på intet vilkor, få min Julia, om ock icke hen-
nes man lefde.
— Men, bur står det till med er fårafvel,
herr justitieråd? — biogade den unge mannen,
u:an att göra nigot uppehåll och plötsligt hop-
pande från Anna Lisa till fåren. Ack, om ni
kunds föreställa er hvad vi ha för herrliga får
och getter!... ja, så feta, så feta, att de ha
så stora magar som ni sjelf, pappa lilla I — till-
lade han, med ett skallande skratt.
— Jag bryr mig icke mycket om får och
getter, sade justitierådet, förargad öfver jemfö-
relsen. — Deck, för att återkomma till det ka-
pitel, hvarföre er herr far har sändt er hit,
Så
— Ack ja, det är sannt! afbröt den unge,
fallande honom i talet. — Nå ja, jag är ytterst
nyfiken att få se den unga qvinnan, öfver hvil-
ken pappa hållit så långa loftal. Om hon bara
vore hälften så däjelig som Anna Lisa elter
Dora Maja! Det är vackra flickor det, skall
herrn tro!
— Ja, så behåll ni både Anna Lisa och Dora
Maja, ropade justitierådet otålig. Min syster-
dotter kan icke, på något vilkor, bli er hustru,
ty hennes man, som vi trott vara död, lefver
och är på vägen hit, för att hemta sin fru.
— Ha! för tusan d—r! ropade ekonomi-in-
spektoren, uppsprivgande af: soffan och klat-
schande med ridpiskan. Hvad är detta för
dumheter, gamle herre? Så länge jag lefvat i
verlden, har jag ännu aldrig hört att någon död
menniska åter blifvit lefvande. Sliddersladder!
dumt snack!