gemen och mot 4840 års konstitutionsutskotts
projekt isynnerhet, oförnekligen var det mest upp-
lysande och förtjenstfulla arbete öfver representa-
.ionsfrågan, som under riksdagen utkom; ett er-
kännande, det vi göra med verkligt nöje.n
De: är en af gammalt här i Sverige gjord er-
farenhet, att, om bland Regeringens medlemmar
varit skiljaktighet i någon vigtigare fråga, sådant
snart blifvit spordt. Många månader äro imedler-
tid nu förflutna. sedan representations-kommit:een
tillsattes och H. E. grefve Posse utnämndes till
justitieminister, men Sv. Minerva, som icke just
alldeles saknar tillfälle att få kännedom om, när
dylika berättelser förspörjas, kan upprigtigt för-
säkra, att kon icke hört det ringaste förmälas om
någon dissensus i konseljen, i afseende på de här
ifrågavarande åtgärderna; och då ej något sådant
rykte försports, samt berörde åtgärder, på sätt
visadt blifvit, icke allenast äro noga betecknande
revd
D
ff
för nya regimens politiska sympatier och grund-
satser, utan kunrca rent af sägas uttrycka ett helt
regeringssystem, så lärer ock den slutföljden der-
ifrån ej vara obefogad, att emeilan konseljens med-
lemmar existerar i afseende på detta system enl
fuilkomlig homogenitet. j
Men her nu det så häftigt anfäktade officiella
bladet annat gjort, än försvarat och utvecklat det
regeringssystem, som ligger klart uttryckt i dessa
åtgärder? Nej, visserligen icke. Det hsr uppträdt
emot de allmänna valen, emot de demokratiska
rigtningarne, och emot alla de politiska principer,
som deraf äro konseqventa utvecklingar, samt äf-
ven någon gång emot de tidningar och de män,
som här äro organer och representanter för ss mma
principer. Men långt ifrån, att bladet härigenom
skulle handlat emot Regeringens system och me-
ningar, bar det tvertom uppenbarligen dymedelst
sökt verka på opinionen i trogen öfverensstäm-
mels2 med systemet och uppfyllt sin pligt. Hvil-
ket var det, som skulle bevisas. j
Pluraliteten af läsare skall säkert anmärka,
att logiken i ofvanstående stycke är ganska bin-
dande. Detta kan också till en viss grad icke
bestridas; och om Minerva genom denna fram-
ställning haft för afsigt att g.fva regeringen en
kompliment, så kunne vi för vår del med allt
skäl dertill säga väl bekomme.
Imedlertid förekomma såväl vid denna som
vid den i gårdagsbladet, likaledes ur Minerva
citerade arukeln, några af de vanliga små ha-
karna i afseende på premisserna eiler sjelfva
de uppgifter, hvarpå slutsatserna grundas, nem-
ligen att några af dem äro falska och sjelf-
gjorda af Minerva. Dessa punkter böra fram-
hållas, för att kunna skilja detsauna och falska
uti Minerva-artikeln:
Det hufvudsakligaste häribland och det hvarpå
Minerva sjelf synbart lägger största vigten, ja!
hvilket torde utgöra det egentliga ändamålet
med hela artikeln är, att om möjligt få den fö-
reställningen - gällande i det allmänna, att Dag-
ligt Allehanda och Aftonbladet varit ense om
eiler gillat och sökt försvara den politik eller
det system, som kan uppenbara sig i excellen-
sen grefve Posses utnämning och representa-
tionskommittens sammansättning, och att Jåtsa,
på sätt det äfven sker i artikeln, såsom om
den liberala pressen hade genom slka före-
gåenden frångått det politiska system, som den
förut har följt. Att ett sådant föregifvande
saknar sll möjlig grund, betyder ingenting lör
den, hvilken kan ljuga så fermt på förhand,
som Minerva, och detta är en känd omstän-
dighet. Men för sjelfva sakens skull kan en
kort rekapitulation af hvad vi förut yttrat i
ämnet vara ganska nyttig, emedan deraf nu
några månader efteråt bäst kan visa sig, buru-
vida Aftonbladet haft orätt i sina förutsägelser.
Den 40 Mars innevarande år, omedelbart i
sammanhang med justitie-stats-ministern frib.
Nordenfalcks dagen förut inträffade dödsfall,
ytirade Aftonbladet:
Vi föreställe oss, att bekymren, alt fylla den
genom frih. Nordenfaleks död ledigblifna stats-
ministerplatsen, icke skola vara ringa. Välbe-
höfde någon stor tvekan icke ega Tum, om man
ville, då det finnes en man, som allmänna rö-
slen långt för deta önskat, — — — pvis
serligen är det ock intet tvifvel, al! samhältets
behof blifva allt mera trängande att få en
konselj, som representerar ell bestämdt system,
och att ett tjenl:gt ögonblick för en sådan om-
bildning nu är inne; men att döma af hvad
hittills visat sig, så snart fråga varit om nå-
got verkligt afgörande steg, som erfordrat mer
än ett ja eller nej till Ståndens skrifvelser, så
är det, måhända just af samma orsak, icke möj-
ligt att pluraliteten af rådgifvarne skola förmå
Konungen att uppskjuta detta steg, intill dess
len ny brytning emellan stånden vid en ny riks-
Idag gör det oundvikiigt.
I Tre dagar derefter, eller den 43 Mars, hade
TAftonbladet en längre artikel öfver samma äm:
Ine, med anledning af en revy i Posttidninger
laf den nyss här citerade artikeln. Vi fästade
Idå uppmärksambeten derpå, att för det privi
llegii- och klassvälde, för hvilket Posttidninger
I! kämpar, kan ingenting Vara mindre angenämt
fe oetitesunmininse—
—s——ua—SHHNHNNN-SS-
I