son. På aftonen hade begge bröderna med en bon-
de fått åka till Sköns socken.
Eric Jonas Laurin, i tjenst hos handlanden R.
G. Kiblman, å dennes hemman i Sköns socken och
I Tunabäck, nekade sig hafva deltagit i våldet å Pet-
Ttersson. t
Olof Olofsson Sellin, i ;tjenst hos bonden Olof
Olofsson i Hulljen, berättade, under synbar ned-
slsgenhet och rörelse, att han eftermiddagen den
129 November, på gatan utanför handlanden Dabl-
ströms bod, uppgjort ett klockbyte med en annan
dperson och derefter tillika med bröderne Laurin
inedgått på Dehlströms gård. I inkörsporten till
denna gård hade Sellin en stund förut nedlagt ett
honom tillhörigt klädknyte. Detta ville Pettersson
tillegna sig, men Sellin återfick det genast. Imed-
lertid gaf deita anledning till ordvexling med Pet-
lteresson. Anders Petter slog då ikull denne, och
under det Pettersson låg på marken tilldelade Sel-
lin honom rågra slag med handen å hufvudet
sparkade honom en å två gånger åt bröstet och
ena axeln. Hvar sparkarne träffade, kunde imed-
iertid Sellin icke uppgifva; det var nemligen redan
skumt under slagsmålet, efter hvars slut Sellin
straxt begifvit sig från stället.
Tillfrågade om någon af de tilltalade bedt Pet-
tersson traktera dem med bränvin, nekade alla
härtill, förklarande, att de icke vetat om Petters-
son varit försedd med bränvin. De hade för öf-
rigt aldrig förut varit oense med Pettersson, hvil-
ken de icke en gärg vid våldets begående känt.
Härefter företogs vittnesförhör, och förekom der-
vid hufvudsakligen följande: .
Repslagaregesällen Bergstedts enka hade en af-
ton sist!iåne höst ifrån bodstugan uti handlanden
Dahlströms bus i Sundsvall utkommit på hans gård
och dervid sett fanjunkaren Pettersson ifrån Dabl-
ströms bod komma in på gården, bärande en kagge.
Af tvenne andra på gården varande personer, hvil-
ka vittnet, i anseende will redan inträffad skym-
ning, j kunnat igenkänna, framgick den ene till
Pettersson och tillsade honom att undfägna dem
med bränvin. Pettersson svarade, att han icke
visste sig vara dem någon förplägning skyldig.
Härefier sprungo de begge andra karlarne, den ene
efter den andre, på Pettersson och slogo honom
öfver ända. Härefter hade vittnet genast begifvil
sig från gården, utan att hafva sett något annat
våld tillfogas Pettersson. Inga andra vittnen hade
sett tilldragelsen med bränvinskaggen.
Pigan Sara Moberg, uti handlanden Dahlströms
itjenst, hade vid åtalade tillfället i köket hört jem-
merrop ifrån gården, och af sådan aniedning be-
Igifvit sig ut på trappan. Härifrån hade vittnet
sett Anders Petter Laurin på gården hålla fanjun-
ikaren Pettersson i kregen. Pettersson slat sig lös
från Laurin, sprang till packboden och försökte
latt komma in dit. Dörren var stängd och försö-
ket blef sålunda fruktlöst. Här upphanns imed-
lertid Pettersson af både Eric Jonas och Anders
Petter, af hvilka den förre först och den sednare
straxt-derefter med handen gifvit Pettersson hvar
sit slag, hvarvid båda bröderna fallit omkull på
hvar sin sida om honom. Dorifrån sprang Petters-
son åt inkörsporten, men blef derstädes fasthållen
af Eric Jonas. Anders Petier skyndade efter till
inkörsporten. Dä vittnet såg Pettersson derstädes
kullfallen, sprang vittnet in uti Dahlströms bod
och underrättade handelsbetjenten Sundberg om
det våld, som öfvergick Pettersson.
Handelsbetjenien Sundberg uppgaf, att sedan
Pettersson ifrågavarande dag uti Dshlströms bod
tillbandlat. sig bränvin uti en halfankare samt
kaffe och socker m. m., hade en stund, efter se-
den Pettersson med dessa varor begifvit sig ifrån
boden, pigan Sara Moberg inkommit och omtalat
att en kari blifvit å gården slagen. Vid sin an-
komst ut, såg vittnet Pettersson liggande omkull
på marken näst innanför inkörsporten. Två kar-
lar, hvilka vittnet ej igenkände, sprungo derifrån
efter sjögatan vesterut till norra bron. Vittnet
följde efter dem och träffade vid nämndebro drän-
gen Sellin, som stod der med piskan i hand. På
vittne:s tillfrågan om han slagit Pettersson, gar
Sellin nekande svar. Vittnet, som också sett brö-
derne Laurin stående längre fram på norra bron,
återvände till Dah!ströms gård, der Pottersson- då
stod bredvid sin kärra, med ansigtet alläeles öf-
verhöljat af blod. Pettersson yttrade endast den
önskan att få begifva sig på hemvägen, men sade
att han icke visste huru han skulle kunna upp-
komma på sin kärra. Några personer följde här-
efter Pettersson i väg och vittnet återvände till
boden.
Pigan Anna Nordin, i tjenst hos Dahlström :
vittnet gick d. 29 Novomber nästl. år, på aftonen,
ifrån sin husbondes gård, för att i den straxt ne-
danför gården belägna ån skölja några klädesplagg.
Vittnet träffade då på Sjögatan utanför inkörs-
porten till gården do tilltalade bröderne Laurin
och Sellin, af hvilka Erik Jonas Laurin hade en
knölpåk och Sellin en piska i handen. Petters-
son, som på samma gång kommit gående på Sjö-
gatan till Dahlströms inkörsport, fick då första sla-
get, utan att vittnet förmärkte hvem at de till-
talade som der slogo honom. Under det vittnet
var nere vid ån, hördes Anders Pettersson Laurin
yttra: kom och ryck mig i kragemw. Då vittnet
efter en kort stunds förlopp återkommit till in-
körsporten, i hvilken alla de tre tilltalade då stodo,
frågade Anders Petter Laurin vittnet, om hand-
landen Dahlström vore hemma. Då vittnet der-
till Svarade nej, ingick Erik Jonas Laurin först på
gården och gaf derstädes med sin knölpåk Pet-
Lersson ett slag öfver ryggen. Seden Anders Pet-
ter Laurin straxt derefter äfven inkommit på gäår-
jen, tilldelade begge bröderne, nedanför trappan
Lill stora byggningen, Pettersson flera slag åt huf-
vudet och bröstet, så att den af Erik Jonas der-
rid begagnade knölpåken gick sönder i stycken
och Pettersson började ropa på hjelp. Pettersson
sökte komma upp på trappan, men hindrades af
sröderne Laurin, af hvilka Erik Jonas sade, att
Pettersson velat taga ett knyte af honom. MHär-
fter sprang Pettersson till packboddörren och ru-
skade på densamma. Bröderno Laurin sprungo dit
efter och slogo honom, hvarvid de begge föllo om-
kull på hvar sin sida om Pettersson. Denne för-
sökte då fly ut genom inkörsporten, men upphans
der af Erik Jonas Laurin och blef af honom skuf-
tan me