Helt msekligt sträckte sig den unga karlen ji
soffan och myste: Hal... så mjuki! hvarvid
han lade de smitsiga benen med de grofva,
jernbeklädda sporrarne upp rå den röda dama-
sten, iskänkte åt sig, utan att blifva ombedd,
ett gles af det vin, som stod i en kar: ff på
bordet, tömde glaset i ett enda drag och mum-
lade, då han hårdt nedsatte det på bordet:
Bil... br!... det var godt, det der! Der-
efter började ban smågnola, hvartill han stam-
ade takten med en af sina pluw pa stöflor, då
och då fullkorenande den vackra musiken me-
delst klatsebningar af ridpiskan.
Justitierådet bade genomläst brefvet cch såg
med förvåning och harm den erkelymmeln väl-
tra sig bit och d.t på hans fina sidenscffa.
— Nå, pappa lilla! ropade den unge mannen,
utan att förändra ställning. Hur står det till!
Hvar är den lilla sötungen, 2tt jag må få gör:
min ödmjuka beck för henne?
— Jag beklagar oändligt, min bästa her
ekonomi-inspektor, yttrade den gamle med qväfs
harm; — jag beklagar... men..- jag måst
säga er, att omständigheterna ha förändrat sit
— Hvad är det som har förändrat sig? ro
pade den unge tölpen. — Pappa sade till mi
se så bär: Carl, du är redan tjugusju år gam
mal; du måste således gifta dig. Jag har i
dig utsett en ung och vacker brud. — Oss e
mellan, gamle herre, så ville jag just inte 8
in på saken, ty länsmanrens Anna Lisa spö
kade i mitt bufvud; men nu har jag besinns
mig att uppfylla er och min fars önskar.
— Min Gud, en sådan oefterrättlig varels
tänkte justitierådet inom siZ- Denne skulle d