taAUnNetL DOP Val ICKC tfdtlaS VIA MIRO HEBtv lärdomsanstalt. Det är, såsom det rikaste språk och med den mest utbildade grammatik och med en litteratur som få språk hafva alt framvisa, väl tjenligt såsom grundval för all språkundervisning; men dermed vill jag ej säga alt latinet skall så forceras, att annan språkkunskap dervid kommer att lida eller försummas. Detta lär imedlertid vara händelsen vid nästan alla skolor af gamla ordningen, och i synnerhet inträffar det vid Upsala ka thedralskola. Den mesta tiden egnas der åt latinet, den minsta åt de moderna språken tyskan och fransyskan. Engelska läses ej mer och italienska kommer aldrig i fråga. Det ser nästan så ut, som skolan följde den grundsatsen, att alla eleverna skola uppfostras för att uteslutande blifva lärda. Den egentligen lärde bör väl känna på ett grundligare sätt de gamla språken; men då en större del af skolungdomen i framtiden icke egnar sig åt den egentliga lärdomsoch vetenskapsbanan, utan tvertom går in i embetsverken och. näringarne, så vore det väl skäl att man för deras skull gjorde någon inskränkning i de gamla, för att lemna dem en litet mera vårdad undervisning i de moderna språken, än som nu är fallet. Detta är nu tidens kraf, och anspråket saknar icke hvarken orsak eller billighet. Så länge den gamla läromethoden bibehålles, qvarstår ock årsflyttningen såsom en deraf oundviklig följd. Den kan ha sina fördelar; vi neka det icke; men att den ock har sina oormligheter, är hinderlig och ofta blir orättvis både emot målsmän och lärjungar, kan erfarenheten mer än tillräckligt ådagalägga. En lärjunge, som genom lättja eller annat eget förvållande försummat sig, må gerna bli qvardömd på sin gamla plats, vid de öfriga kam-l raternas uppflyttning; men alt en, som antingen genom sjukdom, eller ock af bristande fallenhet, antingen fördet ena eller andra läroämnet, blifver deri något eter sina kamrater, ehuru han för öfrigt kan vara fullt så skicklig i alla andra saker, som kamraterna; att han skall qvargå på sin gamla plats ett helt år, för att under denna tid få lära sig icke mera än bvad som brast vid flyttningen och som möligen kunnat afhbjelpas på mindre tid än en eller !par månader: detta är i sanning alls icke uppmuntrande för lärjungen, utan snarare 4 nedslående all hans håg och ifver. Säkert harl ock mången fader vid en sålunda misslyckad flyttning för en son, från denne sednare fått emottaga mången sorglig skrifvelse med begäran, att få höra upp med skolgång och läsning; och dervid haft mycken möda att lugna ett upprördt sinne och upprauntra till nya bemödanden. Huruvida det är rättvist, att under sådane förhållanden tvinga en målsman till ett helt års kostnad för att få en pupill bibehållen vid en skolanstalt, den man annars har skäl att högakta, behölver väl icke bevisas. För en sådan slags beskattning saknar imedlerid rättsläran ännu någon benämning. Då inga månadseller veckobetyg utlemnas i kathedralskolan, så ega fjärran boende föräldrar alls ingen reda på sina barns hvarken förhållande eller framsteg i studier. Ingen ehda vink lemnas dem från vederbörande härom, och förstå de icke seliva att bedöma huruvida deras barn äro skicklige att ingå vid läroverken, embetsverken eller näringarna, så bryr man sig icke heller om att härom upplysa dem. Man låter dem påkosta den ena terminen efter den andra, till dess de omsider af pupillens stillastående på samma punkt en längra tid möjligen komma under fund med rätta sammanhanget. Man kunde väl häremot invända: att man kan infinna sig vid terminsexamen, så erhåller man all nödig upplysning härom, dels af examenslistan, dels ock af den reda man får höra att pupillen då gör för sig. Detta kan ega sin riktighet; men är det väl billigt, att aflägset boende föräldrar och. målsmän skola, för att få veta detta, färdas långa vägar. Skulle det icke både lättare och säkrare kunna ske, om betyg tillställdes hvar och en lärjunge vid hvarje månads eller hvarje termins slut. Detta sker 1 skolor eter nya methoden. Dessutom må ingen begära, att vid tillfälle af en allmän examen, hvar och en målsman skall få höra sin myndling bli examinerad. Vid sex serskilda examenstillfällen har ref. besökt Upsala kathedralskola, der han egt ieke mindre än fem myndlingar, utan alt få lyckan att mer än vid tvenne få höra et par af myndlingarna besvara hvardera 3 å 4 frågor. Jag klagar icke häröfver — jag blott anför det som ett bevis på huru en examen blir för en målsman föga eller intet upplysande om en pupills ståndpunkt inom skolan. Af examenslistan finnes vanligen blott ett exemplar, och man skall vara väl hemmastadd med signaturerna och ega god tid att genomgå henne, som för öfrigt sällan är tillgänglig för andra än för mnotabiliteter. Således, om en målsman icke sjelf förstår bedöma sin myndlings framsteg in litteris, eller icke kan besöka terminsexamina eller få se examenslistan eller höra myndlingen bli examinarad, så vet han jemt ingenting Mer än kostnaden för terminen; ty derom försumma icke vederbörande att I mna underrättelse. ; Egnar man -en närmare uppmärksamhet åt RK Rd RA RAA 00Å Ao AR ANA RÄLK RN Bh I