——rr NN telserna äro ganska magra ändå, och får man numera ej en gång sill uti dem, så bli de rent at tomma. I den goda staden Borås har man nyss upptäckt, att man i hela tio åren skott hästarne tvärt emot svensk lag, som säger, fastän ej precist med samma ord: att hästarne måste gå barfota om ej en hofslagaremästare nedsätter sig å stället, äfven om der skulle bo tre så kaljade klensmeder. Stadens fiskal, som lärer vara en driftig karl, bar upptäckt denna grufliga förseelse; ty hur det än är, så lärer ban vara skarpskodd i lagen. En språklärarinna, Amalia Lundeberg, har i Aftonbladet låtit införa en annons, att hon möjligen här i Sverige stadgas i sin förcsats att öfvergå till den kathbolska läran. Annonsen låter besynnerlig, men tyckes tyda på att hon ej funnit nog värma och nog ljus hos sina svenska själssörjare, att hon längtar efter en tro, som åtminstone fängslar mer än vår. Det synes vara med de olika religionskulterna som med varor, hvilka man bjuder ut till salu: man kan, genom att kasta allt huler oa buller, gifva äfven det dyrbaraste ett utseende af lappri, då man deremot genom ordning och en snilrik placerirg han locka till sig afaämare, ä:ven om sjelfva saken i sig sjelf är af mindre inre värde. Vi vilja ej ingå i en religionsstrid, som skulle blifva vidtutsevnde no3; mn det är ändå sant, att en del af våra prester oita nog behandla de dyrbara pearlor, de fått i sin vård så der temligen legert, och att Kristendomskunskapen igger huller om builer och sor in