Her fians också ett annit qvinnoecxempar,
helt olikt det nyss -beskrina, en fröken D.,
som jag icke kan tåla, emedan detär ett oting.
midt emellan man och qvinna, och som jag
hvårken med pennan eller annars vill slösa
många ord uppå Vi betrakta hvarandra med
ömsesidig ovilja oc misstroende, det ser ia:
ganska tydligt, och gör mig derför inga skrupler.
Svara mig lånat oc omständligt som du ve:
att jag önskar och beböfver det. Säg mg om
N—ska familjen ännu tycks böjd för vågra kon-
cessioner? Jag cns:r den snarare böra vara
mig tack skyldig, som befriade den från en ovär-
dig medlem, ehuru det ör -ea händelse, hvars
mione alltid bir mig plågsamt. Förmedelst
min fars och konungens boracdlirg, hoppas jag
säsrt få återvända, och intaga min varliga plats
i edra glada samqväm. Left väll
Tuus
Mauritius.
Gifvet å min förvisningsort Pörjendal
i Oitober 17—
Hvad säga vil mina bulda lisarinnor efter
läsningen af detta bref? Aro de lika öfverty-
gade som Mauritz sjel, att ben var otilljänglig
för kärleken, eller tro deilikhet med hars vän
och kamrat, Fredrik B., att han ssart stulle
böja knä för sSigrid den fagran? Vi antaga det
sednare, och få derjamte äran meddela, att de
icke hafva misstagit sig, samt att vi icke eller,
hvad knäfallet beträffsr, ta!at i figurlig mening.
Mauriz hade verkligen — men stl — vi må-
ste bortlägga den fula ovanan att gå händel-
serna i förväg.
Hösten anno 47-— var förunlerligt lik alla