UTRIREN.
— 2
SCH W EITZ.
Ziärich den 31 Augusti. I dag har edsför-
bundsdagen begynt diskussionen öfver de sju ka
tolska kantoaernas off- och defensifallians, se-
dan den förnt låtit sig föreläsas alla d thörande
handlingar. Ahörarnes läktare voro öfverfylldg
och i hela salen herrskade den djupaste tyst-
nad, endast afbruten af talarnes röst. På ken-
ton B:rns vägnar öppnades debatterna at hr v
Titler, med ett värdigt men kort föredrag, hvar
han, utan att ingå i statsrättliga deduktionsr.
förutsatte alliansens oförenlighet med edsför-
bundet; hvarefter han tilkännagaf den insruk-
tion han fått, stt protestera deremot. D-rpå
togs ordet, för Luzern, af hr Meyer, som lu:nt
och högtidligt, samt i ett verkligea utmörkt
tal, belyste frågans både statsrättliga och poli-
tiska ställnipg, samt, sedan han ordat i fulla
två timmar, slutade red upsläsandet af en of-
ficieli förklaring från kanton Luzern, med
hvilken, enlist bans tillkännazifvande, sändebu-
den från Uri, Schwyz, Unterwalden, Zug, Frei-
burg och Wallis, på sina principalers vägnar
antingen redan förenat sig, eller komma att
förena sig. Denna skrift, så vigtig för känne-
domen om det hittills blott ryktesvis bekarta
förhållandet med de sju kantonernas separat-
förbund, har följande lydelse:
Ståndet Luzern bar haft den ou!plåvligt be-
dröflga erfarenheten, att man från edsförbundna
medständers områden gjort väpnade anfell mot
dess område och dess; suveränite!, utan att
dessa ständers styrelser eller edsförbu-dets för-
ort hindrat dessmma. De närvarende syfiena
och förhållanderna inom edsförbundet gifva det
ingen borgep, att icke dylika förbunds- och
folkrättsvidriga anfall kunna förnyas. För att
kunna med förenad kraft uppställa ett afgörande
motstånd emot sådana i alla fall åsyftade fram-
tida anfall på kanton Luzerns område och su-
veränitet, eller mot den ena eller ar.dra bland
dess höga medständer: Uri, Schwyz, Uuterwal-
den, Zug, Freiburg och Walls, hafva konfe-
rensbes!uten blivit af dem samtligen fattade.
De:t2, och intet arnat, utgör ändamålet för de-
samma, och fjerran från ifrågavarende stän-
der låg hvarje otillåtlig, förbundsvidrig smyg-
tarka, men framförallt den af en fiendtlig ka-
tolsk förening emot protestantiska edsförvand-
ter. Förpligtadt till utfårdande af dessa beslut,
genom :jelibevaringslagen, ansåg sig stårdet Lu-
2ern å andra sidan berättigadt dertill, gexom eds-
förbundsfördracets stadganden; till följd hvaraf
det aldrig låg i dess vilja att kringgå någon
bland detsammas bestämmelser, än mindre att
mo:sätta sig dem. Efteråt, så väl som före ut-
färdandet deraf, skall derföre ståndet Liz-rn
göra till sin heligaste pligt, att, med sann eds-
förbunden samvetsgrannhet och tro-et efter-
komma samtliga edsförbuadsfördragets stadgon-
den; följaktlisen äfven det i dess 4 artikel fö-
rekommarde. Då sändebudet från Luzern, i
medvetandet af sådan upprigtig förbundstrohet,
uttzler detta, firenar det dermed den ytterti-
gare förklaringen: att kanton Luzern kommer
att stå fast vid ifrågavarande beslut, såsom tro-
gen förbundsledamot och edsförbundet suveränt
stånd, under alla omständigheter; men också
blo:t så länge, som de folkrätts- och :edsför-
bundsvidriga sträfvandena mot ofvanuppräknade
ständer och i synnerhet mot dess e et stånds
suverän tet och område fortara.
Distussionens fortsättning lärer raan först ha
att vänta med nästa post.
I Bern har det nya Regeringsrådet beslutit
att dess sammanträden skola i allmänhet hållas
offentligt. Det förstås at sig sjelft, att detta
icka kan äga rum när ärender förekomma som
angå andra stater, t. ex. vid behandlingen af
diplomatiska frågor, handelsfördrag 0. s. v.
ITALIEN. - .
Det öfriga kardinalskollegium är vanligen at
olka tankar med påfven och hans statsekre!e
rare kardinal Gizzi, när fråga är om reformer-
na, men hans helighet låter ej störa sig dera.
Eu bland den heliga konseljens ledamöter an-
märkte nyligen att om påfven fortore i den
rigtniog han börjat, så skulle romerska folket
väl slutligen äfven önska sig en konstitution.
Och hvarföre icke gå en sådsn önskan till mö-
tes, om så är nödigt för mira undersåters bä-
sta? svarade Pius IX. .
Ännu i slutet af Augusti anlände från lands-
orterna flera deputationer, för att tacka för
amnestien. Invånarne i Bologna hafva särskildt