Pruket af hvete och potatis, till hästfoder; men
erinrade att största fördelen alltid vore att an-
vände alla slags foderämnen. I vissa trakter
af Preussen nyttjas stundom råg, i afpassad pro-
portion mot priset; råggröpet blandas med hö,
som man skurit till ett slags lång hackelse. —
Baron Toll hade märkt skada af potatisfodring;
men af ensamt sådan, eller för långt drifven.
Talaren ville äfven erisra om nödvändigheten
att icke minska höets närande egenskaper ge-
nom för stark uttorkning, utan, bär så ske kan,
helst torka det utan värdniog, då det förblif-
ver friskt på undersidan. Hr Beyer hade funnit
kålrötter ännu bättre än potates för hästar; de
förtära det högst begärligt, när rötterna gifvas
i skifvor bland höet, och wuileta dem ofta ur
höet. Besannade för öfrigt hr Nonnens erfa-
renhet om nyttan af blandning och omvexling
med olika foderämtver. — Hr Nonnenr ansåg
sig böra begagna tillfället för att fästa de när-
varandes uppmärksamhet på den stora förde!en
att förvara hö upplagdti i stora väl packade
st2ckar, med lodrätt afskurna väggar ceh sorg-
fälligt täckta med halmtak. Höet bibebåter
härigenom en friskhet, som icke är att piräkna
hoz deissmma vid förvaring i lador; ännu efter
två år doftar det lika aromatiskt, som när det
inlades, och det ätes med samma begärlighet som
färskt, framför hvilket det har företrädet ai
större näriogskraft åt arbetsbästar. I allmänhet
anmärkte talaren den menliga verkan af förska
foderämnen för hästar, som måste ansträngas
genom hastigare rörelser, t. ex. för ridhästar,
skjutshästar, 0. s. v.; de få deraf qrarka. I
England iakttager man derföre alltid den för-
sigtigheten att ej gifva dem annat än årsgam-
malt foder — vare sig hö eller hackelse; och
talaren trodde sig kunna härleda mycket af den
qvarka, som i Sverige visar sig just vid den tid,
då det färska höet börjar begagnas, från bruket
af så beskaffadt foder. -
Med anledning af hr Nonnens förordande af
hös förvaring i siora täckta stackar, upplyste
sektionens ordförande, baron v. Kramer, att vid
det nyss hållna Upländska Landtbruksmötet på
Eko!sund, hade man tillfälle attse sådana stac-
kar, hvilka der begagnades.
Fiera bland ledamöterna tillkännagåfvo att
-de antigen sjelfva begagna ifrågavarande sätt
för höfoders uppläggning eller ha sett det be-
gagnas, och alltid med de fördelar, som af hr
Nonzen omnämndes; dock måste höet torkas
fullständigt först. Den med värma förenade
jäsning, som uppkommer hos hö, när det sani-
manpackss utan att vara fullt torrt, inträder
väl sednare och svagare hos hö i stack ute i
fria luter, än hos hö i lador; och den aflöper
stundom utan annan följd in att böet blir bust,
eller liknande det med flit jästa hö, som fås
efter det så kallade Platimeyerska foderbered-
ningssättet; det blir ock i sådant fall särdeles
begäriigt för mjölkkor; och ganska nyitigt för
dem, om det blott ej användes oblandadt, då
det är för starkt. Men då jäsningen ej kan med
visshet begagnas utan stackens återupprining
och utbredning, äfven utan afceende på tillgång
till torkväder, så är det nödvändist att höet är
torrt före stackningen, annars misslyckas den.
Pastor Gumaelius berättade att fördelarne af
detta bergningssätt, när det utföres rigtigt, ära
så stora, att man på en större ezendom i hans
ort alldeles öfvergifvit höladorna cch blott nyt-
tjar stackar; hvilket äfven har den fördelen, att
då stackens kubikrymd lätt kan beräknas, man
har sitt höförråd för ögonen och känner sin fo-
dertillgång. Hr Beyer upplyste särskildt stzce-
kens förmånligas:e form och konstruktion, samt
anmärkte att om taket ändå skulle besväras at
lickor, så röja sig dessa srart genom en brun
vätskas utsippring på böstackens lodräta vägg;
men skadan deraf kan förekommas derige-
nom, ait man (med engelska höknifvar, som
äro ett nödvändigt biharg till detta förva-
ringssätt) uthugger en lodrätt nisch i stacken,
från läckan till bot:inen; vattnet kan seden ej
sprida sig vidare i stacken. — Hr Beyer er-
inrade äfven, att höet bör torkas riktigt före
stackvingen, och ansåg beredningen af brunt hö
i allmänhet för äfventyrlig; dock upplyste ban
om ett särskildt slag deraf, som han på grund
af egna rön kunde. förorda, för vissa tillfallen;
nemligen ett af våt klöver och gammal halm
sammansatt brunfoder. När mnemligen klöfver
ej kan fås tillräckligt tort till förvaring, och
man har tillgång till en gammal balmdös, så
lägger man upp en stackbotten af halm, och
oivanpå den eu lager klöfver; derofvanpå halm,
och åter klöfver: samt så skiftesvis, så lång!
förrådet af begge foderärmnena räcker. En
stark jäsning iniri ffar nu, och hela massan bla
brun; men den förderfvas ej och ger efter
torkning ett yp r för boskap, till om-
karta Allan hlams