männa diskussionen, så finne vi oss föranlåtnel:i
Itt upptaga ett utförligare utdrag af detta stycke, !
helst detsamma påkallar några anmärkningar: !
Utnämningen af H. E. grefve Posse till just.
statsminister, med förbigående för andra gången
af den mannen, som alla den liberala opinionens
nuancer och alla demokratiska intressen önskade!
upphöjd på denna plats, och valet, nära nog sam-
Lidigt, utaf representationskommitteens medlemmar
uti samma syftning, eller med sorgfälligt aflägs-
nande af alla sådane män, som åt de allmänna va-
jens princip kunde gifva utsigt till framgång, voro l
itgärder, som, i opinionernes och partiernas när-
varande ställning, bestämdt utmärka Regeringens
övergång till ett visst system, och som så fullstän-
digt karakterisera detta system, att vidare tvekan
öfver dess beskaffenhet icke är möjlig. — — —
Att hr Richerts förnyade förbigående, och upp-
höjelsen på första platsen i styrelsen deremot af
en man, som, sjelf af gammal ätt, derjemte kan
genom sina slägtförbindelser sägas representera hela
den historiska aristokratien i riket, och oaktsdt
denne man, hastigt uppdragen af förra regimen,
hade i några är varit en af dennas väldigaste käm-
par i striderna mot den liberala oppositionen, och
vid riksdagarne samma regerings verksammaste och
pålitligaste organ, ända derhän, att han hade fått
det på den tiden smickrande namnet af Regerin-
gens allt i allom,; — att, upprepa vi, en sådan
utnämning, och under så beskaffade förhållanden,
alldeles olvelydigt utvisa åt hvad håll den nya re-
gimens sympatier och tendenser äro rigtade, lä-
rer icke af någon opartisk kunna bestrides. Men
icke blott i allmänhet, eller i afseende på de så
mycket omordade sympatierna, och ptendensernex,
var denna upphöjelse betecknande; den angafi det
speciella derjemte lika tydligt just sjelfva syslemet
uti de stora politiska frågorna. Ty lika bestämd
anhängare, som t. ex. hr Richert är af norrska
representationssättet och af den allmänna valprin-
cipen i dess största demokratiska utsträckning, lika
determinerad motståndare är gr. Posse emot aila
dylika åeigter. Hans meningar i det stycket hafva
icke någonsin varit vacklande, och han är icke den
mannen, som lemnar sina principer utom dörren,
då han inträder i konseljrummet. Att upphöja gr.
Posse till första mannen i konseljen och ställa ho-
nom i spetsen för ärenderna, var således at: be-
stämdt vända ryggen åt de opinioner och det parti,
som Aftonbladet och dess vasaller irom pressen
fortfarande vi ja synas representera; det var et:
afgörande nederlag för dessa opinioner. Och hade
ej under de två år, som förflutit ifrån nya regi-
mens tillträde till vidtagandet af berörde signifi-
kativa åtgärd, Aftonbl. utg. hunnit så väl omlin-
das och insnärjes, att hans lemmars fria bruk Va-
rit honom betaget, så lider det väl heller ej något
tvifvel, att ju han skulle hafva betraktat grefve
Posses utnämning, såsom en signal att genast slå
larm och resa oppositionsstandaret.
Den invändningen torde möta oss, att valet af
ledamöterne i representationskommitteen icke är
likaså bestämdt betecknande för nya regimens,
verkliga meningar och syften, som den nu afhand-
lade åtgarden; och inkallandet i kommitteen af
flera medlemmar, som vid riksdagarne röstat för
de allmänna valen, skall måhända anföras såsom
bevis för invändningens rigtighet; och äfvenväl
tro vi, att denna omständighet just blifvit af Af-
tonbi. och Dagligt Allehanda åberopad, på det att
de skulle kunna visa sig nöjda med utnämningar-
ne, och förebära, det kommitteens sammansätt-
ning ådagalögger, att nya regimens tankar luta
å minstone lika mycket åt de allmänna valen,
som åt klassval. Men hela denna invändning har
bloit en skenbar vigt. Ankom det i kommiiteen
endast på antalet af röster, som förut voterat för
allm. valprincipen, så betydde den måbända något;
raen inflytelsen och utgången bestämmes ejså myc-
ket af qvantiteten, som fsstmera utaf qvaliteten.
Och i detta bänseende måste vi rättvist erkänns,
att ya systemetl gåit tillväga med utmärkt ha-
bilitet, för att, på samma gång det till utseendet
tycktes lemna ev bel hop chancer åt de allmänna
valers män, likväl i sjelfva verket betsga cem all
utsigt till framgång i kommitten och spela segern
i händerna på klassvals-partiet; — för hvilket re-
dan under riksdagen syslemel hade mer än till
hälften uttalat sig, ej mindre genom den synbara
ynnest, bvsrmed det ifrån hofvets män utgångna,
såkallade Åkermanska förslaget omfattades, än
genom innehållet af ett famöst vordet, ifrån Norrige
expedieradt och på riddarhuset uppläst dictasmen.
Sorgfälligt undvek systemeln, att bland de all-
männa valens män inkalla i kommitteen någon
enda, den der antingen genom ettstörre anseende,
eller genom kapacitet, eller genom båda egenska-
perna förenade, skulle kunna göra partiets princip
gällande. Hvarken hr Petrå, eller grefve Anckar-
svärd, eller doktor Thomander, elter hr Richert
fingo det nådiga förtroendet att i kommittten upp-
tagas; deras parti representeras i kommitten utai
ingen enda förmåga; man finner der väl åtskilliga
nollor, men framför dessa ingen etta. Deremot
Ihar på klassvalens sida den ojemnförligt största
Isuperioriteten, som på den sidan finnes, ganska
lrigtigt blifvit inkallad i komrhittten, tvifvelsutan
för att icke mindre genom sina insigter och sir
talang, än genom sin aktningsvärda karakter och
sin personliga ställning till högre inflytelser, ut:
göra kommitteens spiritus rector;— vi mena, kam
marherrn hos H. M. Konungen grefve Henning
I Hamilton, som var själen i det concilium, hvares
lunder sista riksdag det ofvenföre nämnda Åker
t manska förslaget utarbetades, och hvars vid riks
dagens början utkomna skrift, emot allmänna va