Kammarjungfrun rådfrågades äfven denna gång. Hennes matmor skildrade för henne det bryderi, hvari hon befann sig, och sin fruktan att nödgas afstå från den tillämnade baler, hvartill hela staden blifvit bjuden. Hon talade om sina vänners ledsnad, sina fienders skadeglädje, det allmänna missnöjet och triumfen hos hennes medtäflerskor, dem hon så ofta fördunklat. Miette förklarade sig rörd af alla dessa skäl, och begärde en timmas tid, för att upptänka något kraftigt medel till besvärjande af den olycka, som hotade presidentskan. Nu svepte den sluga kammerjungfrun en kappa om sig och trippade med lätta steg till hotellet Cours. Der fick chevalier de SaintTheau genast del af den olycka, som drabbat den sköna presidentskan de L.... Efter att hafva afhört Miettes berättelse, funderade Saint-Theau några ögonblick. Plötsligen syntes han fattad af en ide .,. förmodligen lycklig, ty han ropade: — Välan! ... ännu en att köpa; men framgången är nära. — Hvad gör det för resten? — För henne skulle jag störta mig i det djupaste svalg, om så fordrades. — Ega henng, ellerdö! ... s3 der min lösen. a Miette återvände med nya instruktioner. Annu var icke timman förfluten. — Madame, sade hon, då bon inträdde till sin unga matmoder; jag har hört omtalas — och det har ni väl äfven — en viss italiensk läkare, som vistats här ett år och som kallas doktor Amoretti. Denne hederlige doktor har nödsakats lemna sin födelseort, Ferrara, af skäl som äro onödiga att upprepa. Han har flyt