Nej, det har jag icke. Mitt ord var mig weligt; och ehuru svåra era vilkor voro, har ag dock uppfyllt dem. Utan att blifva benärkt, ville jag lugna mitt samvete, ville se nin Maka, snart mitt barns moder. Detta förinnades mig blott en gång. I går afton ann ag hvarken henne eller de öfriga i de rum de sebott. I dag bittida dref min ångest mig åter lit, men förgäfves! Mina älskade hade icke utervändt, ut:n voro spårlöst försvunna. Okända person:r b bodde redan våra rum. Måste icke min sinnesrörelse ursäktas ? Det kan den icke. Hade jag icke gifvit er försäkran, a. en välgörande engel skulle vaka jiver dem?, svarade baronen. Var väl den mörka, uktiga och osunda: bon ngen passande ör en fru i hennes beligenhet? Borde ni icke snarare föreställt er det naturliga, än det smärlsamt or: mliga? En man som ni — — Gud vare lof, hon lefver!, ropade Jules med slidjestrålande blick, och sjönk till Marias fötter. Lålom 0:s icke vidare tala derom, inföll hon vänligt. Hidanefter kan ni, utan att plåga er med sådana tankar, lugnt framgå på den beträdda banun. Jag vill gilva er en talisman! Det var ett litet bref från hans Louise. Han läste det och utropade sedan, outsägligt lycklig: ,O, min Louise! så tålig, så lugn, så full a glad förhoppnng på framtiden, som dock för henne är så obegriplig! Pen svaga qvinnan i starkare än jag!, vill. Alors --on lui eria merveilel Barbier. Vi anse det icke nidigt, alt följa vår hjeltc steg för. steg. Sex veckor voro förlidna från den dag, di Jules -först blef införd till markisinnan. Hans väsen hade något förändrat sig efter de ombytta omständigheterna. -H:ns af förödmjukelser och sorger böjda hållning hade mer och mer