publitens lifligaste bifall, som uttrycktes ge-
nom förnyade applådissementer.
Hr Dahlqvist stod ensam på scenen när ri-
dån gick upp, och betraktade bildstoden; han
förblef äfven ensam under hela stycket, hvil-
ket också blott utgjordes af dekorationen och
hans monolog. Denna var på vers, och följdes
2 förnyade bifallsbetygelser från allmänhe ens
sida.
Efter Kung Renås dotter och ouvertyren till
Birger Jarl, som utgjorde ett slags pieces de
resistance för aftonen, fick man åter förnya be-
kantskapen med det bekanta Nationaldiver-
tissementet till firande af Carl Johans 80:de
födeisedag. Publiken applåderade lifligt åtskil-
ligt, både af sång och dans, och i national-
divertissementet måste Morakarlen (br Strand-
berg) och Wingåkersflickan (m:ll Fundin) upp-
repa sina sånger; äfvensom dalpolskan på be-
gäran dansades två gånger. Publiken tycktes
vara ganska nöjd med hela tillställningen.
— a
— I Jönköpingsbladet omtalss, att vid H.
M. Droitniogens vistande i Grenna, på resan
från Skåne till hufvudstaden, egaren af det bus
der Hennes Maj:t hade sitt nattläger blifvit af
hofmarskalken vägrad presentation, på grund
deraf att det vore mot etiketten att lemna un-
derofficerare företräde hos Kongl. personer. Detta
har väckt der så mycket större uppseende, som
Personen, fanjunkaren Hall, skall vara en i or-
ten mycket ansedd och aktad man. Svaret sy-
nes äfven vara temhbgen obetäskt, under de
omständigheter hvarunder det afgifvits.
— I avledning af den uppmaning, som Post-
och Inrikes tidningar,, under den hfliga pole-
miken angående lednirgen af bemälde tidning,
gjort Dagligt Allehandan, att bestämdt uppgifva
när och hvar Posttidningen ömtåligt anfallit
statszidet Wern, innebiller Allehanda i dag föl-
jande hänvisning:
I anledning häraf hänvisa vi t. ex. till Post-
och Inrikes-Tidningar JM 287, 1845, der Posttid-
ningen har en artikel, under ubrik: Ett drag ur
parti-komedien,, hvarest Å. B. och D. A., i an-
seendo till sitt försvar för hr statsrådet Wern
emot de obhbemule beskyllnipgarne i hr Crusenstol-
pes Portefeuiile, anklagas för servil-ministeria-
lism, och hvilken artikel i öfrigt är så full a!
insipuationer mot bemälde hr statsråd, att de på
det ömtåligaste sätt såra hr Wern både såsom
embetsman och enskild person, Också, i konse-
qvens med pressens aåvarande ställning, jubilerades
deröfver väldeliga i tidningen Dagen. Artikeln
var visserligen signerad såsom insänd, men hade
alla kriterier att vara författad just af den egent-
liga iedaren.
— Man kan icke utan vämjelse läsa det
fortfarande ovett, som Sv. Minerva oupphör-
ligt utöser mot redaktionens af Dagl. Allehanda
personlighet, och hvaraf ett ytterligare prof fö-
rekommer i Minervas gårdagsnummer. Dylika
smädelser och personliga insinuationer, äfven i e-
genskap af skämt, förlora sin udd när de oupphör-
ligt upprepas, och bevisa endast en dålig ton och
ett elakt bjertelag hos den,som tillåter sig de-
ras begagnande, när de röra privatlifvet och
på köpet äro lögnaktiga. Men äfven häruti
visar sig ofta på hvilken låg punkt den kon-
servativa pressen hos oss befinner sig. Det
torde vara få personer, hvilka i sitt enskilda
Hf äro mera aktningsvärde, än förläggaren af
Dagligt Allehanda. Tänk om man skulle börja
att anställa en kollationering i detta hänseende
emellan honom och Minervas redaktör eller
hvalfisken?
För öfrigt har Minerva i sin polemik ett
ganska genomskinligt hufvudsyftemål med at-
tackerna på Dagligt Allehanda, nemligen -att
åstadkomma split emellan detsamma och Af-
tonbladet, genom att framställa Allehanda så-
som varande i något slags beroende af eller
underlägsenhet emot Aftonbladet. Minerva hop-
pas naturligtvis att härigenom träffa någon öm-
tålig sida hos red. af Allehanda. För vår del
hafve vi mer än en gång förut protesterat mot
detta trolösa och dåliga krigssätt, hvartill från
vår sida aldrig någon anledning kunnat hemtas.
Då nemligen Allehandas åsigter i flera och till
en del ganska vigtiga omständigbeter skilja sig
från Aftonbladets, visar detta väl allra bäst,
att intet det ringaste spår af beroende mellan
dessa tidningar existerar, och för öfrigt hafve
vi alltid varit de förste att erkänna den bety-
dande, och någongång verkligt öfverlägsna ta-
ang, som framträdt i Dag). Allehandas artiklar,
samt gilvit bästa beviset på vår uppriktighet
härutinnan, då vi meddelat utdrag af dess
reflexioner för att göra dem vidsträcktare be-