sar dumheten cch falskheten i Min-rvas i
liga insinuationer om P. T:s ledning från högr
ort, så måste det vara detta; ty hvad regerin-
gen skulle kunna vinna celier åsyfta med ett
dubbeit spel, låter här ej begripa sig. Hvad man
deremot utan svår ghet kan antaga, är, alt cn
fraktion inom byråkratien, den högre som dn
lägre, hviiken ser sig duperad i vissa förhoppnin-
gar, bgagnar P. T. för utgjutelsen af sn harm,
Lämpligast vere utan tvifvel, att denna harm
skaffade sig en annan debouch, än sjelfva det
oficiella blad.t. Men då man ilsket freamkastat
den tanken, att reg. sjelf skull: hafva satt sig
i spetsen för dylikt, och då man till och med
gått så långt, alt man utpekat en konungens
adjutant såsom drifhjulet i detta förstuekna ma-
chiner:, kan cn sådan enaldg supposition ej
sulikomligare gendrivas än genom den offent-
liga förklaring, hr Hazelius e, längesedan sjelt
1 tidningarna afgifvit, att ingen delakt:ghet hafva
i P, T:s redaktior.
— VUNNA