klassvalsystem, som troligen hitintills varit af nå-
gon framställdt; hvilket dock icke hindrade hr
professorn att, förmodligen till följd af tidens och
erfarenhetens inverkan, vid 1844 års riksdåeg lika
ifrigt arbeta för de s.k. reformvännernas försleg,
det der, som bekant är, utgår från den samfällda
valprincipen.
Nåväl! skulle det icke skäligen kunna antegss;
att denna tiders och sanningens makt kunde på
ett för upplysning öppet och för fosterlandet varmt
sinne utöfva sin välgörende verkan lika väl nu,
som förr? Eiler skulle man blifva stelare vid en
förut fattad mening, för det man kallades att råd-
pläga deröfver i kommitt, än då man hede att
såsom representant besluta deröfver? Ja! skulle
icke till och med regeringens ledamöter billigtvis
böra anses tillgängliga för impulsen af den ifrå
gavarande maktes? I hvilket fall som helst är
det alltid svårare och vådligare att trefva sig fram
baklänges, än att med öppna ögon gå framåt; och
den s. k. reaktionen är derföre, efter vår tanka,
föga stt befara, så vida man icke rusar åstad med
den fart, att man faller omkull eller blir tillbaka-
stött. — Således yttra vi öppet vår förhoppning
vara den, att t. ex. män af den upplysning, bu-
manitet och, vi våga säga, fördomsfrihet, som t.
ex. kommitt-representanterna för de orepresents-
rade, ehuru sjelfva embetsmän, icke skola betrakta
sig, såsom byråkraliens ombud, utan såsom inkal-
lade till fullmäktige för den orepresenlerade sven-
ska medelklassen, hvars åsigter i representations-
frågan desto heldre måste anses utgå från den
samfällda valprincipen, som denna medelklass icke,
likasom de gamla ståndsklasserna, någonsin utgjort
en sluten korporation och derigenom vant sig vid
det besynnerliga föreställningssätt, att landets in-
tressen bättre skyddas genom representanter, valda
af sins emellan stridiga stånd eller klasser, och
hvilka således hafva sitt förtroende delegueradt
från en viss klass, måhända med ett intresse mot-
satt en annan klass, än af dem, åt hvilka folket,
kommunen eller valdistriktet samfäldt uppdragit
sill ombudsmanneskap.
Det intressanta i denna sammanställning af
fakta utgöres af den bekräftelse de lemna på
den ständiga erfarenheten om den snart sagdt
oemotståndliga makt, som ligger i de politiska
iders utveckling, hvilka tillhöra tidehvarfvet
och utgå från en rättsgrundsats. Vi kunna
också nu ganska väl fatta, att det egentligen är
i denna historiska erfarenhet, som Allehanda
sökt ett stöd för en, om vi så få säga, subjek-
tiv förhoppning, att en och annan förut kon-
servatif ledamot af sjelfva representatiouskom-
mitteen äfven skall foga sig till den samfelda
valprircipen. Men vi hemställe på andra sidan
likväl, om icke samma erfarenhet snarare bör
leda till ett arnat omdöme, nemligen att den
del af pressen, som är denna prircip tillgifven,
borde hålla sirängt fast vid den synpunkten, att
regeringen, just i betraktande af det allmänna
tänkesältets fraraskridapde, och derföre att den
allmänna valprincipen innebir en rättsgrund-
sats, som vinner allt mer och mer terräng,
borde söka att genom kommitucen få fram ett
förslag till förmån för denna princip, så vida
afsigten är att bereda framgårg åt reormen,
och icke att få den ytterligare för en längre
tid tillintetgjord eller uppskjuten. Det är icke
svårt ait inse den skilnad, som de olika alter-
nativerna här förete för sakens slutliga afgö-
rande.
Det kan nemligen visst sägas, och är äfven
ganska möjligt, ja till och med troligt, att ett
förslag från kommitteen, hurudant det än må
blifva, kan komma att afslås vid en riksdag.
Men skilnaden är den, att om kommittåen af-
gifver ech regeringen adopterar ett förslag, som
utgår från grundsatsen af alla medborgares rätt,
att vara representerade och deltsga i valen för
detta ändamål, dock så pass modifierad, som
denna grundsats framkom vid sista riksdag från
konstitutionsutskottet eller reformvännernas säll-
skap, så kan detta förslag redan vid nästa rikg-
dag räkna på understöd af Borgare- och Bonde-
ståndens pluraliteter; cch man har derjemte
för sig den presumtion, att det frarmskridande i
allmänna tänkesättet, som Allehanda så tydligt
visat o:s, kan under de nästföljande tre åren
möjligen medföra den verkan äfven på de båda
öfriga riksstånden, att det varder af dem bi-
fallet. Antag imedlertid, att det afslås af Å-
deln och Prestestindet, så kan ssmma förslag
genast ånyo komma till hvilande intill nästa
riksdag, genom förnyad proposition från rege-
ringen, cch tänkesättets framskridande intill
påföljande riksdag skall otvifvelsktigt istad-
komma en ännu starkare påtryekning, för hvil-
ken motståndet slutligen måste vika. Derjemte
uppstår bäraf en annan följd, nemligen, att re-
geringen har folket på sin sida, hvilket väl
måtte vara en icke ringa fördel för regeringen
sjelf, och skall öka dess styrka i alla andra
hänseenden.
Hvad blir deremot följden, om ett justemilieu-
förslag nu uppstår, deri den allmänna och stora
grundsatsen tilläfventyrs sammanblandas med
och underordnas främmande elementer ända