Kammarjungfrun rådfrågades äfven denna gång.
Hennes matmor skildrade för henne det bry-
deri, hvari hon befann sig, och sin fruktan att
nödgas afstå från den tillämnade baler, hvartill
hela staden blifvit bjuden. Hon talade om sina
vänners ledsnad, sina fienders skadeglädje, det
allmänna missnöjet och triumfen hos hennes
medtäflerskor, dem hon så ofta fördunklat.
Miette förklarade sig rörd af alla dessa skäl,
och begärde en timmas tid, för att upptänka
något kraftigt medel till besvärjande af den o-
lycka, som hotade presidentskan.
Nu svepte den sluga kammerjungfrun en
kappa om sig och trippade med lätta steg till
hotellet Cours. Der fick chevalier de Saint-
Theau genast del af den olycka, som drabbat
den sköna presidentskan de L....
Efter att hafva afhört Miettes berättelse, fun-
derade Saint-Theau några ögonblick. Plötsligen
syntes han fattad af en ide .,. förmodligen
lycklig, ty han ropade:
— Välan! ... ännu en att köpa; men fram-
gången är nära. — Hvad gör det för resten?
— För henne skulle jag störta mig i det dju-
paste svalg, om så fordrades. — Ega henng,
eller- dö! ... s3 der min lösen. a
Miette återvände med nya instruktioner. An-
nu var icke timman förfluten.
— Madame, sade hon, då bon inträdde till
sin unga matmoder; jag har hört omtalas —
och det har ni väl äfven — en viss italiensk
läkare, som vistats här ett år och som kallas
doktor Amoretti. Denne hederlige doktor har
nödsakats lemna sin födelseort, Ferrara, af skäl
som äro onödiga att upprepa. Han har flyt