JILUT, SUI ULESLANBER HIT VV TAPUSIUSRUS, UMIYTP
med andra ord den liderliga, den otäcka friheten,
som så gerna usurperar den heliga frihetens namn
och vill tiliegna sig hennes rättigheier, utan att
-ens känna hennes åliggande. — Sann kärlek till
ordning uppammas icke genom straffbestämmelser,
men skyddas af dem.
Vår nya Ordningsstadga har blifvit utarbetad i
en tidpunkt. då frihet i näringar är lösen för da-
gen och med rätta påyrkas af alla, som inse nöd
vändigheten deraf för samhällets trefnad och be-
-stånd. Jag är ock öfvertygsd, att ingen af dem,
som varit med om uppsättendet och granskningen
af denna siasdga, ens kunnat drömma om, att deri
-skulle fin någon inskränkning i hvad man rim-
ligtvis kan förstå med frihet i näringen. — Helt
soförväntagt har societeten dock för sin välmening
fått uppbära förebråelse för skråsinne, för despo-
ism och egennytta. — Om dessa beskyllningar i
o alldeles ogrundade, har man deremot
ycket mera rätt i den förebråelse, man
gjort oss under förutsättning af den förra beskyll-
ningens rigtigbet: man har förebrått boktryckeri-
societeten att bafva velat föregå andra närings-
idkare med ett så dåligt exempel. Är exemplet i
sjelfva verket så dåligt, som man velat låta påski-
na, så är tviivelsutan societeten skyldig sin plats i
samhället, sin ställning till tidens arbete, att så fort
vätta sitt misstag. Den öfver alla tvister
upphöjda rätte!sen och den lättast gjorda är den, att
societeten upplöser sig. För dem, som uti vår nya
stadga icke kunna läsa annat än egennytta och despo-
tiska böjelser, och för dem, som icke vilja eller
kunna taga skäl, vore detta åtminstone ett bevis,
som talade Jag förutser ganska väl, att ett sä-
dant beslut skall väcka oro och bekymmer hos
konstförvsndiskepet, som vant sig att betrakta 80-
cieteten som sitt beskydd, hvilket hon ock i sjelf-
va verket varit och ingenting annat. Men det
har ingen fars, tänker jag: tvärtom, ett sådant
steg kan blifva ganska helsosamt för konstförvandt-
skapet, som väl kan behöfva väckas till en mer
Jefvande Känsla af sambällighetens nödvändighet,
af nödvändigheten att samråda och hålla om ett i
de vigtiga interessen, de hafva gemensamma. Bild-
ningens framsteg hos denna samhällsklass äro vits-
ordade af Gutenbergska stiftelsen och den nyligen
inrättade Typografiska föreningen på ett sätt, som
man för 30 år sedan skulle ansett för en utopisk
dröm, och-af den bekantskap, jag haft tillfälle att
göra med ledamöterna i direktionen för Guten-
bergska stifielsen, sluter jag, att män finnas inom
corpsen, som ega tillräcklig förmåga att hålla ho-
nom tilisarmans och leda de öfverläggningar, som
skulle bii en följd af boktryckerisocietetens upp-
lösning, till ett för deras kassor och dem sjelfva
helsosamt slut. Med få ord, jag anser konstför-
vandtskapet moget att träda ur det förhållande af
förmynderskap, hvari det hittills stått till societe-
ten, och denna sednare icke vidare behöfva skydda
det genom lärlingars in- och utskrifvande, emedan
konstförvandtskapet i sina kassor, i sin bildning
eger, med sammanhållning och enighet, sjelft till-
räckliga resurser att trygga sin framtid och sitt
sjelfbestånd. — Detta är min tanka; andra, med
annan erfarenbet, kunna tänka annorlunda. :
Underligt, skall man säga, att ingen af herrarna
tänkte på den saken, inan de gjorde sig besvär
med reg!ementet, Js, må säga! Jag undrar sjelf
derpå och hade visst heller aldrig kommit att tän-
ka på, att det möjligen kände vara annorlunda
än det hittills varit; men då Minervas fortsatta
otidighet mot Aftonbladet hade ådagalagt omöjlig-
heten att öfvertyga våra belackare om grundlös-
heten af deras beskyllningar med andra skäl och
bevis än det ovedersägliga, att societeten upphör,
uppstod heit naturligt den frågan, huruvida konst-
förvandtskapet skulle kunna sköta sig sjelft, socie-
tetens in- och utskrifnivgar ur läran förutan, och
efter min, visserligen högst inskränkta, bekentskap
med corpsens personal visade sig utsigten härtill i
sanning lofvande.
Meningen med denna framställning bar varit,
att motivera min slutliga anhållan bos ordföranden
om följande propositioner till öfverläggning och
afgörande:
1:0 Huruvida boktryckeri-societeten anser sig
vara i behbof af något försvar mot de beskyllnin-
gar, bon, i anledning af sin nya ordningsstadge,
fått emottaga för skråsinne, despotism och egen-
nytta, eller om hon saklöst kan lemna dessa be-
skyllningar åt glömskan.
2:o Om något bevis på societetens oskuld anses
vara nödigt, hvilketdera som då bör föredragas:
det, som gör allt annat öfverflödigt, societetens
upplösning, eller en deduktion och skriftvexling.
3:0 I fall detta sista nödvärn skulle befinnas råd-
ligast, om icke då en förnyad granskning af reg-
Jementet borde förutgå, och dertill väljas fullkom-
ligt opartiska män utom societeten.
4:0 Om icke, sedan denna opartiska kompromiss
inkommit med sitt betänkande, detta jemte sjeifva
corpus delicti, eller den nya ordningsstadgan, kun-
de få cirkulera till societetens alla ledamöter, som
egde att dervid göra sina anmärkningar.
3:o Om icke, sedan alla dessa anmärkningar
jemte kompromissens betänkande åter inkommit till
societeten, denna borde då, till genomseende och
granskning af alltsammans, utvälja en kommitte,
med åliggande att utarbeta ett nytt förslag i stöd
af all nu vunnen ny uppiysning.
6:0 Om icke, sedan denna kommittt vore färdig
med sitt arbete, societeten kunde in corpore sam-
las för att besluta, huruvida reglementet nu vore
i det skick, att det kunde föreläggas societetens i
Stockholm och landsorten samtlige medlemmar tilll:
antagande eller förkastande.
7:0o Om man icke, för närvarande åtminstone, :
kunde öfverlemna åt framtiden och den då lefvan-.
de societeten att besluta, hvad tillgörandes vore, il
j
fall så olyckligt åtbära skulle, att detta sista med
så mycken omhugsan ändtligen till ståod komna
reglemente skulle af den tidens pluralitet ändå för-
kastas, Stockholm, som ofvan.
Zacharias Heggsström.
Till Högtärade Boktryckert-societeten!
Då det anförande, som en af societetens ieda-
möter, boktryckaren i Carlskrona, hr Georg Ameen,
insändt till sednaste sammanträdet, jemte hr bok-
trvckaren Zachsarisoc Hacoccdträme daraf förantadda I,