så inträffade för några år sodan, då Stockholms husägare d. 24 Jan. 4842 valt deputerad, för att IE enligt Kgl. Brefvet af d. 3 Sept. 4799 granska i: Brandvaktsverket, att deputerade, på grund afl särskildt uppdrag af ett större antal försäkrings tagare i Stockholms stads Brandförsäkringskon-: tor, hemställde hos Öfverståthållareembet t phuru vidt Brandförsäkringskontorets vorksamhet och bidrag måtte tillåtas tagas i anspråk för ber dand: af nödvändiga och nyttiga förpbältringar i stadens eldsläckningsanstalter och naltbevakningen, hvarigenom husägarne kunde tillskyndas befrielse, om j från dem nu åliggande, åtminstone från nya eller ytterligare utgifter dertill; äfvensom för att till granskving ech nödvändiga förändringar handlägga de nu för Brandförsäkringskontorct gällande reglementen,, m. m. Man ser häraf att de deputerade och dras principaler icke höllo sig strängt vid de anspråk, hvartill de i reglementet kunnat finna stöd, t. ex. yrkandet för samtliga försäkringstagande husägare om del i valet till Etthundrade män och regl-mentets förtydligande i denna punkt; om öfverläggningsrätt med kontorets styrelse angående ifrågakommande utröjningar och pumpanläggningar, och om uppfyl-! lelse af kontorets löfte angående utdelningar, eller de ifrågasatta eldsläckningsförbätltringarne, betraktade såsom vederlag för utdelningarne. Hade de deputerade tagit saken på detta sätt! så skull: de sannolikt undgått det svar, som från kontoret afgafs på deras hemställningar. I fall de deputerade hade i sin hemställning fästat sig vid nyssnämnde omständigheter, för hvilka de förräkringstagande husegarne kunde hemta stöd i reglementet, så är det sannolikt att hundramannasamfund.t åtminstone skulle funnit sig föranlåtet till en förkl.ring. Men hvad som nu framlades blef ec allenast obesvaradt, utan de deputerade afvisades derjemte i så sträfva ord, som i skrift anständigtyvis kunna brukas: till vederlag för det något vulgära talspråkets vanliga fras: det angår er icke. I ett utlåtande till öfverståthållareembetet förständig.des nemligen de deputerade att Brandförsäkringskontorets Reglemente ice känner och att Direktionen tck. erkänner någon annan öfverstyrelse än de Etihundrade Män; att (om Deputerade föreställt sig att Brandförsäkringskontoret har ännu en annan styrelse, eller Direktionens och Hrr Etthundrade mäns g.mensamma principaler eller Hufvudstadens fastighets are, en blick i Kontorets reglemente bordt förvissa dem om sin irring; att dessa så kallade principaler hvarken stå eller kunna komma med detsamma i annan förbindelse, än den, hvartill ett med Kontoret afIslutadt försäkringskontrakt leder, och ega icke, f hvilka fall som helst, med Kontorets styrelse lagligen taga någon slags befattning, omedeltar eller medelbtar; hvadan Deputerade lika litet kunna till:erkännas rättighet att i afseende på denna enskilda försäkrtingsinrättning inblanda sig i någon eller några åtgärder, som enligt inrättningens gällande reglemente ensamt ankommer på Kontorets Direktion och HlHrr Etthundrade män. Utlåtandet innehöll ej blott Kontore s enskilda tanka, utan äfven Hrr Hundrademäns; ty det hade inför dem blifvit justeradt och godkändt. Härigenom vann allmänheten imedlertid en förut saknad kunskap om de föreIställningar öfver samfundets förhållande till veriden utom sig, hvilka traditionen småningom gjort gällande inom detsamma. Enlist dem står bundramannasamfundet så fullkomligen afsöndradt från hela det öfriga samhället, att man ej lätt kan upptäcka någon korporation, som i lika mått lyckats göra sig af den yttre verlden oberoende, sjelfmyndig och redovisninzgsfri för alla sina handlingar, och som lika öppet förklarat sig vara allt detta, eller, i få ord sagdt, hvad samhällsläran förstår med en slat i statenn. M n när man med dessa åsigler sammanställer dem som uppenbara sig i reglementet, finner man a!t samfundet kommit i denna ställning till trots af reglementets ingalunda dunkla antydanden om ett helt annat förhållande; och detta medelst sin icke mindre Isjelfmyndiga tolkning af samma reglemente. Ty hade förstärkrningsvalen till nya ledamöter icke blifvit under det förflutna seklet småningom inkräktade af Hundramännen ensamme, utan kommit att verkställas afklasserna, som det heter i HI Art. 3 , med hvilket uttryck, när det jemnföres med uttrycket 1 IV Art. 19 om de af samtlige Husegarne utvald: Hundrade,, omisskärnligen åsyftas icke klesserna gnom Hundramanr asamfundet, utan ulom