fjovssträter och sträfva att söndra dess utgifvare från sina ogråig värner och gynna:e? För att tro något dylikt måste man verkligen vara mer än tilllåtligt enfaldig. För en så opålitlig och besdräglig, och på det hela så oduglig allierad på oppositionsstråteno beder Sv. M. himlen bevara sig. pEtt försigtighetsmått måste Sv. Minerva emedlertid tillstyrka Nejaden och Barometern att icke underlåta, och det är, att äfven under tiden bafva ett vaksäit öga på den erkändt sämste. Ty det lider intet tvifvel, att ju äfven han lider grufligt ar sin gråan kolt, och lika!edes gerna vilja synas en annan än den han är. Opinionen i buvudstaaen bar undergått en stor förändring och denför åndres allt mer och mer för hvarje dag. Det är derifrån, som den stores försök, att deserterz från fanan, härteda sig, och inom få månader står det troligen så till, att äfven nden lille gerna stu!le rymma, ifall han det kunde, Derföre är det säkrast, att, medan tidärnu är, tsga nödiga mått och teg emot rymningsförsök utaf begge kamraterna. Sedsn ofvanstående var skrifvet och redan lemDadt att tryckas. hafva vi läst Dagl. Allehanda för gårdagen. och vi finna deraf, att vår uppmaning till Barometern och Nsjagen, att äfven på dess rörelser hafva ett vakssmt öga, är ingenting mindre än öfverflödig. Sv. Minerves artikel i Lördags-N:t om Herrar Petres, Carl Fredr. Werms och C. H. Anckarsvärds ställning till de Wuivarande liberaltkonservativa pressen, gjorde redan ssmma dag sin verkan på oden store. hvarom det häftiga utfaller mot Najsdea på aftonen vittnage; och D. A:s artikel i går visar, att. ock oden lilea redan skulle vara på sp-ång att rymma ifrån det grå qvarteret, vore ej han tills vidare med så starka tåg dervic fastbunden. Påminnelsen om Riksdagen och namnen af h:rr Petr, Wen och Acczarsvärd hafva verkat såsom en talisman på begge kamraterna, ceh ingifvit dem högst obebagiiga zningar om, hvad inom 192 månader förestår; detia ser man redan. Och ire veckor skola ej förflytta, derom kunna vi hålla vad, innan men skail få se dem båda göra långt häftigare tyckningsr på tågen, för att slita sig lösa. Hvad de omständigheterna ändå äro förändradev!... Förr jublade D. A. och Aftonbl. när Riksdegar voro i annalkande; nu darra och skälfva de tolf månader förut vid blotta tanken derpå! Tills vidare söker D. A. i sin ångest bjelpa sig med försäkringen, alt det och den store kamraten äro slika radikala som Herrar Petre, Wern och Ancekearsvärdo, ja oatt nämnde Hoarrar, och med dem det liberala partiet vid sista Riksdagen befinna sig på aldeles samma g-und son. dex, d. v. s. på den grå justemilieupolitekens. Häruti lårer dock, frukta vi, ett kolossalt misstag vara utaf D. A.begånget; och i sinom tid torde väl både den ene och den andre få erfara huru dermed står till. Tills vidare bjuda rättvisa och gsannlagenhet. att icke tillägga Herrar Petre, Anckarsvärg och Wern samt deras politiska vänner, andra tänkesätt, än dem de vid de sista Ritsdsgarne öppet bekänt, samt att icke rangera dem under den suddiga gråx fanan, förr än de sjelfva förklarat sig vija under densamma stride Af det ovanstående ser man, att medan Nijaden, Barometern och Degtigt Allehanda klandrat Aftonbladet för de anmärkningar det frafostäl:t mot systemet i ett och annat afseende. så antager Minerva helt ogenersdt såsom premi.s, att Af-onbladet och Allebanda stå alldeles på samma linea i frågan om bedömandet af regeringens ställning, och att Najaden och Barometern skulle vara i opposition emot dem båda. Vidare inhemtas deraf, att då nemligen uppgiten i Aftonbladets bref till landsorten bufvudsakligast varit att undersöka, huruvida icke regeringen befinner sig i vissa politiska frågor på en arnan grund än oppositionen vid de föregående riksdagarne, så antager hva fisker helt simpelt, att Aftonbladet sjelf tillhör den politik, mot hvilken det i dessa bref uppträdt; allt hvad vi sagt i brefven betraktar Minerva endast såsom det icke vore sagdt, och dermed väl. Hvad man må säga härom, ett kan åtminstone ej nekas, vemligen att detta utgör ett b2qvämt sätt att komma till de slutsatser man önskar.