ERRIN SANERAS
Undersökningsmålet rörande örlogskorvetten
Carlskronas förolyckande vid Matanzas
den 30 April 1846. :
(Slut från Lördagsbl.)
På hemställan af aktor, framställdes nu till se-
kundlöjtnant Riogheim tvenne frågor: 4) Om han,
som i dess vittnesmål uppgifvit, att sekonden förde
befälet vid fartygets afgång ifrån Havanna, då der-
emot s:kundlöjtnant Dah!ström, jemte flere af de
i målet afhörde vittnen intygat, att chefen utöfva-
de befälet vid nämnee tillfälle, ännu vidblifver be-
rörde uppgift, hvartill sekundlöjtnanten svarade, att
han icke med visshet kan påminna sig rätta förhål-
Jandet; och 2:0) Om sekundlöjtnanten, som den 23
Juli vittnade, att den före ifrågavarande olyckshän-
delse skedda luftförändringen tillkännsgaf sig me-
delst en svart fläck i horisonten, då deremot öfrige
vittnen omtalat, att bimlen före det densamma va-
rit alldeles klar, sedermera visat sig hal mulen; i
anledning hvaraf sekundlöjtnanten yttrade, att han
fört sig till minnes och nu mera med visshet kan
bestämma, att egentligen någon mörk eller svart
fläck å visst ställe på horisomten icke syntes, utan
ett tillmulnarde öfverallt, på sätt sekundlöjtnant
Deahlström berättat, ssmt att han således frångår
sin första uppgift i denca del,
Till samtlige vittnen, som för tillfället befunno
sig å däck, ställdes nu följande frågor, på derom
gjord anhällan af aktor, och besvarades desamma
på sätt som följer:
Var chefen synlig på däck den 30 sistl. April
kl. 4 e. m., då sekundlöjtnant Rålamb emottog
vakten ?
Tiden då han uppkom å däck kunde ej bestäm-
mes, men väl att ban efter kl. 4 och äfven före
nattrefvets intagande var derstädes synlig.
Var vid nattrefvets intagande bramsegelskultjen
i tilltagande eller visades dervid tecken till ett an-
nalkande oväder?
Öfverstyrmannen Sandvall tyck:e sig hafva för-
märkt att kultjen var i tilltagande vid ofvanberör-
de tillfälle; men överkonstapeln Hansson svarade
bestämdt, att den först efter nattrefvets intagande
tilltog, och de öfriga vittnen instämde häruti med
Hansson.
På hvars hemställan till chefen blef efter refnin-
gen styrbords 4:sta del anbefalld fortsätta förut på-
börjad omvändning af trossbottensluckorna?
Vittnena kunna icke upplysa sådant, men sekund-
löjtnant Dahlström intygade, att öfverkonpstapeln
Kloo sågs af honom gå akter ut och, som han för-
modade, för att derom emottaga ordres af sekonden.
I anledning af denna fråga, upplyste kaptenlöjtn.
Tersmeden, att sedan Kloo hos honom gjort hem-
ställan om det ifrågavarande arbetets fortsättande,
kaptenlöjtn. först derom frågade chefen och, efter
erhållet bifall, gaf ordres härom.
Vidare frågades:
Hörde vittnena cbefens yttrande till sekonden, att
han ville se det mörka i NV. utveckla sig, eller
det, enligt den underdåniga rapporten, emellan dem
förefallna samtal angåenda väderleken ?
Härtill svarades af alla Nej.
Kunna vittnena, närmare än som redan skett,
bestämma tiden som förflöt emellan det nattrefvet
intogs och till byns ankomst?
Vittnena besvarade äfven denna fråga med Nej.
Gafs befallningen om bramseglens bergande före
eller i det ögonblick byn föll öfver fartyget, och
hade detsamma dessförinnan börjat kränga?
Befallningen härom var gifven i samma ögon-
blick som byn ankom, hvarförinnan det icke hade
börjat kränga.
Var det ännu dager då fartyget kantrade? ,
Öfverstyrman Sandvall påstod, att om icke bim-
len varit mulen, hade det varit full dager, men de
öfriga vittnen svarade, att skymning då redan hade
inbrutiit, men ej starkare än att hvar och en kunde
se föremålen tydligt på ett närmare afstånd.
Kaptenlöjtnant Tersmeden gjorde vid detta Sand-
valls yttrande den anmärkniog, att som solen re-
dan kl. !V,7 var nedgåpogen, och i de sydligare kli-
materna skymningen är hel!t kort, så borde mörk-
ret bafva börjat vid olyckstillfället inbryta.
Förhöret med vittnena fortsattes vidare: