Th LL rn At — Til hr Kaparekaptenen J. P. Multer! Visserligen borde min fåfönga icke ansat än finna sig smickrad, då jag fick se min cbetydliga stgnatur uppbissad som v mpel på Tit. Qarlbladsskutan, den vidunderligaste ech eriginel!a ta rarkest, som sedan Ormenr Låpges ec Makalös tider flutit — på litteraturens farvatten. Imed:eriid, br kapare! begyn:e niseglatsen med ett icke allde!es lefigt kap, allacnstund !e herrliga Svenska orden till morgonråsgen, all deras men!ösa berrlgset eaktadt, endast och a!lenast blifvit författade på ensa:ld begäran och till enski!dt ändamål, allde!es iske sinsändap för att offentliggöras, ech minst för att upph:sas som flagg på masitoppen al rågon ,vare sig paten erad e:le: epateatsrad, kapareskuta. Lon.