ULEU PIP UREA Se
kerna innehöllo åtskilliga ur, stulna från passage- -
rarna på fartyget.
Då Rosier inställdes för rätta, nekade han för
tillgreppen, påstod sig hafva uppfunnit ett perpe-
tuum mobile och begärde blifva fördtill presiden- 0
ten Polk. Man insatte honom på ett dårhus intill pa
dess man från Frankrike kunde erhålla närmare jsi
underrättelser om honom. sl
— VÅDAN AF ATT TÄNKA HÖGT. Lord Gavthon 3.
utmärker sig genom den egenheten, att, då andra jsts
menniskor ofta fördölja hvad de tänka, tänker den ka
ädl orden alltid högt. Om han t.ex. vid en mid-!
dag sister bredvid ett fruntimmer och det faller 2!
honom ir, att höfligheten fordrar af honom en Ute ln
märkelse för sin granne, så öfverlägger han först 52
högt med sig sjelf härom. Jag måste, säger han 59
bögt, dricka ett glas vin med lady H., j;g måste 2
dricka ett glas med hennen. Derpå vänder hansi!
sig till sin granne och frågar om han får drickal
ett gles med henne. Ladyn svarar med ett löje,
som sprider sig öfver hela bordet, och lorden kan
icke begripa hvad man skrattar åt. För kort tidlte
sedan spisade lorden hos en lord D. och satt bred-!ek
vid honom. Under måltiden började han som van-
ligt att tänka högt Jag trors, tänkte han, att! Sc
jag måste bjuda denna moddocka till lord på en
middag hos mig,. Han ämnade just sätta i ver-
ket hvad han tänkte, då hans granne kom på den
ideen att också tänka högt. Jag tror, min sjäb,
tänkte han, att det gamla dumhufvudet ämnar!r.
bjuda mig till middag, men jag går icke — nej -
jag går bestämdt icke,. Lord Gavthon satt såsom Fc
träffad af åskan; men han var mer förvånad änF:
förargad. Huru bade lord D. kunnat ana hans 4
hemliga tanker? Detta kunde han icke begripa. ov
Förr spelade lord G. gerna schack, men härvid
förorsakade honom hans vana att tänka högt of-IB
tast fatala spratt. Jag låter ta löparen, så får jag I ar
tornet i stället, tänkte lorden, men han fick be- Le
hålla sin löpare, Hans ovana gjorde, att han äf-!.
ven en gåog gick miste om en mycket rik flicka, st
hvilken han i ett ömt ögonblick anförtrodde saker,
dem hon under intet vilkor boråt veta. d
— Ore Höranp. Den bekante norske stor-!X
tjufven Ole Höiland har nu tillbragt flera år i
Akerhuus fästning, utan att man afhört någonting
annat märkligt om honom, än att han skall hafva
emottagit besök af åtskilliga förnäma, som lofvat
intressera sig för hans benådning och antaga ho-
nom i sin tjenst. Man trodde derföre, att han
ändtligen slagit sig till ro i fästningen och uppgif-
vit alla tankar på flykt, med resignation afbidan-
de hvad framtiden kunde medföra Piatsmejoren
på stället, hr Glad, bade imedlertid icke så stort
förtroende till O!e Höilands karakter, och en per-
son, som förmått uipraktisera sig ur det starkt
byggda torn, der Ole setat inspärrad, utan att pas-
sera genom fönster eller dörr, förmodade platsma-
joren äfven kunna reda sig ur hvilket annat fän-
gelse som heläst, så framt han fick vara med fred,
hvarföre hr Glad anser det försigtigast, att tätt och 1
ofta, då Ola det minst väntade, förflytta honom
från dea ena cellen till den andra, så att han un- S
der de sednare åren, oaktadt han kan sägas icke
hafva saknat en fast boningsplats, ändå ständigt fört
ett kringvandrande lif. :
I höst har Ole Höiland varit inlogerad i en cell, I;
som är skiljd från en annan genom en mellanlö- F
panda gång. Begge dessa caller hade kakelugnar,
hvarifrån rör gå till en större skorstenspipa i mid-S
ten af huset. Då under sommarvärmen spjällen
öppnades, för att bafordra luftdraget i cellerna, be-
gagnade sig Ole ar den sålunda uppkomna kanalen A
mellan begge cellerna för att sätta sig i förbindel-!!
se med den fånge, som förvarades i andra cellen. ,
Oaktadt ljudet, för att nå granocellen, måste göra
en lång omväg och många krokar, först till den,
stora skorstenen och sedan genom röret tillbaka,
kunde dock O:e Höiland genom detta vanskliga
språkrör föra långa samtal med sin granne. Hanl:
började med att omtala en mängd af sina fordna
afventyr, samt slutade med att gifva sin medfånge
förtroende om, att han icke fann sig väl i cellfän-
gelset, utan vore betänkt på att så snart som möj-
ligt praktisera sig derifrån. Då han erfor, att hans
granne snart skulle komma ut ur cellen till det
allmänna fångrummet, öfvertalade han denne att
vara sig behjelplig vid rymningen. Först skulle
han skaffa Ole ett blystift och ett papper; men då
Ole aldrig fick komma i sällskap med andra fån-
gar, var det ingen lätt sak. Han fick dock sjelf
gå och hemta sitt ämbar vatten, och häraf skulle
man begagna sig; hans medfånge skulle insmyga
ett blystift och en papperslapp i en spricka vid
brunnen och Ole skulle, under det han höllämba-
ret i ena handen, eftersöka skrifmaterialerna med
den andra. Sålunda gick saken också verkligen
för sig.
Den andra fången yppade likväl allt för plats-
majoren och bekände tillika, att han sökt beverka
en försoning mellan denne och lifstidstången Ole
Enger, och att samma väg, hvarpå Ole Höiland er-
hållit skrifsakerna, skulle begagnas för denna kor-
respondens, äfvensom att han lofvat förskaffa Ole
några verktyg, på så sätt att han en söndag skulle
sätta sig på Oles plats i kyrkan, hvarest Ole bort-
tagit några spikar och sålunda lossat läderbetäck-
ningen. Under denna skulle medfången sticka
verktygen; inlindade i gråpapper, och då Ole vid
den efterföljande gudstjensten för eellfångarne kom
dit, skulle hanitaga sakerna. Platsmajoren begag-
nade dessa upptäckter för att sätta Ole på prof.
Hän skref- bref ifOle Engers namn och lät insticka
ett per verktyg uti bänken i kyrkan. Då Ole ef-
ter slutad gudstjenst återkom till sin cell, tillsades
han, att då det nu var så länge sedan han visite-
rades, måste man för ordningens skull undersöka
hans kläder; häremot var icke något att invända
och Ole måsto åter afstå de så mycket efterläng-
tade verktygen. Detta är imedlertid icke första
gången denne farlige förbrytare, efter sin ankomst
till fästningen, egt i sitt våld dylika saker. Han
har sjelf tillstått, att han i en vägg, hvarest hav
förut varit förvarad, har flera dylika gömda i väg-
gar och tak. Men taket och väggarne hafva sedan
ace hlifvit omrappade och det är föga troligt, att
t
a
Bi Dr Ol) pang) Ki Pr