menande. Loforden från eua hållet möttes saå-
ledes med bitterhet och hån från andra, och
ref. erinrar sig ha i Londons Charivari träffat
en parodierande skildring på ett framtida jord-
bruk efter den tyska teorien, hvarest i stället
för ladugårdar funnos kemiska laboratorier, der
man af syror och salter tillagade gödsel med
ångmaehin, der man med andra ångmechiner
biåste ut kolsyra och ammoniak öfver hvetefål-
ten, o. s. v. Men Liebig har beledsagat sina
teoretiska åsigter med beräkningar, samt för
dessa lagt facia till grund; och sifferuppgifter
äro, som man vet, Engelsmannens svaga sida.
Man begyate derföre räkna, under det att man
klandrade; och följden var en ansenlig tillvext
af kolleganter i Liebigs laboratorium i Giessen,
anländande från England, och till stor del fram-
tida arftagare till engelska jordagods. De åter-
vände till hemmet såsom härolder för den ty-
ske forskarens beröm; och när hen slutligen
sjelf infann sig der, en sommar, vid de lärda
mötena och landibruksmötena, och der föredrog
sina satser, vann den kontinentala kemien ett
sådant insteg, att man beslöt anläggningen af
ett mönster-laboratorium i London, nästan da-
guerreotyp:skt kopieradt efter det i Giessen.
En annan följd af Liebigs teori om ammonia-
kens inflytande på åkerbruket vi:ade sig i an-
vändandet af guano; och huru belåten man är
med denna tillämpning, röjer sig bäst genom
de ofantliga massor af detta ammoniakaliska
gödningsämre, som engelska fartyg nu mera in-
föra hvart år från Amerika och Afrika. Jay
Charivaris karrikatur har till och med på sitt
sätt förvandlats till en allvarsam verklighet,
derigenom att man på flera ställen i England
anlagt stora fabriker för artificiell gödsel, hvari
men för sådant ändamål tillgodogör det ammo-
niakhaltiga vatten, med hvars utsläppande så-
som afskräde gasinrättningarne dessförinnan för-
pestade luften i sitt grannskap.
En mera snabb och fullständig framgång
har knappast någon teoretisk skrift öfver ett
praktiskt ämne vunnit; än den här ifrågavaran-
de i England; och att den vunnit det der, i
detta för sitt åkerbruk så utmärkta land, och
hos dess för toma spekulationer så otillgängliga
fölk, har. förtjent serskildt ihågkommas; ty
derna omständighet måste mer än mången an-
nan vitsorda arbetets vigt och praktiska värde!
i det heia; hvilka undantag och inkast, som än
må kusna uppställas emot vissa detaljer.
Genom de försök, som arbetet föranledt i
Frankrike, Holland, Tyskland och England och
som biifvit anställda al Boussingault, Payen,
Bouchard, Mulder, Kuhlman, Schatterman,
Schultz, Pepys, Draper, m. fl., hafva Liebigs
åsigter dels blifvit bekräftade, dels rättade eller
förändrade; men hvad som- efter dessa justerin-
gar qvarstår oförändradt är Författarens klara
öfversigt af jordbrukets kemiska grund, och öf-
vertygelsen att om jordbrukskonsten någonsin
skall kunaa göra anspråk på namnet rationell
och silmänt tillämplig, så måste den uppföras!
på en sådan grund. Endast så kan denna vig-
tiga afdelning af menskliga kunskapsförrådet
med tiden närma sig en lika vetenskapligt tyd-
lig och lika praktiskt användbar utveckling, som
kemien uppnått sedan Lavoisiers tid. Om man
också icke kan vänta att Liebig skulle hinna
sjelf fullända hvad han grundlagt, så har ban
likväl brutit vägen, hvarpå hans efterträdare
kunna närma sig det mål han sökt.
Hans här ifrågavarande arbete består af två
delar i samma band. Förra delen afhandlar
det kemiska förhållandet vid vegetabiliernas
näringsprocess,; den sednare söker redovisa
för den kemiska processen vid jäsning, för-
rutnelse och förmultning I den förra fram-
ställer Förf. vegetabiliernas allmänna bestånds-
delar och deras ursprung, samt tillämpningen
af dessa förhållanden på åkerbruket och de der-
vid nödiga förfaranden; i den sednare upplyser
han orsakerna till jäsning, förruttnelse och
förmultning hos serskilda organiska ämnen och
under olika omständigheter, samt alstren at
dessa förändringar. Såsom bihang har han till
förra afdelningen fogat en mängd faktiska upp-
gifter och samman:tillningar, tjenande till bevis
för de teoretiska åsigterna.
Liebigs vetenskapliga framställoingssätt är ser-
deles klart och lättfattligt, äfven för den med
kemien förut alldeles obekante; sannolikt har
4
I
denna talang för populär behandling vaiit hans
förnämsta rekommendation i Eogland, der man
äfven i det mest abstrakta eftersträfvar ovil-
korlig tydlighet. Såsom ett prof på hans sätt,
och äfven som en öfversigt af!de grundämnen,
hvarmed åkerbrukskemien befattar sig, må hän-
visas på följande öfversigt af
nVegetabiliernas allmänna beståndsdelar:
Kol och väte äro beståndsdelar i alla plantor
och det i hvart och ett af deras organer.
De förnämsta beståndsdelarna af alla vegetabilier
utgöras af föreningar, som innehålla kol och vatt-
nets elementer, och dessa i samma förhållande som
i vattnet; hit höra växttråd, stärkelse, socker och
gummi.
En annan klass af kolföreningar innehåller vatt-
nets elementer, plus en viss mängd syre; den om-
fattar med få undantag de talrika, hos växterna
förekommande, organiska syrorna.
En tredje klass bestär af föreningar enellan .s.
och väte, hvilka antingen icke innehålla något sy-
re, eller om syret ingår som en beståndsdel i des-
så cÅ är dagg Avantiinvt alltid mindre. än att dat