chon, hvilket, ännu i förvar, vi för fullständighetens skull här intaga: Tempus erit, quo tu reversus, hostibus ultor, Tntrabis patrise libera regna meae; Tune meliora fluent nostra? tibi carmina musae, Tune tuva, maxime Rex, Martia facta canam. Tu modo versicu!is ne spernas vilibus ausum Auguror, et res est ista futura brevi! :s felis, fortisqua diu, vive, optime princeps, Omnia et ut possis vincere dura: Vale ). Tili all Ivcka förstod Rädiger tillräckligt latin, för att i ögonblicket tyda dessa ord — oc? icke, såom Claus Iwing och konsorter, bålla dem för en djefvulsbesvärjning. Han blygdes nu öfver sin dåraktiga mis:tanka, och i stället för den fruktan, som hittills, blandad med kärlek, tryckt hans bröst, kände han sig nu helt plötsligt genomträregd af den häftigaste lidelse, att, då Maria med de glitrande bitarse fyllt den jemte henne stående Lilla korgen, öfverhöljt och jemnat den svarta bernstensådran med hvit sand och nu böjde sig ned för alt med det kosliga bytet återvän) Den tid skall komma då du, på fiender hämnad, Glad till detta befriade land återvänder; Med en bättre sång du då skall helsas af skala den, Ty han besjunger då hjeltens höga bedrifter! — Men förakta dock ej den svaga stämma, som nu Blott profeerar, o kung! din herrligt stundande ära. Gå. var Jjcxlig, tapper och !ef, du bäste bland furstar, Allt besegrande, — äfven bvad ödet har hårdast! —