—— HM
att ban icke mer var mäktig sina känslor. Dock
erinrade han sig sitt gifna lölite och Louises
beligenhet. Han vågade icke gå in, icke så
plötsligt visa sig. Genom undertryckta snyft-
ningar instämds ban i den älskades tårar. Då
ban såg, att han väckt hennes uppmärksamhet,
trädde han åt sidan och dolde sig på en af ho-
nom känd plats, till dess han obemärkt kunde
smyga bort. Uppträdet hade dock ingifvit ho-
nom nytt mod; han insåg, att han ej borde
vara svag, för att icke gäcka det förtroende,
den kärlek, hvarmed de arma voro fästade vid
honom — på detta stt ville han oftare besöka
sina älskade.
VIL
Lorsquil entra dans la
cellu!e, il la trouva vide
Vietor Ilugo.
Redan tidigt på morgonen, innan markisinnan
gort sin toalett, var baron de Breteuil hos
enne. De voro stadda i lifligt samtal.
Jag beundrar er, min vän!, sade markisin-
nan i allvarlig ton. Aldrig har ett företog ut-
förts hastigare och omtänksammare, och jag är
er mycken lack skyld:g.s
Jag tror icke, att de IHopital säger det-
samma. Uppriktigt sagdt, börjar jag frukta för
Zephirine. Hennes bemödande att behaga de
IHopital är alltör påfallande. Jag sökte varna
henne, men hon svarade leende: Jag vill göra
en menniska af denne Grönländare. Gnistor
måste spraka från denna råa, oslipade flinta.
Den som leker med kärleken och gäskas med
en annans lugn, sätter sitt eget på spel, hvi-
skade jag till henne. Då måste vi betala in-
satsen, svarade hon leende. Den stackars
Henri! hans felslagna förbindelse med mig stän-
ger för honom tillträdet till bvyad man nu kal-
lar hofvet, och jag kan icke hjelpa det.o
Henri torde trösta sigv, sade markisinnan.
Denna baronessans nyck leder säkert till gifter-
mål, Hon blir endast dessförinnan något för-