taAUnNetL DOP Val ICKC tfdtlaS VIA MIRO HEBtv
lärdomsanstalt. Det är, såsom det rikaste
språk och med den mest utbildade gramma-
tik och med en litteratur som få språk hafva
alt framvisa, väl tjenligt såsom grundval för
all språkundervisning; men dermed vill jag ej
säga alt latinet skall så forceras, att annan
språkkunskap dervid kommer att lida eller
försummas. Detta lär imedlertid vara händel-
sen vid nästan alla skolor af gamla ordningen,
och i synnerhet inträffar det vid Upsala ka
thedralskola. Den mesta tiden egnas der åt
latinet, den minsta åt de moderna språken
tyskan och fransyskan. Engelska läses ej mer
och italienska kommer aldrig i fråga. Det ser
nästan så ut, som skolan följde den grundsat-
sen, att alla eleverna skola uppfostras för att
uteslutande blifva lärda. Den egentligen lärde
bör väl känna på ett grundligare sätt de gamla
språken; men då en större del af skolungdo-
men i framtiden icke egnar sig åt den egent-
liga lärdoms- och vetenskapsbanan, utan tvert-
om går in i embetsverken och. näringarne, så
vore det väl skäl att man för deras skull gjorde
någon inskränkning i de gamla, för att lemna
dem en litet mera vårdad undervisning i de
moderna språken, än som nu är fallet. Detta
är nu tidens kraf, och anspråket saknar icke
hvarken orsak eller billighet.
Så länge den gamla läromethoden bibehål-
les, qvarstår ock årsflyttningen såsom en deraf
oundviklig följd. Den kan ha sina fördelar;
vi neka det icke; men att den ock har sina
oormligheter, är hinderlig och ofta blir orätt-
vis både emot målsmän och lärjungar, kan er-
farenheten mer än tillräckligt ådagalägga. En
lärjunge, som genom lättja eller annat eget
förvållande försummat sig, må gerna bli qvar-
dömd på sin gamla plats, vid de öfriga kam-l
raternas uppflyttning; men alt en, som antin-
gen genom sjukdom, eller ock af bristande fal-
lenhet, antingen för- det ena eller andra läro-
ämnet, blifver deri något eter sina kamrater,
ehuru han för öfrigt kan vara fullt så skicklig
i alla andra saker, som kamraterna; att han
skall qvargå på sin gamla plats ett helt år, för
att under denna tid få lära sig icke mera än
bvad som brast vid flyttningen och som mö-
ligen kunnat afhbjelpas på mindre tid än en
eller !par månader: detta är i sanning alls
icke uppmuntrande för lärjungen, utan snarare
4
nedslående all hans håg och ifver. Säkert harl
ock mången fader vid en sålunda misslyckad
flyttning för en son, från denne sednare fått
emottaga mången sorglig skrifvelse med begä-
ran, att få höra upp med skolgång och läs-
ning; och dervid haft mycken möda att lugna
ett upprördt sinne och upprauntra till nya be-
mödanden. Huruvida det är rättvist, att un-
der sådane förhållanden tvinga en målsman till
ett helt års kostnad för att få en pupill bibe-
hållen vid en skolanstalt, den man annars har
skäl att högakta, behölver väl icke bevisas.
För en sådan slags beskattning saknar imed-
lerid rättsläran ännu någon benämning.
Då inga månads- eller veckobetyg utlemnas
i kathedralskolan, så ega fjärran boende föräl-
drar alls ingen reda på sina barns hvarken
förhållande eller framsteg i studier. Ingen ehda
vink lemnas dem från vederbörande härom,
och förstå de icke seliva att bedöma huruvida
deras barn äro skicklige att ingå vid lärover-
ken, embetsverken eller näringarna, så bryr
man sig icke heller om att härom upplysa
dem. Man låter dem påkosta den ena termi-
nen efter den andra, till dess de omsider af
pupillens stillastående på samma punkt en län-
gra tid möjligen komma under fund med rätta
sammanhanget. Man kunde väl häremot in-
vända: att man kan infinna sig vid termins-
examen, så erhåller man all nödig upplys-
ning härom, dels af examenslistan, dels ock
af den reda man får höra att pupillen då gör
för sig. Detta kan ega sin riktighet; men är
det väl billigt, att aflägset boende föräldrar
och. målsmän skola, för att få veta detta, fär-
das långa vägar. Skulle det icke både lättare
och säkrare kunna ske, om betyg tillställdes
hvar och en lärjunge vid hvarje månads eller
hvarje termins slut. Detta sker 1 skolor eter
nya methoden. Dessutom må ingen begära,
att vid tillfälle af en allmän examen, hvar och
en målsman skall få höra sin myndling bli
examinerad. Vid sex serskilda examenstillfäl-
len har ref. besökt Upsala kathedralskola, der
han egt ieke mindre än fem myndlingar, utan
alt få lyckan att mer än vid tvenne få höra
et par af myndlingarna besvara hvardera 3 å
4 frågor. Jag klagar icke häröfver — jag blott
anför det som ett bevis på huru en examen
blir för en målsman föga eller intet upply-
sande om en pupills ståndpunkt inom skolan.
Af examenslistan finnes vanligen blott ett ex-
emplar, och man skall vara väl hemmastadd
med signaturerna och ega god tid att genomgå
henne, som för öfrigt sällan är tillgänglig för
andra än för mnotabiliteter. Således, om en
målsman icke sjelf förstår bedöma sin mynd-
lings framsteg in litteris, eller icke kan be-
söka terminsexamina eller få se examenslistan
eller höra myndlingen bli examinarad, så vet
han jemt ingenting Mer än kostnaden för ter-
minen; ty derom försumma icke vederbörande
att I mna underrättelse. ;
Egnar man -en närmare uppmärksamhet åt
RK Rd RA RAA 00Å Ao AR ANA RÄLK RN Bh I