chon, hvilket, ännu i förvar, vi för fullständig-
hetens skull här intaga:
Tempus erit, quo tu reversus, hostibus ultor,
Tntrabis patrise libera regna meae;
Tune meliora fluent nostra? tibi carmina musae,
Tune tuva, maxime Rex, Martia facta canam.
Tu modo versicu!is ne spernas vilibus ausum
Auguror, et res est ista futura brevi!
:s felis, fortisqua diu, vive, optime princeps,
Omnia et ut possis vincere dura: Vale ).
Tili all Ivcka förstod Rädiger tillräckligt la-
tin, för att i ögonblicket tyda dessa ord — oc?
icke, såom Claus Iwing och konsorter, bålla
dem för en djefvulsbesvärjning.
Han blygdes nu öfver sin dåraktiga mis:tan-
ka, och i stället för den fruktan, som hittills,
blandad med kärlek, tryckt hans bröst, kände
han sig nu helt plötsligt genomträregd af den
häftigaste lidelse, att, då Maria med de glit-
rande bitarse fyllt den jemte henne stående
Lilla korgen, öfverhöljt och jemnat den svarta
bernstensådran med hvit sand och nu böjde
sig ned för alt med det kosliga bytet återvän-
) Den tid skall komma då du, på fiender häm-
nad,
Glad till detta befriade land återvänder;
Med en bättre sång du då skall helsas af skal-
a den,
Ty han besjunger då hjeltens höga bedrifter! —
Men förakta dock ej den svaga stämma, som nu
Blott profeerar, o kung! din herrligt stundande
ära.
Gå. var Jjcxlig, tapper och !ef, du bäste bland
furstar,
Allt besegrande, — äfven bvad ödet har hår-
dast! —