tindet samma tid antagit att en sådan tystnad
och obestämdhet i viss mån kunde rättfärdigas
af flere omständigheter, och derföre i afseende
på sitt tillgörande låtit det bero vid uttryc-
kandet af önskningar och förhoppningar, samt
under cefvakten af dessa förhoppningars re-
aliserandgz, men utan att nånsin undandölja
eller afpruta på sina egna isigter, bona fide
varmt understödt Regeringen i allt hvad den
visat sig företaga i liberal anda i öfrigt; så
är det likväl klart, att i samma ögonblick som
detta hvilostånd i sjelfva verket upphört, och
Korungens rådgifvare hvar i sitt fack eller
samfålldt på något sätt framträda i en rikt-
ning, som synes leda ifrån det politiska
mål, för hvilket pressen arbetar, så blir det
icke blott en oeftergiflig skyldighet, att pro-
festera emot ett sådant afvikande, hvilket
likväl icke derföre beböfver ske med någon
bitterhet, eller såsom en opposition in totum
et tantum; utan det blir till och med ett för-
räderi emot egna grundsatser af enbvar, som
vill kalla sig liberal, att ice understödja ett
sådant bemödande hos någon annan.
Härif.fån komme vi således in på en annan
och sednare del sf vår uadersökning, hvilken
blir nästan lika vigtig, nemligen på besvarandet
af följande frå;or:
Hafva de få tidningar, som, fastän tillhö-
rande den liberala pressen, nu beskylla Afton-
bladet för inkonseqv:ns, sjelfve förut biträdt
de åsigter vi uti brefven till landsorten fram-
ställ:? och
om så är, hvilka kunza väl skälen vara, hvar-
före de just nu finna olämpligt att Aftonbladet
ånyo framlägger dessa åsigter och söker göra
dem gällande? (Forts. följer)