UAUUL GI ICLCL INASiC SKU MASLeM MYGLST VV
AHlick, förorsakas ep, vid jemförelsen med den
beqvämligare Sheffislder-methoden, stor tid:-
spillan.
De så kallade rembjulen äro vanligen små,
men hastigt gående, samt placerade tätt intil!
sliprummets baivigg; äfvenså brukes alltid lä-
derremmar för stensrs och polerskifvors kring-
drifvande, hvilket är af mycken vigt samt vida
förmånligare än hvad i Sverige brukas.
I följe af remhjuers mindre diameter kom-
mer remmen å öfre och undre sidan af bju!et
snart att formera en spetsigare vivkel, och så-
medelst omsluta en större del af sliprullens pe-
Tiferi, hvarigenom frambringas -en stirk och
förmånlig friktion; äfvenledes är det lättare och
mindre fara underkastadt att af- och pålägga
remmen å ett mindre rembjul.
Att hafva rembjulen placerade tält intill väg-
gen af sliprummet mediör fördelen af ett nära
dubbelt större utrymme för slipstenar och poler-
skifvor, samt att alla remmarne blifva löpande
på samma sida af reihjulet, hvarisenom före-
kommas de hirstädes ofta intröffande farliga
sammansnärjningar af liror eller remmar.
Bruket af läderrem synes i många fall bafva
företride för hamplinan, ty ehuru den förra
kostar något mer i inköp än den sednare, blif-
ver den dock i längden vidare billigare, eme-
dan den kan, om den väl vårdas, tjena flera år,
då en hamplina otast är utnött inom några
veckor eller månader; och i anseende till dess
större spänstighet drager den alltid Jmera jemnt
och med större kraft än bamplinan, hvilken ej
eger dessa egerskaper, utan oftast måste spän-
nas ganska hårdt, tör att erhålla tillbörl:g kraft
alt kringdrifva stenen; är den då, hvilket ofta
är fallet, mindre väl skarfvad, uppkomraer deraf
en obehaglig ryckning å stenen eller skifvan,
som är högst menlig vid ett grannlaga arbete,
:samt ganska farlig om slipstenen ej är om-
sorgsfullt insatt i slipställningen. Sbeffielder-
sl phusens inreduing medgifver äfven att de å
samma bjul löpande remmar kunna intaga hvil-
ken plats som helst, emedan de längre rem-
marne lägga sig öfver de kortarer Bland de
vigtigaste omstindigheter vid slipningen, så väl
för att frambringa ett fullkomligare arbete, som
att göra det på kortare tid, är att gifva stenen
en i öfverensstämmelse med dess art passande
hastighet. Redsn för flere år tillbaka fästades
min uppmärksamhet bärvid, och fann jag att
vissa af de i Eskilstuna använde slipstensarter
ej hafva nog tillräcklig fart för att åstadkomma
bästa verkan. De i Eskilstuna förbrukade Ost-
götha sl:pstenarne skära bäst då deras periferi,
eller ytan på hvilken man slipar, går med en
hastighet at omkring 4060 fot i minuten; de
Engelska deremot fordra en hastighet af om-
kring 3 600 fot, om de skola göra god effekt.
Ölsnds etier Gott!ands stenar fordra ock nära
nog samna hastighet. -
Af nämnde Engelska och Oländska slipstens-
arter förbrukas i E-kilstuna temligen betydliga
qvantiteter, men att uppdrifsa deras hastighet
till en för deras at tjenlig punkt vore föga
rådligt, med mindre än sett man brukade de
skyddemedel, som äro nödiga, i händelse ste-
nen, i följd af dess stora hactighet, skulle sön-
derspringa. s
Dylikt skyddsmedel kan likväl icke anbrin-
gas vid det slags inredning våra sliphus för
närvarande ega. Icke heller tillåter nu brukliga
slipniogsmetkod detsamma. (Forts. följer.)
LITTERATUR
Småsaker på bottnen af Kappsäcken, ut-
gifne af Författaren till Kappsäcken.
— 1. Ur min onkels efterlemnade papper.
— 2. Ur min tantes efterlemnade papper.
(Carlskrona. Georg Ameen Comp. 1846
— 40 skill. b:ko.)
Dessa småsaker se verkligen ut att ha legat
på bottren af kappsäcken; intrycket vid deras
genomögnande är i det närmaste detsamma som
man erfar vid granskningen af gamla antecknin-
gar och bref, bland hvilka man söker efter nå-
gonting, som kunde förtjena att tagas till vara.
Det ir möjligt, att samlingen består af utzifva-
rens egna strödda tankar, tid efter annan ka-
stade på papperet och nu framdragna till all-
mänhetens tjenst; men det tycks sannolikare, att
de verkligen, enligt bvad utgifraren förmäler,
tillhöra hans onkels och hans tonts qvarlåten-
skap. Vore ej så, så måste man högakta utgif-
varens talang för karaktersteckning; ty någon-
ting mera likt en gammal onvkels tankegång
har man svårt att finna; med förutsättning blott
alt onhela äfven är en veteran från Gustaf III:s
och Her:ig Carle, stora floitt-, och ett ma-
gasin af alla de särskilda åsigter, som tillhöra
stor-flottister och gubbar gemensamt. Man gör
i det lilla häftet påtagligen bekantskap med en
dylik gubbe, som dragit sig ur tjensten, men
lefver för att sköta sin hels2, resa omkring på
besök, läsa romsner och tidningar, och från sin
tids ståndpunkt: anställa sina betraktelser öfver
allt hvad han träffar på, i vår tid. — Tanten
förefaller något nära jemnårig med onkeln; men
såsom fruntimmer båller hon sig något bittre
upp i moderna; könner i grund alla våra frun-
timmersromaner, har antagit den,sentimentala
tonen hos m:ll Bremer, o.s. v.; i alla fall skim-
rar den forntida fröken igenom öfverallt. Med
få ord sardt
: om utgifrvaren bar digtat sira o-