UAUUL GI ICLCL INASiC SKU MASLeM MYGLST VV AHlick, förorsakas ep, vid jemförelsen med den beqvämligare Sheffislder-methoden, stor tid:spillan. De så kallade rembjulen äro vanligen små, men hastigt gående, samt placerade tätt intil! sliprummets baivigg; äfvenså brukes alltid läderremmar för stensrs och polerskifvors kringdrifvande, hvilket är af mycken vigt samt vida förmånligare än hvad i Sverige brukas. I följe af remhjuers mindre diameter kommer remmen å öfre och undre sidan af bju!et snart att formera en spetsigare vivkel, och såmedelst omsluta en större del af sliprullens peTiferi, hvarigenom frambringas -en stirk och förmånlig friktion; äfvenledes är det lättare och mindre fara underkastadt att afoch pålägga remmen å ett mindre rembjul. Att hafva rembjulen placerade tält intill väggen af sliprummet mediör fördelen af ett nära dubbelt större utrymme för slipstenar och polerskifvor, samt att alla remmarne blifva löpande på samma sida af reihjulet, hvarisenom förekommas de hirstädes ofta intröffande farliga sammansnärjningar af liror eller remmar. Bruket af läderrem synes i många fall bafva företride för hamplinan, ty ehuru den förra kostar något mer i inköp än den sednare, blifver den dock i längden vidare billigare, emedan den kan, om den väl vårdas, tjena flera år, då en hamplina otast är utnött inom några veckor eller månader; och i anseende till dess större spänstighet drager den alltid Jmera jemnt och med större kraft än bamplinan, hvilken ej eger dessa egerskaper, utan oftast måste spännas ganska hårdt, tör att erhålla tillbörl:g kraft alt kringdrifva stenen; är den då, hvilket ofta är fallet, mindre väl skarfvad, uppkomraer deraf en obehaglig ryckning å stenen eller skifvan, som är högst menlig vid ett grannlaga arbete, :samt ganska farlig om slipstenen ej är omsorgsfullt insatt i slipställningen. Sbeffieldersl phusens inreduing medgifver äfven att de å samma bjul löpande remmar kunna intaga hvilken plats som helst, emedan de längre remmarne lägga sig öfver de kortarer Bland de vigtigaste omstindigheter vid slipningen, så väl för att frambringa ett fullkomligare arbete, som att göra det på kortare tid, är att gifva stenen en i öfverensstämmelse med dess art passande hastighet. Redsn för flere år tillbaka fästades min uppmärksamhet bärvid, och fann jag att vissa af de i Eskilstuna använde slipstensarter ej hafva nog tillräcklig fart för att åstadkomma bästa verkan. De i Eskilstuna förbrukade Ostgötha sl:pstenarne skära bäst då deras periferi, eller ytan på hvilken man slipar, går med en hastighet at omkring 4060 fot i minuten; de Engelska deremot fordra en hastighet af omkring 3 600 fot, om de skola göra god effekt. Ölsnds etier Gott!ands stenar fordra ock nära nog samna hastighet. Af nämnde Engelska och Oländska slipstensarter förbrukas i E-kilstuna temligen betydliga qvantiteter, men att uppdrifsa deras hastighet till en för deras at tjenlig punkt vore föga rådligt, med mindre än sett man brukade de skyddemedel, som äro nödiga, i händelse stenen, i följd af dess stora hactighet, skulle sönderspringa. s Dylikt skyddsmedel kan likväl icke anbringas vid det slags inredning våra sliphus för närvarande ega. Icke heller tillåter nu brukliga slipniogsmetkod detsamma. (Forts. följer.) LITTERATUR Småsaker på bottnen af Kappsäcken, utgifne af Författaren till Kappsäcken. — 1. Ur min onkels efterlemnade papper. — 2. Ur min tantes efterlemnade papper. (Carlskrona. Georg Ameen Comp. 1846 — 40 skill. b:ko.) Dessa småsaker se verkligen ut att ha legat på bottren af kappsäcken; intrycket vid deras genomögnande är i det närmaste detsamma som man erfar vid granskningen af gamla anteckningar och bref, bland hvilka man söker efter någonting, som kunde förtjena att tagas till vara. Det ir möjligt, att samlingen består af utzifvarens egna strödda tankar, tid efter annan kastade på papperet och nu framdragna till allmänhetens tjenst; men det tycks sannolikare, att de verkligen, enligt bvad utgifraren förmäler, tillhöra hans onkels och hans tonts qvarlåtenskap. Vore ej så, så måste man högakta utgifvarens talang för karaktersteckning; ty någonting mera likt en gammal onvkels tankegång har man svårt att finna; med förutsättning blott alt onhela äfven är en veteran från Gustaf III:s och Her:ig Carle, stora floitt-, och ett magasin af alla de särskilda åsigter, som tillhöra stor-flottister och gubbar gemensamt. Man gör i det lilla häftet påtagligen bekantskap med en dylik gubbe, som dragit sig ur tjensten, men lefver för att sköta sin hels2, resa omkring på besök, läsa romsner och tidningar, och från sin tids ståndpunkt: anställa sina betraktelser öfver allt hvad han träffar på, i vår tid. — Tanten förefaller något nära jemnårig med onkeln; men såsom fruntimmer båller hon sig något bittre upp i moderna; könner i grund alla våra fruntimmersromaner, har antagit den,sentimentala tonen hos m:ll Bremer, o.s. v.; i alla fall skimrar den forntida fröken igenom öfverallt. Med få ord sardt : om utgifrvaren bar digtat sira o