mildra intrycket af en artikel i Aftonbladet -angående allmänhetens oro öfver den hewmlighetsslöja, sem höljer Regeringens politiska system, och i den beredvillighet bvarmed Alle-handa för egen räkning hastade att bekräfta, att någon jemförelse icke kunde finnas mellan -bärvarande Regerings ställning, och Pius IX:s eller Gustaf Wasas, i afseende på utsigten för reformernas gevomdrifvande? Hvarföre var ett sådant beskedliggörande just i det ögonblicket så angeläget, att nyssnämnde jemförelse till och med skulle förlöjlgas med tillnamnet besvärjels:? Likz2som för att gifva mera eftertryck åt denna tillrättavisning i landsortsbrefvet, bar Allehanda vidare icke aktat för rof att tillvita oss, patt i arak motsats till den politik, som den liberala -ppressen i två och ett balft år följt, nu förneka förtjensten och den politiskt liberala kaprakteren af ganska många under den nya re.pgimen vidtagna åtgärder, dem man förut sjelf ppå det högsta lofordai, ä. Här bedrages Allebarda helt och hållet af ett bristande minne. Det finnes ingen eada regeringsåtgärd som vi tillförene berömt och pu klandra, icke beller hafva våra åsigter i allmänbet om konseljens sammansättning undergått någon förändring sedan den tid, då vi blefvo i stånd att uppskatta dess beskaffenbet. Finnes någon sådan motsägelse, så gifve vi Allehanda öppen fullmakt att framdraga densamma. Men hvarföre skulle eljest denna dikt om Aftonbladet nu framdrazas? Var det möjfigtvis för att gifva vederbörande en balsam emot den karakteristik vi börjat framställa, och detta genom den falska förespegling, att Aftonbladet nu gjort någon värdning i sin politik, derföre att det förklarat sig uppmanadt från flere håll, ait litet tydligare uttala hvad det anser vara allmänhetens tanka? Vi bafve ännu blott en liten punkt oafslutsd med Aliebanda, och denna af mera enskild natur. Det ber behagat vår kollega, att i denna tvist helt oförhappandes indraga dokior Thomanders namn, för att få det nöjet att säga, att den förändring i åsigter, som hr T-omander visade i representationsfrågan från 4840 till 4844 års riksdag, hos Allehanda väckt underliga tankar. Vi bestrida visst icke, ati Allehandas tankar, både den gången och raånga andra, kunnat hafva omförmälde egenskap; ja! till och med vi sjelfve hafve, någon enda gång, funnit dem sådana; men vi kunne tillika upplysa att Dr Thomeanders ifrågavarande förhållande aldeles icke behöft eller borde gifva anledving till förundran bos den som följde detsamma. För det första ver nemligen hans yttrande vid 4840 års riksdag, såsom Allehanda sjelf anmörker, en improvisation vid en konferens på Riddarhuset, utom protokollet, och snarare eit idespel, som likväl ingalunda öfverensstämde med ett försvar för ståndsprineipen, sådan den finnes i nuvarande representation eller allmänneligen uppfattas af det konservativa systemet. För det andra tillkännagaf talaren i sitt sednare yttrande, att ban ansåg klokheten fordra, att högvördiga Presteståndet fogade sig till antagande medan tid dertill erbjöds af ett så pass modifieradt förslag, som reformvönnernae; och den snillrika liknelse, han bärvid gjorde med de S:byllinska böckerna, torde änpu vara i friskt minne hos många. Deita gillades då äfven af Allebanda till alla delar. Att samma blad deremot nu, med serskildt påpekande att detta hr Th:: sednare anförande skett till försvar för de samfällda valen, finner detsamma mixrdre talangfullt, förefaller oss mycket underligt, likasom hela den föga delikata åtgärdea att alldeles opåkalladt fromställa hr Thomarder på scenen, utan avnat synbart ändamål, än att få sätta en liten klick på hans karakter såsom offentlig person. Hvarigerom bar då doktor Thomander just i dessa dagar förbrutit sig — ban, som af Allebanda en gång kallades svår Thomender,? ) Har han icke alltid varit öppen och ren i sitt bandlingssätt såsom offentlig man? Finnes något drag afmotsatt beskaffenhet att anföra? Eller har han förbållit sig illa i sitt Prestembete eller icke väl skött sin Professorssyssla? Eller börjar kanske någon blifva rädd för, att han snart skall blifva en i vigtigare saker behöflig personlighet, och vill till förekommande deraf motverka meningen om honom litet grand högre upp, der han anses vara väl anskrifven? Någonting måtte det alltid vara, och Dagligt Allehanda kan utan tvifvel bäst upplysa derom; ty icke kunde väl dess Red. ändå draga fram honom, blott för att få göra den sinnrika slutsatsen, ati emedan han ändrat sina tankar irepresentationsfrågan, så kunde detsamma möjligen äfven vara fallet med professor Knös, och att uti denna möjlighet lig ett giltigt skäl till den sednares insättande i kommittden. — Uti en utförlig artikel denna dag har Al lehanda anställt en probabilitetsberäkning öfver tänkesätten inom representations-kommittesn, hvilken beräkning utaller mycket lysande för de samfällda valen. Alehanda har nemligen sju ledamöter, som bestämdt kunde anses vara för dessa val, nemligen frih. Tersmeden. hrr