åtalyn. Sedan Deras Mej:r intsgit sina plåisar, af-
sjöngs från musikläktaren, under koncertinästaren
Randels anförsnde, en af bonom komponårad, vac-
ker folksång, hvsrefter landsböfdingen m. m. ba-
ron Palmstjerna framträdde och anhöll i underdå-
nighet om H. M. Konungens tillåtelse till aftäck-
ningen, och då denna blifvit beviljad, neddrogs i
ett ögonblick den hvita samt blå och gula om-
klädnsden och statyen framsiod i al sin glans och
helsades med hurrarop, fanfsrer, känonsalut och
handgevärssslvor, hvilka sednare dock icke ville rätt
lyckas. Derefter afsjöngs en af profestor Atterbom
författad festhymn, hvartill kapellmästaren Lind-
blad komponeret en herrlig musik. Efter sångens
-slut gick Konungen, med en lysande svit, fram
till statyn och, som vi förmoda, komplimenterade
de kommitterade. Under det Konungen befann
sig vid statyen, defiterade trupperne förbi Hans
Maj:t och statyen, hvarefter Konurgen åter intog
sin plats i den Kongl. logen, och folksången af-
sjöngs från musikiläktaren. Högtidlighsten afslu!a-
des med kanonsalut, och då Konusgen och Prott-
ningen återvände till sina boningar, paraderade
trupperne derutsnför. Konungen bor i grefve v.
SchWerins hus, Drottningen i Kungshuset och En-
kedrottningen hos hr Hjalmar Levpold. — Festen
förekom oss ganska storartad, och vackrast var i
vårt tycke anblicken af de väl ordnade processio-
nerna.
Kl. 4 började på Stadshuset den ä siadens väg-
nar af Borgerskapets äldste gifna stora middag för
de Kunglige, hvarvid taffelfnusik ex:querades af
Ligrenadier-regementernas musikkorpser, och vid
skålarne för tillfället författade verser efsjöngos af
sängföreningen. Middogen sutades först omkring
kl. 8. På ullmagasinet serverades en subskriberad
middag, der taffelmusik utfördes af hr Schnötzin-
gers ypperiiga orchester. För öfrigt hade hr Da-
vidson från Stockholm slagit sig ned med sitt
schwoeitzeri i ullmagasinet, hvarjemte hr Lundström
inrättat en restauration i thestersalongen, der br
Schnötzinger med sin orchesier längre fram på af-
tonen uppförde musik, En oräknelig folkmassa upp-
fyllde helt och hiliet Saltängsierget och heisade med
väldiga hurrarop de Kunglige, då de först begåfvo
sig hem och sedan till IH. M. Eakedrottningen,
för att åse det fyrverkeri, som omkring kl. 9 af-
brändes på Saltängstorget, och hvsraf åtskilliga
pjeser lyckades förträffligt, mea andra misslyckades
deremot nästan helt och hål!et, förmodligen i an-
seende til den fuktiga väderleken. Den i går af-
ton förnyade allmänna iliuminationen gaf en sär-
deles ståtlig anblick och åtskilliga transparenter
voro ganska vackre, hvsribland må nämnas den å
Stadshuset, Rådhuset, khös handlanden Teliibom,
rådman Zanger, på Peackhuset m. fl. Herrligast
strålade dock stadskyrtotorset, hvars kupol längre
fram på natten jyste genom dimman, som ett eld-
tempel, sväfvande i molnen, Biand den tallösa!
folkmasssn rådde mycken ordning och stillhet. I
deg vid middagstiden skulle hr Randel gifva kon-
gert, och i afton gifver Magistraten och Borgerska-!
pet bal för de Kucgiige. Vi bafva pu endasi v
I
gra erd att tillögga em sjalfva statyer.
Statyen hade på afstånd och sedd från den kong
logen i första ögonblicket ett impossnt utseende;
men ju närmare man kom den, desto mera förlo-
rade den i artistiskt afseende, aldfaheldst om man
tog vusn från nägon utaf? profilens sidor, då huf-
vudets framåt lutazde siällning och ansigtsormens
olikhet med orig:na!et genast visade sig. Den mi-
litäriska, mejesiätiska hållningen, den befellande
blicken, det Pjudande uttrycket försvunno härige-
nom alldeles, och i stället fioner man; der något
nästan bekymradt och sorgset. Vi frukta dessutom
för att bilden äfven i annat afseende är missteck-.
had.-Konstnärn har nemligen låtit den öfverflytta
hela kroppstyngden på venstra benet och upplyft
ået högra, liksom i afsigt att låta den uttaga sie-
get, men utan ait ärnu hafva framfört foten mera
än på sin höjd några tum fram om den venstra.!
Denna ställniog är sökt och tvungen, och visar för )
igat liksom en försiräckning i högra höften. Denj,
1edre delen af draperiet på denna sida faller ej)
eller naturligt.
På hufvudet bär konungen en krans af l:ger,
lögra banden hvilar på värjfistet och den venstra
råjler i en handske, hvilket vi, så vida det skalll,
vara en symbol, ej förmå uttyda. Vi hörde mångaj,
inmärka att piedestalen är för liten, och om det;
fven ej kunnat skada alt den varit något större, ,
4
f
å
jelper det sig äfven gånska bra, som dei nu är.
På fromsidan af piedestalen står:
CARL XIV JOHAN
SEGERSÄLL
FREDSÄLL.
Och på baksidan: i
41844 i