——rr NN
telserna äro ganska magra ändå, och får man
numera ej en gång sill uti dem, så bli de rent
at tomma.
I den goda staden Borås har man nyss upp-
täckt, att man i hela tio åren skott hästarne
tvärt emot svensk lag, som säger, fastän ej
precist med samma ord: att hästarne måste gå
barfota om ej en hofslagaremästare nedsätter sig
å stället, äfven om der skulle bo tre så kal-
jade klensmeder. Stadens fiskal, som lärer vara
en driftig karl, bar upptäckt denna grufliga
förseelse; ty hur det än är, så lärer ban vara
skarpskodd i lagen.
En språklärarinna, Amalia Lundeberg, har i
Aftonbladet låtit införa en annons, att hon
möjligen här i Sverige stadgas i sin förcsats
att öfvergå till den kathbolska läran. Annonsen
låter besynnerlig, men tyckes tyda på att hon
ej funnit nog värma och nog ljus hos sina sven-
ska själssörjare, att hon längtar efter en tro,
som åtminstone fängslar mer än vår. Det sy-
nes vara med de olika religionskulterna som
med varor, hvilka man bjuder ut till salu:
man kan, genom att kasta allt huler oa bul-
ler, gifva äfven det dyrbaraste ett utseende af
lappri, då man deremot genom ordning och en
snilrik placerirg han locka till sig afaämare,
ä:ven om sjelfva saken i sig sjelf är af mindre
inre värde. Vi vilja ej ingå i en religionsstrid,
som skulle blifva vidtutsevnde no3; mn det är
ändå sant, att en del af våra prester oita nog
behandla de dyrbara pearlor, de fått i sin vård
så der temligen legert, och att Kristendoms-
kunskapen igger huller om builer och sor in