ålagda förpigtelse att icke lemna ti flykt och vistelseort åt några flyktingar, som voro de trenz.e skyddsmakternes undersåtare, utan genast utlemna dem till vederbörande autoriteter. En eorglig erfarenhet under 46 års tid bar dock visat, att Kraksu icke uppfyllt dessa vilkor för sin oafnängiga existens, utan alltsedan år 48530 oafbrutet tjenat till härd för fientliga stämplingar emot de trenne skyddsmak:terns3, till dess det slutligen i Febrwri månad innevarande år blef skådeplatsen för mera våldsamma och farliga uppträden, än någonsiv förut. Sedan dess regericg och rättmätiga förfat:ning blifvit upplöst, och stadens öde fallit i härderna på ett antal sammansvurna, som antogo benämningen af en Polsk revolutionsregering, och kallade invånarne i alla fordna Polska landsdelar till vapen och uppror emot de bestårdande styrelserna, skedde från Krak2us gebit ett inall af en beväpnad hop i våra stater. Krakau miste ånyo besättas afskyddsmakternas trupper och ställas u:der en provisorisk regering, som underordnades våra militärautoriteter. Genom dessa tilldragelser försatta i omöjlighet, att återställa grundvalarne för Krakaus frihet och ozsfhängighet, hvilka blifvit förstörda af fienderna till lugnet och ordaingen i Europa, och genomträngda af känslan af vår plitt att skydda såväl våra trogaa undersåtare i Gal.zien, som den rättsinniga och Ordringsälskande delen af Krakaus invånare emot samma omstörtsingspartis anfall och stämpliager, så hafva vi, i förening med H. M. Konungen af Preussen och H. M. Kejsaren a Ryssland, tagit i allvarligt öfvervägande Krakaus tillkommande öde. För detta ändamål have vi litit öfverlågga med särskilte fullmäktige från hofven i Be:lin och S:t Petersburg. Resultatet af dessa cfverliggnivgar är en i Wien d. 6 sistlidne November afsluad öfverenskommelse, hvarigenom staden Krakaus trenne skyddsmakter återkalla och upphä va de unser d. 3 Maj 4813 afslutade fördrag, hvarigerom nämnde stad och gebit, sådana som de före freden i Wien d. 14 Oatober 1809 besuttas af vår högstsalige fader och våra förfäder, åter visda under vår spira. I följd häraf taga Vv härmedelst besiitniog af berörde stad Krakau och dess hittillsvarande gebit, förena dem för everidliga tider med vår krona, och förklara dem för en oskiljaktig bes åsdsdel af vårt kejserliza rike, med hvilket vi härmedelst införlifve dem. Vi utnärmne den högvälborne gröefven Morhz von Deym, vår kammarhe:r2, v: rkligt tguvernielråd och stzdsbaupiman i Prag, till vir bofkommissarie för detta bett ingstagande, och uppord:e härmed samtiige invånare i staden Krakau och dess hittillsvarande gebit, för deras eget bästa skull: att visa deune af oss afsända hoftomimissarie och de afoss erkända eller frmdeles ti!lsättande autoriteter Ovägerlig lydnad, och purktligt efterkomma de anordningar, vi redan träffat och vidare kunna träffa. Deiemot utlofva vi, att skydda och upprätttvålla vår beliga religion, opartisk 12g och rätt. billig fördelning af statsbördor, och kraftigt hendhalfvande af den allmänna säkerheter. De, som genom skyndsam lydnad för denna vår åtgärd, hvilken tjenar iill deras ezet ästa, och gerom trohet och tillgitvenhet för vårt bus göra sig vår råd värdige, för dem skole i alliid vera en mild landsurste cch nådig kejsare, och bemöda oss att efier bästa förmåga göra dem delaktige af de välgerningsr, som föreningen med en stor och mäktig monarki kan bereda Krakaus invånvare. Gifvet i vårt kejserliga resiaens Wien d. 41 November år 1846, i vår regerings tolfie år. FERDINAND Carl, grefve von Irzighi, ö!verste kansler. Frarz, friher:e voa Pillersdorff, hofkansler. Joban, friherre. Krticza von Jadin, vicekansler. Etfter H. K. apostoliska Maj:ts högstegna befal!nng: Frarz, riddare von Nadherny, k. hofråd. — a a fr