så inträffade för några år sodan, då Stockholms
husägare d. 24 Jan. 4842 valt deputerad, för att IE
enligt Kgl. Brefvet af d. 3 Sept. 4799 granska i:
Brandvaktsverket, att deputerade, på grund afl
särskildt uppdrag af ett större antal försäkrings
tagare i Stockholms stads Brandförsäkringskon-:
tor, hemställde hos Öfverståthållareembet t
phuru vidt Brandförsäkringskontorets vorksam-
het och bidrag måtte tillåtas tagas i anspråk
för ber dand: af nödvändiga och nyttiga för-
pbältringar i stadens eldsläckningsanstalter och
naltbevakningen, hvarigenom husägarne kunde
tillskyndas befrielse, om j från dem nu ålig-
gande, åtminstone från nya eller ytterligare
utgifter dertill; äfvensom för att till gransk-
ving ech nödvändiga förändringar handlägga
de nu för Brandförsäkringskontorct gällande
reglementen,, m. m.
Man ser häraf att de deputerade och dras
principaler icke höllo sig strängt vid de an-
språk, hvartill de i reglementet kunnat finna
stöd, t. ex. yrkandet för samtliga försäkrings-
tagande husägare om del i valet till Etthun-
drade män och regl-mentets förtydligande i
denna punkt; om öfverläggningsrätt med kon-
torets styrelse angående ifrågakommande utröj-
ningar och pumpanläggningar, och om uppfyl-!
lelse af kontorets löfte angående utdelningar,
eller de ifrågasatta eldsläckningsförbätltringarne,
betraktade såsom vederlag för utdelningarne.
Hade de deputerade tagit saken på detta sätt!
så skull: de sannolikt undgått det svar, som
från kontoret afgafs på deras hemställningar.
I fall de deputerade hade i sin hemställning
fästat sig vid nyssnämnde omständigheter, för
hvilka de förräkringstagande husegarne kunde
hemta stöd i reglementet, så är det sannolikt
att hundramannasamfund.t åtminstone skulle
funnit sig föranlåtet till en förkl.ring. Men
hvad som nu framlades blef ec allenast obesva-
radt, utan de deputerade afvisades derjemte i
så sträfva ord, som i skrift anständigtyvis kunna
brukas: till vederlag för det något vulgära tal-
språkets vanliga fras: det angår er icke. I
ett utlåtande till öfverståthållareembetet för-
ständig.des nemligen de deputerade
att Brandförsäkringskontorets Reglemente ice
känner och att Direktionen tck. erkänner någon
annan öfverstyrelse än de Etihundrade Män; att
(om Deputerade föreställt sig att Brandförsäkrings-
kontoret har ännu en annan styrelse, eller Direk-
tionens och Hrr Etthundrade mäns g.mensamma
principaler eller Hufvudstadens fastighets are,
en blick i Kontorets reglemente bordt förvissa dem
om sin irring; att dessa så kallade principaler hvar-
ken stå eller kunna komma med detsamma i annan
förbindelse, än den, hvartill ett med Kontoret af-
Islutadt försäkringskontrakt leder, och ega icke, f
hvilka fall som helst, med Kontorets styrelse lag-
ligen taga någon slags befattning, omedeltar eller
medelbtar; hvadan Deputerade lika litet kunna till-
:erkännas rättighet att i afseende på denna enskilda
försäkrtingsinrättning inblanda sig i någon eller nå-
gra åtgärder, som enligt inrättningens gällande re-
glemente ensamt ankommer på Kontorets Direktion
och HlHrr Etthundrade män.
Utlåtandet innehöll ej blott Kontore s en-
skilda tanka, utan äfven Hrr Hundrademäns;
ty det hade inför dem blifvit justeradt och
godkändt. Härigenom vann allmänheten imed-
lertid en förut saknad kunskap om de före-
Iställningar öfver samfundets förhållande till veri-
den utom sig, hvilka traditionen småningom
gjort gällande inom detsamma. Enlist dem
står bundramannasamfundet så fullkomligen af-
söndradt från hela det öfriga samhället, att
man ej lätt kan upptäcka någon korporation,
som i lika mått lyckats göra sig af den yttre
verlden oberoende, sjelfmyndig och redovis-
ninzgsfri för alla sina handlingar, och som lika
öppet förklarat sig vara allt detta, eller, i få
ord sagdt, hvad samhällsläran förstår med en
slat i statenn. M n när man med dessa åsig-
ler sammanställer dem som uppenbara sig i
reglementet, finner man a!t samfundet kommit
i denna ställning till trots af reglementets in-
galunda dunkla antydanden om ett helt annat
förhållande; och detta medelst sin icke mindre
Isjelfmyndiga tolkning af samma reglemente.
Ty hade förstärkrningsvalen till nya ledamöter
icke blifvit under det förflutna seklet smånin-
gom inkräktade af Hundramännen ensamme,
utan kommit att verkställas afklasserna, som
det heter i HI Art. 3 , med hvilket uttryck,
när det jemnföres med uttrycket 1 IV Art.
19 om de af samtlige Husegarne utvald:
Hundrade,, omisskärnligen åsyftas icke kles-
serna gnom Hundramanr asamfundet, utan ulom