MEM BTBerita TYGaCH, KCLUIN YCUCHaABRIIDA at Al-
tonbiadets och Dag!. Allehandas osanningar, hafva
ädagalsgt, det ingen skiljaktighet eger rum emellan
konselj!edamöternes grundsatser. Det måste en gång
för al:a göras slut på den förvillelse, som de begge
storc bladen; ö:ver denna och dermed samman-
hängande frågor, oafbrutet söka underhålla i tän-
kesätten, Sv. Minerva vill derföre äfven med po-
sitiva bevis styrka, det en full homogeneitet exi-
sterar inom närverande rädgifvarepersonal; och hon
känner sig dertill så mycket mer uppfordrad, som
hon på samma gång får tillfälle, ej mindre att vi-
83, hvilset och hurudant det styrelsesystem är, som
Konungens regering täckts omfatta, hvaröfver nul
Mera alldeles icka något tvelydigt dunkel eger
eller kan ega rum, än äfven att uppfylla den åtsg-
na förbindelsen att styrka, det cfficiella bladets po-
litik varit ledd och fortfarande letes i nogaste öf-
verensstämmelse med detta regeringssystem och de
grundsatser, hvarpä det hvilar.
Den första omständigheten, som Sv. Minerva, för
att bevisa konseljens bomogeneitet, vill anföra, är
emot hennes antagonister: dräpande i sak, och
tillika ett ovederläggligt argumentum ad hominem.
Den ledamoten af konseljen, som de båda storan
ständigt prisat såsom representanten i Konungens d
omgifning utaf deras opinioner, och som den mest 7
framstående flygelmsanuen för de liberala och pro- it
gressiva tendensernan i regeriogen, är hr stats-Z
d
Vv
hb
ä
-- — AA AP KR RR B- fö - - OM VA LV pä J-— b
pr ss
rådet Jonas Wern. Ni väll Förutsättom då för!o
ett ögonblick, hvad de stora, ej tveka att som
säkert antogs, att emellan hr Werns och åtskilliga
hans kolicgers styreisegrundsatser förefinnes en vä-
sendtlig sktiljaktighet; huru vilja de väl under en
slik förutsättning förklara, att hr Wen, i trots af
en sådan skiljaktighet, sitter qvar i konseljen och
icke långt för detta entledigat sig derifrån? Märka?0
de ej, aut en dylik förutsättning innebär, vid så-!g
dant förhållande, en beskyllning emot deras idolln
för ingenting mindre än et förräderi emot deniv
grundsate, fom, efter deras egna åsigter, är deny
första och vigtigasie garantien för hela det konsti-
tutioneila styrelsesä
1
sättet, ja utgör sjelfva grundvalen
derför? Detia dilemma är oundvikligt och kan ifckel?
omkringgås, våra storan må försöka hurudana
svängningar som helst. Men som de tvifvelsutan3
vilja akta sig att föranleda en dylik beskyllning, f
så lärer väl ock, när br Wen heit trankilt sitter d
qvar på sin taburett och ingslunda röjt någon å-!s
stundan ät derirån uppbryta, få lof att antagas,!r
det sjelfva förutsätthingen är falsk och att hr Wems
styrelsegrundsatser befinna sig i full harmoni med
hans kollegers; men alt deremot, på Aftonbladets ;
och Dagl. Aliehandas sida, någon högst väsendt-
lig irring föreluptt vid uppfattningen af hans:
politiska syften och meningar: — slutföljder, re-j38
dan i och för sig sjeifva ovederläggliga, men soml
till öfverflöd j-mväl hemta stöd, såsom ofvanförel
anmärkts, just utaf hr stats ådet Wzrns personli
ga ställning till organet för ledningen af det offi-
eiella bladet. Dock, dilemmat gäller icke blott i j
afseende på br Wen, det har äfven sin fulla till-
lämplighet på hr statsrådet Faxe, hvilken dernäst
i ordningen framhållits såsöm en representant för
de liberala och progressiva tendenserne i kon-
seljen. ; -
Sanningen af? hvad nu i allmänhet anförts rö-
rande konseljens homogeneitet, framstår ännu kla-
rare, när man uti det epecielia betraktar ce! sty-
rolsesystem, hvilket Kovungecs regerirg funnit i
sin höga vishet lämpligt stt omfatta.
Det räckte länge och väl efter nya regimens an-
träde, att man verkligen råkade i förlägenhet, om
man bestämdt ville säga, hvilka regeringens grund-
satser voro. Dess system bestod snarare deruti,
att icke hafva något system, eller åtminstone att
icke tillkännagifva något sådant. Det var perioden
för den mycket cmalade neutraliteten, byars egent-
Nga väsende tycktes utgöras deraf, att regeringen
icke ville formligen bryta med något parti eller
någon opinions-nuance, utan tvertom så väl med
alla och hos hvart och ett i tysthet underhålla för-
hoppningar, för att ömsom, allt efter sig företeen-
de omständigheter, kunna stödja sig än på det ena
än på det ardra. Ett sådant regeringssystem har
man ock set: någon gång användt i sandra repre-
sentativa stater, der det likväl icke fätt namn af
neutralitet, utan egentligare och rättare blifvit kal-
ladt: systeme de bascule (eller svänggung-system,
om en ordagrann öfversättning skulle försökas).
Här är ej mening:n, hvarken att ingå uti något
klander eller rättfärdigande af detta system; nu
hafva vi blott velat sannt och opartiskt beskrifva
det, sådant vi funnit det af regeringen under när-
mare två års tid praktiseradt.
Men i längden är det alldeles omöjligt, att bi-
behålla ett slikt neutralitets- eller svänggung-system.
Förr eller sednare uppstå nödvändigt kritiska frå-
gor, som fvinga Regeringarne att öfvergifva sväng-
ningen emellan partierna och alt bestämdt ut-
märka sin ställning. Detta har alltid annorstädes
inträffat, och så har äfven under loppet af inneva-
rande år skett här. Den nödtvungna öfvergången
till ett bestämdt system har väl icke tillkännagif-
vits med ord eller åtföljs af någon, formlig decla-
ration, — något sådant kan cj komma i fråga
utom vid en riksdag — men den har utmärkts af
så mycket mer sigeifikativa handlingar och åtgär-
der, hviika tildeles icke hos någon tänkande med-
gifva tvekan om Regericgens verkliga ställning.
Väl synes vederbörande ordentligt hafva förälska:
sig I bascule-systemet — förmodligen emedan det
till en tid lyckedes så väl — och i det längsta
vilja bibebålia skenet af neuraliteien; säsom bevis
derpå kunde minauderierna ät Aftonbladet och
samqvämandet med dess utgifvare jemte mycket
annat af enahavda slag eanforas, liktidigt med er-
tigheterna åt de ultra-korservative, mede!st det be-
redvilliga inörapdet i offic. bladet af deras inskic-
kade uppsatser Wi underordaade frågor, såsom
Närisgsribeten, Tul-lagstiftningen, Skolverket o. 2.
Det är derföre icke blott möjligt, utan till och
med genska troligt, att, dårade af detta sker, gan-
ska många ännu tro, det svänggungan eller neu-
traliteten fortfarande utgör Regeringens sjstem.
Men sådant bevisar å de troences sida blott enfald
och kortsyrthet. Och om mera klarsynte, såsom t.
tx. Aftonbladets u:gifvare, äfven hålla sikt ti
och orda om det tvetydicr? dunkel (selördegsn:t)
hvari Regeringen dväjor; :å utmärker detta, doi
att man icke vill se och vidgå verkliga förhållaa-
TI on 2 LA