säkrare uppnå detta mål, trott sig icke blott böra
sålunda gå tillväga, som man gjort, man har dess
utom arrangerat en särskild bönebok för skolbarn
Idcen är visserligen vacker och sjelfya böneboker
saknar icke, värde. Men hvad skall den väl åstad
komma? År meningen att införa den i skolan vic
de offentliga bönstunderna, så har detta icke änn
skett. Är åter afsigten, att den skall vara för bar
nens särskilda andakt, eller såsom en väckelse der
till, så sker det säkert ännu mindre. Imedlertic
måste hvarje skolbarn naturligtvis köpa boken, och
af hela den vackra iden qvarstår knappast mer är
vinsten för författaren af den snart utsålda upplagan
Hvad religionen beträffar, har den, som -läsarer
behagade finna, blifvit med en lofvärd, kanske föl
öfverdrifven, omsorg omfattad i Upsala Cathedral-
skola. Man har icke nöjt sig med undervisninger
i religionen efter katekesen och Norbecks Lärobok.
icke stadnat vid bibelförklaringarne i morgonböne-
stunderna, icke ansett det vara nog att föresätta lär-
jungarne vissa bibelkapitel till utanläsning, man har
äfven i 4:de klassen utdelat yissa bibelspråk med
föreskrift att öfver dem författa predikningar. Ett
af dessa språk var hemtadt ur Rom. 3: 22.: Vi var-
de tättfärdige utan förskyllan, af hans nåd. ge-
nom den förlossning, som i Christo Jesu skedd
är. Man kan, utan att ogilla saken, med fullt skäl
fråga: är det väl begärligt, att ett barn, en gosse
af 42 å 45 år, skall kunna författa en predikan öf-
ver ett så djupt dogmatiskt ämne, som rättfärdig-
görelsen af tron? Härtill fordras, utom mera bibel-
beläsenhet, än som kan väntas af ett skolbarn (vore
det ock 46 å 47 år gammalt), deriemte en större
andlig erfarenhet; än som vid den åldern är vanlig.
Vore det icke större skäl, om ämnen för skrifning
nödvändigt skola tagas ur bibeln, att man toge så-
dane, som antingen vore af moraliskt eller historiskt
innehåll? Då man med flit tyckes hafva undvikit
sådane och endast slagit sig ned på de djupaste tros-
lärorna, så väcktes hos mig ovilkorligen denna för-
modan: månne läseriet är på väg att komma in
i Ursala kashedralskola? Om så är, önske vi,
att det måtte vara ett läseri, som är fritt ifrån allt
svärmeri och allt skrymteri!
I alla gamla skolor, huru mycket de ock må om-
stöpas i vissa särskilda delar, qvarblir dock alltid
en god del af gamla både skick och oskick. Man
må ieke vänta, att förhållandet skall vara annorlun-
da i Upsala kathedra!skola. Skolhuset är visserligen
nytt, prydligare i sitt yttre, rumrikare och ända-
målsenligare till sitt inre än det gamla var, läro-
böckerna äro nya och bättre, åtminstone somliga —
upplysningen, åtminstone den som sprides från lam-
porna, klarare än från de fordom begagnade trästa-
karne med talgljusstumpar, så att man vid inträdet
i lärosalarne måste bekänna: att Upsala kathedral-
skola är en både prydligt och väl ordnad läroanstalt.
Under alla dessa förändringar, dem Upsala skola un-
dergått, har dock bibehållit sig, icke blott den gam-
la läromethoden med alla sina lyten och fördelar,
utan äfven en mängd skolplägseder, bland hvilka
somliga äro, icke blott ändamålslösa, utan rent af
löjliga, och andra, som tillkommit, äro icke blott
småaktiga utan till och med rättsvidriga. Bland
e förra må följande anföras. Då ordinarie rektor
ännu fanns vid Upsala kathedralskola hörde refe-
renten med egna öron honom från skolkathedern
vid början af en lästermin Ibland andra saker pro-
klamera den lagen, all på rektoristerna skatl hvar
och on af medlemmarn? i skolans öfriga klasser
helsa med vördnad, så ofta de mötas på gatan.
Något straff för uraktläten helsning proklamerades
visligen icke. Straffrättigheten lärer imedlertid, som
man sade mig, tillhöra rektoristerne, som ock ut-
öfvat den utan skonsamhet på de felande, och lä-
rer gemenligen bestått i kroppslig aga. Då ålder
och avancement i studier icke numera lära kunna
förskaffa tillbörlig vördnad af de yngre åt de äldre
inom Upsala skola, utan man för detta ändamål
anser behöfligt, att proklamera ett serskildt lagbud,
så hemställes om man ej med något tecken borde
utmärka rektoristerna, så att de kunde lättare igen-
kännas af den öfrige skolungdomen och af den er-
hålla den hyllning, man ej på annat sätt numera
synes kunna skaffa dem. Detta allt är dock mera
löjligt än ondt, och må gerna få stå, så länge Vc-
derbörande finna för godt och saken möjligen kan
bibehålla sig, utan att åstadkomma någon led-
samhet, :
Bland de plägseder, som kallades icke blott små-
aktiga utan ock rättsvidrigå, kan man anföra det
egna beskattnings-system, som gjort sig gällande
inom skolan i Upsala och hvilket hos mer än en
målsman säkert väckt icke blott förundran, utan ock en
billig förtrytelse. Här är icke fråga om de dryga
och ständigt växande termins-afgifterna till ved och
lysning, m. m., i skolan, icke heller om så kallade
magister-pengar, (älskade och skickliga lärare äro
förtjenta af all den uppmuntran de kunna få, och
ingen förståndig målsman undandrar sig en så glad
pligt, som att vara tacksam i både ord och ger-
ning emot dem, som handleda hans barn och hand-
leda dem med ömhet och skicklighet); men här är
fråga om en annan slags beskattnihg, som inom
skolan är känd under namn af plikt och utgår ge-
menligen i pengar för vissa förseelser, såsom t. ex.
om man spiller på golfvet- när man dricker — om
man glömmer taga N. Test. med sig upp i bön-
rummet — -eller om man medför någon sak: en
boll, ett bref eller hvad annat som helst upp med
sig i skolan under lästimmarne. Den medförda sa-
ken blir då gossen fråntagen och man får igenlösa
densamma efter ctt visst, efter godtycke stadgadt
pris. Lärarena måtte säkerligen icke känna till
detta, annars borde väl detta otillbörliga beskatt-
ningssätt redan hafva varit afskaffadt — känna de
det och gilla det, så får man erinra dem, om föl-
jande: Att då målsman insänder sin pupill, eller
föräldrar sin son till lärdomsskolan, så sker det i
afsigt att myndlingen skall der få bildning. Till
bildning räknas framför allt kärlek till ordning och
rättskaffenhet. Denna kärlek väntar man, att skol-
anstalten skall hos ett barn upptända genom Vär-
diga efterdömen, tjenliga förmaningar, faderliga be-
straffningar, om de behöfvas, och vänliga uppmun-
tringar; men alldeles icke genom åläggande af plik-
ter till större eller mindre penningebelopp. Lära-
rena böra besinna, att ett barn icke har några an-
dra pengar, än dem det undfår af föräldrar. Vid
ålagda plikters betalande skall barnet då tvingas,
an AR Af AR Jan we oo ar eka