innehålla ett visst antal cnhemiskKa toreninugatr, som
för växternas trefnad äro oumbärliga, och som den
fruktbara jorden måste erbjuda dem, så förkleras
på ett högst enkelt sätt kuiturmethodernas olik-
het; ty det är klart, att halten af dessa så vigtiga
beståndsdelar i åkerjorden måste omvexla i samma
grad, som de bergarters sammansättning, genom
hvilkas förvittring den uppstått.
Hvete och klöfver behöfva vissa beståndsdelar
ur jorden, de trifvas icke i en jord, der dessa sak-
nas. Vetenskapen lärer oss att genom undersök-
ningen af askan känna dessa beståndsdelar och,
om analysen af en jordmån visar, att dessa ssknas
derj, så är orsaken till ofruktbarheten utredd.
Men undanrödjandet af denna ofruktbarhet är
dermed gifvet.
Empirien tillskrifver konsten och de mekaniska
operationerna vid jordbruket all framgång, och
tillägger dem det högsta värde, utan att fråga ef-
ter, på hvilka orsaker deras nytta hvilar, och lik-
väl är denna kännedom af högsta vigt, emedan
den på det fördelaktigaste ordnar användandet af
krafter och kapital, och förebygger deras förslö-
sande. År det tänkbart, att jordens genomskär-
ning med plogjernet, att jernets beröring med jor-
den gör den liksom genom ett trolleri fruktbar!
Ingen kan hysa denna tanke, och likväl är denna
fråga ännu icke uppställd i agrikulturen, än min-
dre löst. Säkert är, att -vid sorgfällig plöjning
blott en långt drifven mekanisk sönderdelning, om-
vexling och förstöring af ytan utöfvar ett gynnan-
de inflytande; men den mekaniska operationen är
blott ett medel till ändamålet.
Med tidens verkningar förstår man, i synnerhet
i landthushållningen under trädes!iggandet, under
fältets uthvilande och i naturvetenskapen, vissa
chemiska aktioner, som atmosfärens beståndsdelar
oupphörligen utöfva på ytan af jordskorpan. Dei
är kolsyran, luftens syre, fuktigheten och regn-
vattnet, genom hvilkas inverkan vissa beståndsde-
lar i berg- och klipparterna eller deras spillror,
som bilda åkerjorden, erhålla förmåga att lösas i
vattnet och till följe af denna löslighet skilja sig
från de olösliga.
Man vet att dessa chemiska aktioner i sig inne-!
fatta hegreppet tidens tand, som förintar menni-
skoverk och förvandlar de hårdaste klippor i stoft.
Genom deras inflytande blifva i åkerjorden vissa
jordbeståndsdelar assimilerbara för växterna, och
det är just detta mål, som skall uppnås genom de
mekaniska operationerna vid åkerbruket. Deskola
påskypda förvittringen och dermed erbjuda en ny
generation af växter de erforderliga jordbestånds-
delarna uti ett assimilerbart tillstånd. Det ärtyd-
ligt, att den fasta kroppens förvittring måste till-
taga efter ytan; ju flera punkter vi på den gifna
tiden utsätta för de inverkande krafterna, desto
hastigare går föreningen för sig. — — Af det
föregående följer, att fältets mekaniska bearbet-
ning är det enklaste och billigaste medel, att göra
de i jorden innehållna näringsämnena tillgängliga
för växterna.
Gifves det nu icke, kan man fråga, utom de
mekaniska, ännu sndra medel, som kunna tjena
till stt öppna jorden och förbereda upptagandet af
dess beståndsdelar i växtens organism? Dessa mg-
del finnas utan tvifvel, och iblånd dem begagnas
seden ett århundrade i England förnämligast bränd
kalk i stor mängd; det vore svårt att uppfinna ett
enklare och mera ändamålsenligt medel.
Men för att vinna en riktig åsigt öfver kalkens
verkan på åkerjorden, är det nödigt att erinra sig
de processer, som chemisten tager till hjelp, för
att på kort tid försätta ett minerals beståndsdelar
i lösligt tillstånd.
Den ytterst fint pulveriserade fältspathen t. ex.
behöfver en vecko- eller månadslång behandling
med syra, för att upplösas; men blanda vi honom
med kalk och utsätta vi honom för en måttligt
stark glödhetta, så ingår kalken chemisk förening
med fältspathens beståndsdelar. En del af det
bundna alkalit (kalit) sättes i frihet, och blotta
öfvergjutningen med en syra i köld är redan till-
räcklig, att icke blott lösa kalken utan äfven fält-
spathens öfriga beståndsdelar i syran. Af kiseljor-
den upptages så mycket af syran, att den sednare l,
stelnsr till ett genomskinligt gelt. ,
På samma: sätt, som kalken förhåller sig tilll,
fältspathen vid bränningen, så förhåller sig den
lösta kalken till de flesta lerjordssilicater, om de i
fuktigt tillstånd blifva i beröring med hvarandra
en längre tid. Två blandningar, den ena af van-
lig krukmakarelera, den andra af kalkmjölk, blifva:
ögonblickligen tjocksre om de slås tillsammans. :
Lemnar man dessa under månader åt sig sjelfva, ll
så gelatinerar nu den med kalkvällingen blandade l
t
6
f
t
f
ke, me AT
E
leran, om man tillsätter en syra; denna egenskap
saknades nästan fullkomligt före beröringen med
kalken. Leran blir assimilerbar i det kalken ingår
en förening med dess beståndsdelar, och, hvad som
är ännu. märkvärdigare, största delen af de deri
innehållna alkalierna sättas i frihet. Dessa vackra
observationer gjordes först af Fuchs i Munchen,
men de hafva icke allenast bidragit till upptäc-!qc
tandet af den hydrauliska kalkens natur och egen-k
skaper, utan, hvad som måste anses för ännu mera d
vigtigt, de hafva förklarat den frätande släckta kal- i
kens inverkan på åkerjorden och gifvit sgrikul!tu- S
ren ett ovärderligt medel att upplåta jorden och a
rätta de för växterna oumbärliga, alkalierna i I
frihet, 6
I Oktober hafva fälten i Yorkshire och Lan-!
cashire utseende af att vara betäckta med snö.l,
Hela qvadratmil äro betäckta med släckt kalk, som
under de fuktiga vintermånaderna utöfvar ett väl-
görande inflytande på den hårda lerjorden.
Ur dyika vetenskapliga synpurkter var man
visst icke före Liebig van att betrakta jordbru-)h
karens förfarande; aldraminst i England, der lt
jordbruket vunnit sin största utbildning. Der, li
om någonstädes, höll man sig till facta, och lå
dea bott mekaniska sammanopningen af så-
dana — matter of facts — ansåg man der, i
mer än annorstädes, för det:amma som teori. ;
Lieb:gs vidsträckta fordron af kemiska grunder
för iordbruket måste derföre finna de störstal,
mo:sägelserna just der; och ännu mera derförel,
4 Easelsmännen,. oOriktadi deras måsgadisa!s