ålagda förpigtelse att icke lemna ti flykt och
vistelseort åt några flyktingar, som voro de
trenz.e skyddsmakternes undersåtare, utan ge-
nast utlemna dem till vederbörande autorite-
ter. En eorglig erfarenhet under 46 års tid
bar dock visat, att Kraksu icke uppfyllt dessa
vilkor för sin oafnängiga existens, utan alltse-
dan år 48530 oafbrutet tjenat till härd för fi-
entliga stämplingar emot de trenne skydds-
mak:terns3, till dess det slutligen i Febrwri må-
nad innevarande år blef skådeplatsen för mera
våldsamma och farliga uppträden, än någonsiv
förut. Sedan dess regericg och rättmätiga för-
fat:ning blifvit upplöst, och stadens öde fallit
i härderna på ett antal sammansvurna, som
antogo benämningen af en Polsk revolutions-
regering, och kallade invånarne i alla fordna
Polska landsdelar till vapen och uppror emot
de bestårdande styrelserna, skedde från Kra-
k2us gebit ett inall af en beväpnad hop i våra
stater. Krakau miste ånyo besättas afskydds-
makternas trupper och ställas u:der en provi-
sorisk regering, som underordnades våra mili-
tärautoriteter. Genom dessa tilldragelser för-
satta i omöjlighet, att återställa grundvalarne
för Krakaus frihet och ozsfhängighet, hvilka
blifvit förstörda af fienderna till lugnet och
ordaingen i Europa, och genomträngda af käns-
lan af vår plitt att skydda såväl våra trogaa
undersåtare i Gal.zien, som den rättsinniga och
Ordringsälskande delen af Krakaus invånare
emot samma omstörtsingspartis anfall och
stämpliager, så hafva vi, i förening med H. M.
Konungen af Preussen och H. M. Kejsaren a
Ryssland, tagit i allvarligt öfvervägande Kra-
kaus tillkommande öde. För detta ändamål
have vi litit öfverlågga med särskilte fullmäk-
tige från hofven i Be:lin och S:t Petersburg.
Resultatet af dessa cfverliggnivgar är en i Wien
d. 6 sistlidne November afsluad öfverens-
kommelse, hvarigenom staden Krakaus trenne
skyddsmakter återkalla och upphä va de unser
d. 3 Maj 4813 afslutade fördrag, hvarigerom
nämnde stad och gebit, sådana som de före
freden i Wien d. 14 Oatober 1809 besuttas af
vår högstsalige fader och våra förfäder, åter
visda under vår spira. I följd häraf taga Vv
härmedelst besiitniog af berörde stad Krakau
och dess hittillsvarande gebit, förena dem för
everidliga tider med vår krona, och förklara
dem för en oskiljaktig bes åsdsdel af vårt kej-
serliza rike, med hvilket vi härmedelst inför-
lifve dem. Vi utnärmne den högvälborne gröef-
ven Morhz von Deym, vår kammarhe:r2, v: rk-
ligt tguvernielråd och stzdsbaupiman i Prag,
till vir bofkommissarie för detta bett ingsta-
gande, och uppord:e härmed samtiige invå-
nare i staden Krakau och dess hittillsvarande
gebit, för deras eget bästa skull: att visa deune
af oss afsända hoftomimissarie och de afoss er-
kända eller frmdeles ti!lsättande autoriteter
Ovägerlig lydnad, och purktligt efterkomma de
anordningar, vi redan träffat och vidare kunna
träffa. Deiemot utlofva vi, att skydda och upp-
rätttvålla vår beliga religion, opartisk 12g och
rätt. billig fördelning af statsbördor, och kraf-
tigt hendhalfvande af den allmänna säkerheter.
De, som genom skyndsam lydnad för denna
vår åtgärd, hvilken tjenar iill deras ezet ästa,
och gerom trohet och tillgitvenhet för vårt
bus göra sig vår råd värdige, för dem skole
i alliid vera en mild landsurste cch nådig
kejsare, och bemöda oss att efier bästa för-
måga göra dem delaktige af de välgerningsr,
som föreningen med en stor och mäktig mo-
narki kan bereda Krakaus invånvare. Gifvet i
vårt kejserliga resiaens Wien d. 41 November
år 1846, i vår regerings tolfie år.
FERDINAND
Carl, grefve von Irzighi, ö!verste kansler. Frarz,
friher:e voa Pillersdorff, hofkansler. Joban,
friherre. Krticza von Jadin, vicekansler. Etf-
ter H. K. apostoliska Maj:ts högstegna befal!-
nng: Frarz, riddare von Nadherny, k. hofråd.
—
a a fr