde vittnen berättade pigan Brita Pet rsdot:er i Asberga: att Lisa Sandahl vid middagstiden d. 28 Juli i, glad och munter sinnesstämning ankommit till Asberga, på e. in. biväl hon, för verkställandet af sin hämndplan emot Lars Nilsson i Erlunda, helst hade önskat att qvarstanna i Åsberga, fruktade hon likväl att genom ett deraf vände hon åter sina steg dit in, upptäckte då Oo d id j a a J fi b trädt vittnet samt en annan qvinsperson, hustrun. Carin Nilsdotter, vid ärtplockning, och sednare på aftonen, vid den-tid då vittnet jemte bemälde hustru gick att mjölka husbondefolkets i grannskapet af lägenheten Rosenvall på, bete gående kokreatur, åtföljt dem, jemte ett paf andra personer, till Rosenvall. Härifrån fortsatte Lisa Sandahl kosan i sällskap endast med den ena bländ de förra följeslägerskorna, nemligeh pigan Lotta Magnidotter i Markebäcksgatan, åt den trakt, hvarest Roxlösa och Höessleby äro belägna. Under vägen emellan Åsberga och Roösenvall hade väl vittnet hört Lisa Sandahl yttra: satt den der Lars Nilsson i Erlunda aldrig vore annat än evettig på henne. Men hvarken af hennes ord eller åthäfvor fann vittnet något, som utvisade, det hon hade beslutat hämnas på honom. Pigan Lena Patersdolter. i Hessleby: att hon samma afton emot skymningen helt nära Hesslebytorp mött Lisa -Sandahl och Lotta Magnidotter, hvifka, kommande från Åsberga, redan gått förbi Hessleby. På villnets fråga, fan Lisa ämmade en ua nada daximas adal han al ikölla Få längren. Sen AA rn od LL RA KLAR