Of re ro orsa oo Mm m-
emot:er några de mest oundvkliga af dess:
följder, ryser man verkligen, och kan omöjlig!
besripa, buru en så klok och försigtig furste.
som Ludvig Fil:p är, velat för sitt dynastiska
intresse skull och för en tillökning i sin familj:
makt hafva gått sådana faror till mötes.n
Föret och främst upplöser detta gifterrsål al
verklig bjertlighet emellan Frankrike och Eng-
land. I verldens närvarande ställning kan ingen
stat förbli va likgiltig för de öfrigas företag:
hvad Frankrike och England betriffar, passeras
ingen enda vecka, utan att dessa kabinetter
måste fatta beslut, i hvilka deras känslor emot
hvarandra äro af största vigt. Hvad skall det
då bifva hädanefter? Medan de båda hafva
visat bvarandra eit sken af ömsesidig artighel
kommer det att arbetas af alla krafter i Cher-
bourg och Portsmouth; den örlogsflagg som si
länge syvts enstaka i Malias hamn kommer at
förökas med ett dussen dylika, och tredäckarne
i Touon skola lemna dockorna för att utlöps
på redden.
Och Spanien? Hvad skall blifva dess öde?
Vi hafva aldrig hört någor, det minsta bekant
med Spaniens effirer, som ej medgifvit, att
Frankrike aldrig kunnat sköra Spanien, när
England opponerat sig, och att förhållandet om-
vändt är detsamma med England. Enda vilko
ret. ati förskeffa det landet fred och en ord-
nad styrelse, är att England och Frankrike an-
tirg:n lemna Spanien åt sig sjelf, eller öfver-
enskomma att handla i förening i afseende på
dess angelågenbeter. Ty utan afseende på sty-
relseformens beskaffenhet, äro oppositionens elc-
mentier der så minga, att det endast behöfs
Englands och Frankrikes motstånd emot ett ka-
binett för att skada det. Huru skall då de
nuvarande kabinettet kunna bestå? - Afskydt a
alla exaltados och af borgarne; hatadt af hälfter
bland moderados; utbvissladt af mobben, opo
pulärt hos alla klasser för dess tunga tax-sy-
stem; förteladt af ett svältande presterskap och
på samma gång fruktadt af dem som köpt till
sig kyrkoegendomar, har dena närvarande re-
geringen intet annat stöd än sina militäreskor-
ter och Frsnkrikes pamp, Hvarenda stad och
alla landsbygder äro i detta ögonblick organi
serade till en ofantlig sammansvärjning; visser-
ligen utan vapen, men afvaktande endast någor
antinationel handiipg af de nya Afrancesados
eller pzssande på något Carlistiskt turgult, eller
något missnöje inom armeen
Englard behöfde under sidana förhållanden
blolt räcka ut ett finger, för att få bela halfön
i uppror. Det skall kanske icke gifva denna
signal, men säkert skall det icke heller görs
något för att förekomma en resning, och, buru
stilla det än må förhålla sig, skall det alltid få
uppbära skulden för den uppresning, som snart
blir oundviklig från de liberales sida.
Uader detta chaos, denna ocean af svirighe-
ter, af anarki inom Spanien och af en illa öf-
verskyld fiendtlighet mellan England och Frank-
rike, hvad bör väl göras?
Lord Bolingbroke har en gång svarat på en
dylik fråga, under enabarda omständigheter.
Biott tre saker finnas att välja på. Att icke
bekymra sig om spanska successionen är ett.
Att förena sig med Frankrike om denna suc-
cession det andr:. Ait under freden rusta till
ett blifvande krig vid den nuvarande monar-
kens frånfälle det tredjen.
Ait nu vidtaga det första alternativet, är att
samtycka till Frankrikes förstorande i en obe-
stämd omfattning, och att uppoffra en del af
vår handel på en förträfflig afsättningsort. Det
är att sätta frarska regeringen i stånd attupp-
nå ett länge eftersträfvadt syftemål, nemligen
att göra en Zollvereir, af det södra Europa,
och att förvandla Medelhafvet till en Fransk
insjö i både politiskt och kommerciellt hänse-
ende. Iogen kan misskänna Spaniens politiska
vigt för bibehållandet af den Europeiska fre-
den. Herravä!det öfver Spanien med dess ham-
nar och geografiska belägenhet skall fördubb!a
Frankrikes styrka till sjös under ett krig. Gil
Ryssland Constaninopel, och det är Orientens
kerre! Gif Frankrike Cadiz, och det är Ve-
sterns beherrskarinnal
Det andra alternativet är nu ogörligt, sedan
man låtit tillfället dertill gå sig ur bänderna.
Aterstår således blott det tredje, att rusta
till krig. Detta är dock det omöjligaste af allt.
Fordom kunde monarker och statsmän rufva
på krig i hemligbet, hvässa sina svärd och ladda
sina minor, för att låta dem springa vid en
gilven tidpunkt. Men sådent kan nu för tiden
ej ske utan att nationernes tänkesätt befianer
sig bakom till ryggstöd. Om denna känsla icke
uppeggas, kan intet krig äga rum; om den upp-
ecgas, så väntar den icke till den u:satta tiden.
Fria rationer rusa sjelfva oemotsiåndigt mot
hvarandra under sådana omständigheter; himlen
afvände här en sidan olycka! Ty den ifråza-
varande åtgärden af redens Napoleonp, att fä-
sta Spanien vid Frank:ike, bär i sitt sköte flera
sannolikheter att förr elier sednare frambringa
ett krig, än någon annen handling eller händelse
; den politiska verlden.,
sn ———————ÄL
POSTTIDNINGENS FÖRKLARING.
I onsdags i förra veckan började Postiidnin-
rans Uteifvare en artikelserie med öfverskrit