skäl alt säga, att Allehanda gifvit brefvet sin approbatiou? Har ej Allehanda gifvit än me, anledning att qvarstå vid detta omdöme, då det i dag talar om det temligen oskyldi:a brefvet, hvars icnehåll till det hela, eller i afseende på huvudföremålet likväl på ett hår när liknar Posttidningens nyligen utfärdade program — ty Pssttidningen bar icke heller något emot reformer, men vill bara icke, att de skola ske ybrådstörtadi o. 3 v. Än mer, Allebanda påpstår ärau, att brefskrifvaren haft fullkomligt prält att ogilla de af A. B. anställda jemföprelser ; undrar bvad man skulle säga här i Sverizs3 om Konung Oscar här ville gå till väga 10d samma maktspråk, som Gustaf Wasa för 3930 år sedan eler Nepoleon vid ordaandet naf ett cenom revolutionen snart sagåt upplöst e?, och tillägger, att en pirlamentske kan gå lika fort under en regent, bunden af konstitutionella former, som under en enväldig styrelse Vi fråga i vår ordcing: är det icke att tzga sak på bak, bladet uttryckligen anmärkt, au j:mförelsen egentligen hade afseende på äönskningarne att regeringen målte taga sitt parti i de frågor, hyari den lagligen kan handla och på köpet bor majoriteten för sig, men Allehanda likväl sätter i fråga, att Aftonbladet yrkat på makispråk eller statskupper? Är det icke då såsom om man hade läst i Svenska Biet eller Posttidaiogen? Eller när hafve vi väl serskildt, i afseende på priamentsreformen,, nåjonsin tänkt clier sagt, att den bonde gå fortare än i den lazliga ordningen? Motsatsen står just att läsa i eit af ,brefven till landsorte: . Allehanda försäkrar slutligen, att man pej behöfver betvifla brefskrifvarens uppriktigt liberala åsigter och intresse för reformernas sak.n Detta ör väl möjligt, och vi tillägge härtill, att vi aldrig ett ögonblick betviflat samma intresse äfven hos Dagbgt Allehanda. Vi hafve alltid gjort oss ett nöje af att erkänna detta, och hvad mera är, vi tillägge otvunget, alt de, som tilläfventyrs inbilla sig, att Dagligt Allehandas utgifvare någonsn öfvergifver den liberala sidan, bedraga sig storligen. Vår mening kan sålunda icke heller hafva vart att söka sak och grälp med vår kollega, så mycket mindre, som vi för vår del, just för vänskapens bibehållande, aldrig varit ömtåliga vid någon af de små stickande anmärkningar, som D. A. emellanåt råson gång bestått Aftonbladets redaktion viigen. Men D. A. kan icke begära att vi för vänskapens skull skole under!rycka vår mening vär vi anse det hafva begått inkonseqvenser, lemnende fullkomligt samma rött tillbaka, en rättighet, som Allehanda också ingalunda försummat att taga ut i fullt mått vid flera tlllällen, som för oss kunnat vara al mycken vigt. Detta endast har också utgiort anledningen hvarföre vi yttrat vår förundran nu sednast, så väl öfver den obegripliga beskedliggörelse, som Allehanda bredde ut öfver professor Knös:s insättande i representationskommitteen, som öfver den besynnerliga uppenbarelsen af landsortsbrefvet just i ett sådant ögonblick som det närvarande, då det omöjligen kurde tolkas annat än såsom ett bandtag åt neutralitetsoch jemkningssystemet emot de radikala principerna.