brefvet, och ni kan vara säker om min röst fö:
framtiden. Värdinnan utvecklade den behagful-
laste uppmärksamhet, för att på allt sät: roa sina
gäster. An var hon här, än der; glad och intres-
sant för alla; men nu varseblef hon oförmodadt
vid dörrea en betjent, som arbetade med händer
och fötter likt en telegraf. Man kunde s3 på den
stackarn, att han var förskräckligt bes ; hans
ansigt2 var dödsbiskt och ban hade tyd
gonting på hjortat, men anblicken af ten
verlden böll bono fjettrad straxt vid döretröst
ehuru angeligen han också var att tala med frun
i buset.
Grefvinnan B. hade: märkt betjentenz förlägenhet
och nalkades honom samt frågade hvad som stod på.
— Ack, fru grefvinna! en stor, olycka har händt,
stammade han.
— Hvad då? frågade grefvinnzn, utan ait låta
bringa sig ur fattningen.
— Kocken är biixt full, hennes nåd! så futl, att
han icke en gång tändt old i stekugnes. Maten
kan icke blifva färdig förr än i morgon bittida.
Appetiten hade redan inställt sig hos gästerna,
och här var det förnäma magar, som voro iatresssra-
de i saken. En annan värdinna skule säkert bif-
vit alldeles utom sig och fallit i vanmakt vid en
dylik underrättelse; möån grefvianan B. bibehöll sin
fatining. Hvad soma skett kunde icke göras ogjordt
och hon vände sig derföre till säliskepat, leende
och red hela sin älskvärdhet.
— Mina herrar, s22e hon, jag har bis nit er på
diner, men hir finns ingen diner; m:a 2 kock är
mer än död, och tyvärr her jig just nu på ögon-
blicke: erfarit det. Om j önsken att borict skall
blifva servoradt, så måsten j sjelfve hje!pa oss att
laga maten.
Denna komika vändning af grefvinnan B. antän-
de såsom en blixt och hade bästa verkan. Det
tyska sändebudet vek upa sina manchsttier och
Tockärmarne, hola sällskapat följde haas excmpgel
och man skyndade jublande utför trapporna. Koc
ken satt i köket på en stol, röd goa en kräfta,
orörlig som en sfiax.
Nu gällda det att segra eller dö. Ea pär af
Franärike fick på sin lott ett stekepsit att väada
på; ett par deputsrads hide ögonen på fiskpaste-
jon, tre legationssekreterare fiago såssrna om hand,
ech ect par presidenter buljongen; sju, åtta d!gni-
tärer isom armåen och flottan anställde förfärliga
f3zz:as i hönsgården och mottosos med hö
rop då de å:e:kommo, lastade med ägz, kapuner
och kalkoner. Alla damerna förklarade sig kunna
bireia förträffliga omeletter och isom. mindre än
tjugu misuter hade raan en omelett med rom af
en hertiginna, en dito med tryffel af en markisin-
na, en dito med sparris af en vicomtesse och en
aux co-fitures af en baroncssa,
Grefvinnan B. höll ordniag i alla olika köksde-
taljer och nade förbehålis för sin egen räkning
kompotitens tillredande.
De: var ett lefverne i köket som man kunnat
skratta sig till döds åt.
— Åitiksflasken! ropade en konsul,
— Mera parsilja för min kepun! särek en lega-
tionssekreter.
— Litet salt och peppar, om jag får lof! ropade
en understaissekreterare.
— Mjöl hit! hörde man en generalprokurator
begära.
Efter omslettens beredning voro ännu så mycket
ägg öjriga, att de till köksor förvandlade förnäma
dameraa ännu kunde bereda cn hel! hop fantasi-
rätter.
Kocken försökte då och då att resa sig från sin
sto!, men nedföll alltid pustande tillbaka.
Omkring kiockan tio hördes grefvinnsn B. till
allas förtjusning tillkännagifva, alt bordet var ser-
veradt. Hvar och ea hade gjort sin skyldighet
san3 peur et sans reproche. Dinern erkändes all-
mänt för den läckraste man bivistat, och ännu fram
på morgonen hade man icke lemnat bordet