för att efterhöra ett sjukt bara, tillhörigt en ung
enka, hvi:ken ibland plägade vara och hjelpa
illo hos kaptenens. Men var i Juli, och luf-
Len, som lange könts tryckande, qvalrig och
et, hade just samma dag blivit rensad och
alkyid genom ett starkt åskväder, åtföjjdt a!
regn. Klara droppar hängde glittrande i so!-
skenet, på trädens löf, eller låigo darrande j
blommornas kolkar, Naturen bade klädt sig i
eti nit af gnistrande stjernor — det sar en hel
verid af Jjus och strålar; och skog och jord off-
rade sina skatter af balsamiska ångor. Ur lu
ten klingade fåglarnes vexelsång — det var en
vällust, ett lif, men rent och friskt som Guds
egen anda. Sgrid hade vandrat den väcen
mången giwg förr, men adrig bade den synts
benne så behaglig som nu, ingen afton skönare
än denna. O kur kerrligt! sade hon sak:a; j:g
tackar dig, Gud, för en sådan stund! Hon stsd-
nade och satte sig, just och drömmande, på
en stenhäll,j med huvudet lutsdi mot handen.
Huru olika, tinkte hon, hade jitväl mitt öde
kucn:t vara, om ej döden så hastigt bortryckt
min ädle fosterfar! Men hade jag varit äfven
bättre ceh 13 ckligare då, ön nu? Är icke den
frid isg eger i mitt bjerte, det lugn jag här
njuter, mera värda, än prakt och nöjen, åtföljda
af oro, faror och frestelser? Huru många af
dessa verldens barn falla icke i striden mot on-
da makter, med krossadt och blödande hjerta,
och hvem vet om det ej äfven hade blifvit min
lott? Nej, ack nej! utropade Sigrid; säkert
säkert passar jag bältre för detta stilla, enfor-
miga lif, uten berusande fröjder, men ocksi
utan förebråelser!