Nej, det har jag icke. Mitt ord var mig
weligt; och ehuru svåra era vilkor voro, har
ag dock uppfyllt dem. Utan att blifva be-
närkt, ville jag lugna mitt samvete, ville se
nin Maka, snart mitt barns moder. Detta för-
innades mig blott en gång. I går afton ann
ag hvarken henne eller de öfriga i de rum de
sebott. I dag bittida dref min ångest mig åter
lit, men förgäfves! Mina älskade hade icke
utervändt, ut:n voro spårlöst försvunna. Okän-
da person:r b bodde redan våra rum. Måste
icke min sinnesrörelse ursäktas ?
Det kan den icke. Hade jag icke gifvit er
försäkran, a. en välgörande engel skulle vaka
jiver dem?, svarade baronen. Var väl den
mörka, uktiga och osunda: bon ngen passande
ör en fru i hennes beligenhet? Borde ni icke
snarare föreställt er det naturliga, än det smärl-
samt or: mliga? En man som ni — —
Gud vare lof, hon lefver!, ropade Jules med
slidjestrålande blick, och sjönk till Marias fötter.
Lålom 0:s icke vidare tala derom, inföll
hon vänligt. Hidanefter kan ni, utan att plåga
er med sådana tankar, lugnt framgå på den
beträdda banun. Jag vill gilva er en talisman!
Det var ett litet bref från hans Louise. Han
läste det och utropade sedan, outsägligt lycklig:
,O, min Louise! så tålig, så lugn, så full a
glad förhoppnng på framtiden, som dock för
henne är så obegriplig! Pen svaga qvinnan i
starkare än jag!,
vill.
Alors --- on lui eria merveilel
Barbier.
Vi anse det icke nidigt, alt följa vår hjeltc
steg för. steg.
Sex veckor voro förlidna från den dag, di
Jules -först blef införd till markisinnan. Hans
väsen hade något förändrat sig efter de om-
bytta omständigheterna. -H:ns af förödmjukel-
ser och sorger böjda hållning hade mer och mer