säkrare uppnå detta mål, trott sig icke blott böra sålunda gå tillväga, som man gjort, man har dess utom arrangerat en särskild bönebok för skolbarn Idcen är visserligen vacker och sjelfya böneboker saknar icke, värde. Men hvad skall den väl åstad komma? År meningen att införa den i skolan vic de offentliga bönstunderna, så har detta icke änn skett. Är åter afsigten, att den skall vara för bar nens särskilda andakt, eller såsom en väckelse der till, så sker det säkert ännu mindre. Imedlertic måste hvarje skolbarn naturligtvis köpa boken, och af hela den vackra iden qvarstår knappast mer är vinsten för författaren af den snart utsålda upplagan Hvad religionen beträffar, har den, som -läsarer behagade finna, blifvit med en lofvärd, kanske föl öfverdrifven, omsorg omfattad i Upsala Cathedralskola. Man har icke nöjt sig med undervisninger i religionen efter katekesen och Norbecks Lärobok. icke stadnat vid bibelförklaringarne i morgonbönestunderna, icke ansett det vara nog att föresätta lärjungarne vissa bibelkapitel till utanläsning, man har äfven i 4:de klassen utdelat yissa bibelspråk med föreskrift att öfver dem författa predikningar. Ett af dessa språk var hemtadt ur Rom. 3: 22.: Vi varde tättfärdige utan förskyllan, af hans nåd. genom den förlossning, som i Christo Jesu skedd är. Man kan, utan att ogilla saken, med fullt skäl fråga: är det väl begärligt, att ett barn, en gosse af 42 å 45 år, skall kunna författa en predikan öfver ett så djupt dogmatiskt ämne, som rättfärdiggörelsen af tron? Härtill fordras, utom mera bibelbeläsenhet, än som kan väntas af ett skolbarn (vore det ock 46 å 47 år gammalt), deriemte en större andlig erfarenhet; än som vid den åldern är vanlig. Vore det icke större skäl, om ämnen för skrifning nödvändigt skola tagas ur bibeln, att man toge sådane, som antingen vore af moraliskt eller historiskt innehåll? Då man med flit tyckes hafva undvikit sådane och endast slagit sig ned på de djupaste troslärorna, så väcktes hos mig ovilkorligen denna förmodan: månne läseriet är på väg att komma in i Ursala kashedralskola? Om så är, önske vi, att det måtte vara ett läseri, som är fritt ifrån allt svärmeri och allt skrymteri! I alla gamla skolor, huru mycket de ock må omstöpas i vissa särskilda delar, qvarblir dock alltid en god del af gamla både skick och oskick. Man må ieke vänta, att förhållandet skall vara annorlunda i Upsala kathedra!skola. Skolhuset är visserligen nytt, prydligare i sitt yttre, rumrikare och ändamålsenligare till sitt inre än det gamla var, läroböckerna äro nya och bättre, åtminstone somliga — upplysningen, åtminstone den som sprides från lamporna, klarare än från de fordom begagnade trästakarne med talgljusstumpar, så att man vid inträdet i lärosalarne måste bekänna: att Upsala kathedralskola är en både prydligt och väl ordnad läroanstalt. Under alla dessa förändringar, dem Upsala skola undergått, har dock bibehållit sig, icke blott den gamla läromethoden med alla sina lyten och fördelar, utan äfven en mängd skolplägseder, bland hvilka somliga äro, icke blott ändamålslösa, utan rent af löjliga, och andra, som tillkommit, äro icke blott småaktiga utan till och med rättsvidriga. Bland e förra må följande anföras. Då ordinarie rektor ännu fanns vid Upsala kathedralskola hörde referenten med egna öron honom från skolkathedern vid början af en lästermin Ibland andra saker proklamera den lagen, all på rektoristerna skatl hvar och on af medlemmarn? i skolans öfriga klasser helsa med vördnad, så ofta de mötas på gatan. Något straff för uraktläten helsning proklamerades visligen icke. Straffrättigheten lärer imedlertid, som man sade mig, tillhöra rektoristerne, som ock utöfvat den utan skonsamhet på de felande, och lärer gemenligen bestått i kroppslig aga. Då ålder och avancement i studier icke numera lära kunna förskaffa tillbörlig vördnad af de yngre åt de äldre inom Upsala skola, utan man för detta ändamål anser behöfligt, att proklamera ett serskildt lagbud, så hemställes om man ej med något tecken borde utmärka rektoristerna, så att de kunde lättare igenkännas af den öfrige skolungdomen och af den erhålla den hyllning, man ej på annat sätt numera synes kunna skaffa dem. Detta allt är dock mera löjligt än ondt, och må gerna få stå, så länge Vcderbörande finna för godt och saken möjligen kan bibehålla sig, utan att åstadkomma någon ledsamhet, : Bland de plägseder, som kallades icke blott småaktiga utan ock rättsvidrigå, kan man anföra det egna beskattnings-system, som gjort sig gällande inom skolan i Upsala och hvilket hos mer än en målsman säkert väckt icke blott förundran, utan ock en billig förtrytelse. Här är icke fråga om de dryga och ständigt växande termins-afgifterna till ved och lysning, m. m., i skolan, icke heller om så kallade magister-pengar, (älskade och skickliga lärare äro förtjenta af all den uppmuntran de kunna få, och ingen förståndig målsman undandrar sig en så glad pligt, som att vara tacksam i både ord och gerning emot dem, som handleda hans barn och handleda dem med ömhet och skicklighet); men här är fråga om en annan slags beskattnihg, som inom skolan är känd under namn af plikt och utgår gemenligen i pengar för vissa förseelser, såsom t. ex. om man spiller på golfvetnär man dricker — om man glömmer taga N. Test. med sig upp i bönrummet — -eller om man medför någon sak: en boll, ett bref eller hvad annat som helst upp med sig i skolan under lästimmarne. Den medförda saken blir då gossen fråntagen och man får igenlösa densamma efter ctt visst, efter godtycke stadgadt pris. Lärarena måtte säkerligen icke känna till detta, annars borde väl detta otillbörliga beskattningssätt redan hafva varit afskaffadt — känna de det och gilla det, så får man erinra dem, om följande: Att då målsman insänder sin pupill, eller föräldrar sin son till lärdomsskolan, så sker det i afsigt att myndlingen skall der få bildning. Till bildning räknas framför allt kärlek till ordning och rättskaffenhet. Denna kärlek väntar man, att skolanstalten skall hos ett barn upptända genom Värdiga efterdömen, tjenliga förmaningar, faderliga bestraffningar, om de behöfvas, och vänliga uppmuntringar; men alldeles icke genom åläggande af plikter till större eller mindre penningebelopp. Lärarena böra besinna, att ett barn icke har några andra pengar, än dem det undfår af föräldrar. Vid ålagda plikters betalande skall barnet då tvingas, an AR Af AR Jan we oo ar eka