skäl alt säga, att Allehanda gifvit brefvet sin
approbatiou? Har ej Allehanda gifvit än me,
anledning att qvarstå vid detta omdöme, då det
i dag talar om det temligen oskyldi:a brefvet,
hvars icnehåll till det hela, eller i afseende
på huvudföremålet likväl på ett hår när liknar
Posttidningens nyligen utfärdade program —
ty Pssttidningen bar icke heller något emot
reformer, men vill bara icke, att de skola ske
ybrådstörtadi o. 3 v. Än mer, Allebanda på-
pstår ärau, att brefskrifvaren haft fullkomligt
prält att ogilla de af A. B. anställda jemfö-
prelser ; undrar bvad man skulle säga här i
Sverizs3 om Konung Oscar här ville gå till
väga 10d samma maktspråk, som Gustaf Wasa
för 3930 år sedan eler Nepoleon vid ordaandet
naf ett cenom revolutionen snart sagåt upplöst
e?, och tillägger, att en pirlaments-
ke kan gå lika fort under en regent,
bunden af konstitutionella former,
som under en enväldig styrelse Vi fråga i
vår ordcing: är det icke att tzga sak på bak,
bladet uttryckligen anmärkt, au j:m-
förelsen egentligen hade afseende på äönsknin-
garne att regeringen målte taga sitt parti i de
frågor, hyari den lagligen kan handla och på
köpet bor majoriteten för sig, men Allehanda
likväl sätter i fråga, att Aftonbladet yrkat på
makispråk eller statskupper? Är det icke då
såsom om man hade läst i Svenska Biet eller
Posttidaiogen? Eller när hafve vi väl serskildt,
i afseende på priamentsreformen,, nåjonsin
tänkt clier sagt, att den bonde gå fortare än i
den lazliga ordningen? Motsatsen står just att
läsa i eit af ,brefven till landsorte: .
Allehanda försäkrar slutligen, att man pej
behöfver betvifla brefskrifvarens uppriktigt li-
berala åsigter och intresse för reformernas sak.n
Detta ör väl möjligt, och vi tillägge härtill, att
vi aldrig ett ögonblick betviflat samma intresse
äfven hos Dagbgt Allehanda. Vi hafve alltid
gjort oss ett nöje af att erkänna detta, och
hvad mera är, vi tillägge otvunget, alt de, som
tilläfventyrs inbilla sig, att Dagligt Allehandas
utgifvare någonsn öfvergifver den liberala si-
dan, bedraga sig storligen. Vår mening kan
sålunda icke heller hafva vart att söka sak
och grälp med vår kollega, så mycket mindre,
som vi för vår del, just för vänskapens bibe-
hållande, aldrig varit ömtåliga vid någon af de
små stickande anmärkningar, som D. A. emel-
lanåt råson gång bestått Aftonbladets redaktion
viigen. Men D. A. kan icke begära att
vi för vänskapens skull skole under!rycka vår
mening vär vi anse det hafva begått inkonse-
qvenser, lemnende fullkomligt samma rött till-
baka, en rättighet, som Allehanda också inga-
lunda försummat att taga ut i fullt mått vid
flera tlllällen, som för oss kunnat vara al myc-
ken vigt. Detta endast har också utgiort an-
ledningen hvarföre vi yttrat vår förundran nu
sednast, så väl öfver den obegripliga beskedlig-
görelse, som Allehanda bredde ut öfver pro-
fessor Knös:s insättande i representationskom-
mitteen, som öfver den besynnerliga uppenba-
relsen af landsortsbrefvet just i ett sådant
ögonblick som det närvarande, då det omöjli-
gen kurde tolkas annat än såsom ett bandtag
åt neutralitets- och jemkningssystemet emot de
radikala principerna.