Publikens bifall. steg isynnerhet i andrä ak
ten till en alldeles obeskriflig enthusiasm. Ja
förmår icke uppgifva buru ofta sångerskan in
ropades, eller huru många blomsterkransar oc
buketter, som flögo in på teatern; blott at
vid en af dem satt ett par dyrbara armband
— Jag återkommer till hennes roll i Norma
som gifvits förut. Hos denna temligen oblan
dadt tragiska karakter, saknas till:större deler
de enstaka och omdömet så lätt mutarde mi
miska detaljerna, och sången framträder mer:
sjelfständigt. Men äfven detta problem löst
sångarinnan med förvånande virtuositet. Glän
sande utmärkte sig, bland det sköna hela a
hennes framställning, de scener, der det gällel
att genom det förenade trolleriet af hennes sång
och spel för åhöraren och iskådaren försinnligc
hastigt omskiftande själstillstånd. Ju mera dess:
hänförsnde momenter utvecklade sig, ju högre
stegrades vår beundran öfver dena tänkande oc!
finkänsliga konstnärinnan.
Oss har Jenny Lind imediertid förekom:
mit mest fulländad vid föredragningen al
sina nationslsånger. Allt annat är någonting
med mer eller mindre framgång Jlånadt; meo
med dem vistas hoa i deras egen wverld, i sin
barndoms och sina sympatiers hem. -— Serde-
les iateressant var det att märka — när hon i
Odeonsalen uppstämde den muaert pratsamma
dalkarlsvisan (?) suppfordran till dans — huru
de framför henne, bland de kungliga anför-
vandterne sittande två svenska prinsarne — ivå
sköna ynglinggestalter af snarare sydfransyskt
än svenskt utseends — hastigt tycktes hfvade
fråa topp till tå vid hänförelsen af de smekan-
de hemlandsljuden, och buru detta återverkade
på sångerskan och henaes själfulla toner; till-
dess att publiken bröt ut i ursinnigt jubel, och
icke visste huru den skuile bete sig, för at
med handklappningar, rop och stampningar ut-
trycka sitt bifall.
Söndagen den 8 November skal m:ll Lind
ännu en gång uppträda i Regementets Dotter;
måndagen resa till Augsburg; tisdagen der ge
konsert, och onsdagen fortsätta sin resa till
Stuttgart.