ÄRNEWESEEESEEEESOSe
mot Paz. Tio tusen förut..... det gör inalles
trettio tusen. Femton bundra francs ränta; det!
är jemnt så mycket som min loge på italienska
operan kostar; så mycket som en borgerlig fa-
mi!j under ett helt år kunde lefva af. Ack,
hvad ni poleckar äro för besynverliga varelser!
Du är icke mer ond än så här... tillade hon,
i det hou från siu vackra parterr uppryckte
och sönderplockade en blomma. — Den de
stackars, stackars Paz! tillade hor, efter en
paus, med mycken ironi. Jag uadrar just hvar-
tll han gagnar oss? — Jag skall sjelf taga öf-
verinseendet öfver värt hus. Du får ge honoa:
den der pensionen af hundra louisdorer, som
han ena gång vägrade, och ban får taga Vägen
h at ban vill med sin älskarinna från Cirque
Olymp que.
— Säg icke så, min vän; Pez är oss till
mycken nytta. Han har säkert insparat fyra-
tio tusen :ranes för oss, bara pi ett år. Slut-
ligen, min söta engel, har han satt in hundra
tusen francs hos Rothse5ilds. En intendent skulle
ha frånstulit oss dem.
Clemertines vrede stillades nu för ögonblic-
ket, men bon var, ieke desto mindre, fortfa
rande kall och vresig mot Paz. Några dagar
derefter bad hon honom komma in i denna
samma boudoir, der hon, ett år förut, hade
blifvit så frapperad, i det hon jemförde honom
med grfve Adam. Denna gången förblef hor
i enrum med honom, utan att dersid visa rin-
gaste förlägenhet eller ana den minsta fara.
— Min bista Pez, yttrade bon med denn
intonseqventa fö.trolighet, hvaraf förnäma per:
soner of:ast betjena sig mot ringare. Om n
verkligen älskar Adam si högt som ni så er
så går ni visst in på en sak, hvarom han sk
drig sku!le kunna bedja er, men som jag, han
hustru, ej tvekar att begära a! er.
— Det är fråga om Malaga, sade Thaddeu
med djup ironi.