manad) och det skall icke mera luinnas nagra
hotande tillfälliga vådor, hvarken för det när-
varande eller för framtiden. Omslutna af de
tillvexande vågorna utaf en befolkning, helt
och hållet fransysk till tungomål, seder och
ider, skulle infödingarne tänka på motstånd?
Somliga, eller de som uppriktigt underkastade
sig, skulle, under afbidandet af en mera full-
ständig sammanblandning, blifva nyttiga hjelp-
trupper. . Detta är förhållandet redan i närvaran-
de ögonblick. De fruktansvärda Hadjoulterne,
som- under kriget 1840 kommo att bränna,
plundra och mörda under sjelfva Algiers mu-
rar, äro nu mycket fredliga och nitfulla en-S
treprenörer för transporter. Destammar, som
icke ville böja sig under vårt välde, skulle ka-
stas tillbaka bortom den civiliserade zonen och
trängas ut i öknen.
Härtill måste man ännu tänka på att skyd-
da kolonien ifrån ett europeiskt krig. Att
frukta för en landstigning, ett öppet anfall, en
invasion af någon arm, detta vore en dår-
skap. Man har sagt, och med skäl, att Frank-
rike ensamt vore i stånd till en expedition
som kunde lemna Algicr i våra händer. Hvil-
ken makt skulle väl kunna disponera 30,000
man landstigningstrupper, hvartill erfordrades
en flotta af 403 krigsskepp och mer än 600
andra fartyg? Armån och flottan hafva stött
på mera allvarsamma svårigheter, och ändå be-
stodo dess motståndare endast af odiscipline-
rade trupper och oskickliga artillerister, hos
ena fiende bedåradj af minnen efter Carl den
femte. Afrikanska armen skall nu skydda Al-
giers kust. Hvad man kan hafva att frukta
för framtiden är en blockering och hungern.
Alla faror försvinna då det i Afrika finnes en
befolkning, nog talrik att försvara detsamma,
och en jord, tillräckligt odlad att föda denna
befolkning.
Allt har blifvit sagdt i afseende på den al-
gieriska jordens bördighet. För att få ett pro:
på denna, är det tillräckligt att göra ett besök
i hr Hardys så skickligt anlagda experimen-
talträdgård. Man kan der se förenade nästan
alla jordens produkter, ifrån den nordiska tal-
len intill Ceylons kanel.
En kort utflykt i Algiers omgifningar skall
eljest visa hvad som en klok odling kan taga
ur en så frikostig jordmån. Med undantag af
landthusen — i sanning lika behagliga alt
— - — FJ vh hn 2
skåda som att bebo — samt Asuch (arrende-
hemman), som här och der ligga strödda i
Sahel, utgöras Algiers omgifningar, liksom alla
hufvudstäders, förnämligast af köksträdgårdar,
för stadens behof. Så stor är vigten af denna
näringsgren -(nemligen köksträdgårdsodling), att
en hektar jord, försedd med en noria (ett
slags brunn af helt och hållet ursprunglig kon-
struktion) vanligtvis uthyres till 3000 francs
om året.
Men om algieriska området erbjuder en le-
ende utsigt, hvilken kontrast deremot då man
genomreser Mitidjas fält, denna de gamla Ro-
marnes kornbod; vid eröfringstiden beundrade
expeditionens soldater ännu de rika gårdarne,
som turkarne här egde.
Det var med en djup bedröfvelse, som vi
genomreste detta stora land, den framtida ko-
lonisationens hopp. Aldrig fanns en mera lyck-
ligt lottad jordmån. Upptagandet af vägen
mellan Algier och Blidah uppenbarar för ögat
hemligheterna af dess otroliga rikedom. Mat-
jorden har nästan öfver allt en metres djup.
De stora fälten i Flandern och Norrmandiet
kunna i detta hänseende icke uthålla en jem-
förelse. Från ena sidan är Mitidja beläget un-
der inflytelsen af den uppfriskande haisvinden,
som hela kuststräckan utåt tempererar Afrikas
brinnande sol. ÅA den andra sidan skyddas
det af Atlas höga spetsar emot Siroccos för-
störande inflytelse. - i
Der, hvarest menniskohanden kommit natu-
ren till hjelp, träffar man plantager, fruktträd-
gårdar, bloimsterängar, verkliga oaser al grön-
ska midt ibland dessa torra savanner. Efter
regntiden utvecklar vegetationen lika snabb,
lika mäktig som under tropikerna, ett feno-
men af styrka. Örten reser sig tjock, öfver-
fylld af saftighet. Alotn skjuter gigantiska;
skott; ofantliga rosenbuskar uppspira till en
ovanlig höjd. På ett ganska medelmåttigt
djup, stundom endast två eller tre metres un-;
der jordytan, finner man vatten; det finnes
eljest under Mitidja ett slags vattennät inuti
jorden, som formerar en underjordisk sjö, och
hvilken genom borrning skulle kunna ledas
upp öfver jordytan. Om man ville det, skulle
dessa fält i den högsta grad förena de begge
för åkerbruket verkande makterna: solen och
vattnet.
Så kunde det vara. Låtom oss nu skåda
verkligheten. .
Ingenting är mera ödsligt, mera dystert, mera
förhärjadt, än detta Mitidja, som borde vara upp-
fylldt af boningshus, öfversådt med byar och af ar-
bete gjordt fruktbärande. Öfver ett något vågformigt
landskap kan ögat icke upptäcka annat än busk-
snår, dvärgpalmar, parasitvexter. Naturen der tyc-
kes vara död; icke några foglar, inga djur, inga in-
sekter. Här och der på långt afstånd hör man det
melankoliska ljudet af en liten klocka, och man ser
en hjord kringspridda getter och magra får, vaktade
af en i trasor höljd arab.
Visar sig så en by: der är det något lif, någon
rörlighet, någon verksamhet. Man varseblir några
odlade fläckar, väl bygda hus. hrunnar af en bhe-