tindet samma tid antagit att en sådan tystnad och obestämdhet i viss mån kunde rättfärdigas af flere omständigheter, och derföre i afseende på sitt tillgörande låtit det bero vid uttryckandet af önskningar och förhoppningar, samt under cefvakten af dessa förhoppningars realiserandgz, men utan att nånsin undandölja eller afpruta på sina egna isigter, bona fide varmt understödt Regeringen i allt hvad den visat sig företaga i liberal anda i öfrigt; så är det likväl klart, att i samma ögonblick som detta hvilostånd i sjelfva verket upphört, och Korungens rådgifvare hvar i sitt fack eller samfålldt på något sätt framträda i en riktning, som synes leda ifrån det politiska mål, för hvilket pressen arbetar, så blir det icke blott en oeftergiflig skyldighet, att profestera emot ett sådant afvikande, hvilket likväl icke derföre beböfver ske med någon bitterhet, eller såsom en opposition in totum et tantum; utan det blir till och med ett förräderi emot egna grundsatser af enbvar, som vill kalla sig liberal, att ice understödja ett sådant bemödande hos någon annan. Härif.fån komme vi således in på en annan och sednare del sf vår uadersökning, hvilken blir nästan lika vigtig, nemligen på besvarandet af följande frå;or: Hafva de få tidningar, som, fastän tillhörande den liberala pressen, nu beskylla Aftonbladet för inkonseqv:ns, sjelfve förut biträdt de åsigter vi uti brefven till landsorten framställ:? och om så är, hvilka kunza väl skälen vara, hvarföre de just nu finna olämpligt att Aftonbladet ånyo framlägger dessa åsigter och söker göra dem gällande? (Forts. följer)