Vi hafve sagt, att vi önska fasthålla upp-
märksamheten vid några af de hinder, som sy-
nas motverka eller fördröja uppfyllandet af den
sköna bestämmelse, Svenska folket önskar åt
sin konung. Den första frågan härvid blifver
alltid om konungen är omgifven af en konselj,
som delar de önskningar, hvilka vi antydt, och
har en allvarlig vilja att verka derför. Eger
motsatsen rum, så finner man genast huru illa
och i alla afseenden besynnerligt förhållandet
måste vara,om t. ex. konungen, förutsattnemligen,
att Hans Maj:t personligen vill detsamma som
nationen vill, skall behöfva sitta och debattera
med sina ministrar om pricciperna, för att få
en Lberal åsigt bland dem genomdrifven. Ett
sådent förhållandes tillvaro kan likväl icke obe-
sedt eller utan bevis antagas; och det är der-
före som vi nu skole begiiva oss litet närmare
in på de serskilda ärendernas område, för att
skärskåda i hvad mån regeringens handlingar
och verksamhet berättiga den att anses liberal
i den mening vi uppfatta detta begrepp med
dess konseqvenser, d. v. s. i enlighet med de
önskningar, som otvetydigt framträds både vid
de sista riksdagarne och i en mängd andra ytt-
ringar från folket och pressen.
Vi måste bärvid å nyo uppehålla oss vid.
representationsfrågan, emedan denna är den ji
vigt:gaste af alla. Aftonbladet har redan ettj
par gånger tillförene uttalat sin öfvertygelse, att
antingen ett stort misstag om rätta sättet eller,
brist på vilja att erbåila en verkställbar reform,
åtminstone på allvar i denna vilja, låg i den .i
princip, regeringen följde v:d kommitteenssam- !
mansättning, då denna gjordes till ett stycke !
mosaik af alla de serskilda opinionerna. Det
är vanligen icke på det sättet man kommer till
resultater i så maktpåliggande fall som detta. ,
Statistiska uppgiiters inzemtande om fo:ikmäng- :
dens klassifikat:on efter yrken och förmögenhet -
kan visst alltid vara intressant, men de be-:!
höfvas föga om man ifrån början erkänner att!
hvarje saomhällsmedlem redan såsom sådan har
rättighet art få sina behuf och anspråk bevakar !
de inom lagstiftningen, och föjaktligen äfven
att i någon mån få gifva sin röst, medelbart ,
elier omedeibart, vid valet af dem som skola
föra folkets talan. Deremot kan det lätt hän-:
da, att man på vägen til målet drunknar i:
bara statist:k eller förlorar sig i labyrinter af 4
konstfärdiga uppställningar, endast derföre att !
man förbisett de enkl: och på slutet alltid oaf- !
visliga sanningar, hvarifrån sjelfva fordringarna !
på reformen utgått. Vi anse för det största
misstaget i detta hänseende, att vederbörande ,
någonsin föreställt sig kuuna vinna framgång
och besegra motståndet hos de privilegierade f
klasserna genom en sådan kompromiss. Auwu- f
tingen skall förslaget, för att genast eröfra de:
två första ståndens bifal!, göras så smekande för !
den nuvarande privilegierade roinoriteten, ait
regeringen, genom dess understödjande, med ens
omintetgör nationens förnämsta förhoppsing; el-
ler ock kan man vara säker, att ätven hvarje.
juste-milieu-förslag, som bortiager hvad man
kan kalla det nuvarande riddarhusets och pre-
steståndets individuvaliteter, i egenskap af sär-
skilda, hvar sin kiass representerande försam-
lingar, skall inom dessa stånd möta ett lika
starkt motstånd, som ett radikalare förslag, ut-
gående från principen af samfälda val. Skill-
naden blir då följande. I förra fallet har re-
geringen bortspelat sina trumf förgäfves och
utin att för sitt välmenta bemödande njuta
något partis tacksamhet. I sednare fallet åter,
eller om regeringen omfattade ett förslag, som
ifrån början hade ati påräkna bifall af de båda
oprivilegierade stånden, kunde den i öfrigt gan-
ska obekymradt lemna utgången åt framt:den;
enär den då alltid egde att påräkna majorite-
tens eller hvad man kallar folkets gillande och
understöd. Detta måtte vara värdt mer än un-
derstöd af ett litet kotteri ultraförsiguiga me-
delvägsvinner,. Folket, såsom bundstförvandt,
skulle för öfrigt, om ock ett afslag inträffade
första gången, nog skjuta på reformen till näst-
följande riksdag, så att regeringen icke behöfde
frukta för det slutliga resultatet, utan att ändå
sjelf gå i spetsen för en stormlöpning. Det är
visst ingen tvifvel att ju saken i alla fall kom-
mer att gå samma väg, och framlidne justitie-
ministern friherre Nordenfalk yttrade å rege-
ringers vägnar ett sannt ord då han sade, att
reformfrågan icke kan falla. Men regeringens
ställning blir icke lika behaglig under de tven-
ne olika alternativer vi framställt. .
Begifve vi oss ifrån deita ämne in på stats-
bushållningens område, så finne vi äfven der
samma besynzerliga egenhet. Man har, såsom
vi tio, på goda skäl, ansett Konungen böjd både
för sparsamhet i statsutgifter och för handelns
frihet, likasom för LIfligare kommunikationer.
Men detta oaktadt och fastän en af Konsungens
rädgifvare, hr statsrådet Fåhreus; på riddar-
huset kämpade ganska talangiullt emot det pro-
hibitiva intresset, så har det dock inträffat, icke
blott att summan af den indirekta beskattnin-
gen genom-tullen blifvit ökad och flere de vig-
tigaste konsumtionsariiklar belagda med högre
taxa, utan äfven varornas tullvärden, efter
hvilka åtskilliga afgifter beräknas, blifvit upp-
drifna till ett orimligt belopp, som ytterligare
betungar handeln i första rummet, och konsu-
menten i det andra. Allt detta bar skett, utan
att Regeringen vid tulltaxans pröfning efter
riksdagen använde sitt veto mer än i en obe-
pa! id I PR JR I RR JK TA fr - JR S fr AN KAN RA LJ SKR SR KT MR CR JV OM VN BR RR VA I RA fr A— Jr PF MR - VA AR MR AR KR JN Kr br rt VR RR KR - ER AR TA