ÄRNEWESEEESEEEESOSe mot Paz. Tio tusen förut..... det gör inalles trettio tusen. Femton bundra francs ränta; det! är jemnt så mycket som min loge på italienska operan kostar; så mycket som en borgerlig fami!j under ett helt år kunde lefva af. Ack, hvad ni poleckar äro för besynverliga varelser! Du är icke mer ond än så här... tillade hon, i det hou från siu vackra parterr uppryckte och sönderplockade en blomma. — Den de stackars, stackars Paz! tillade hor, efter en paus, med mycken ironi. Jag uadrar just hvartll han gagnar oss? — Jag skall sjelf taga öfverinseendet öfver värt hus. Du får ge honoa: den der pensionen af hundra louisdorer, som han ena gång vägrade, och ban får taga Vägen h at ban vill med sin älskarinna från Cirque Olymp que. — Säg icke så, min vän; Pez är oss till mycken nytta. Han har säkert insparat fyratio tusen :ranes för oss, bara pi ett år. Slutligen, min söta engel, har han satt in hundra tusen francs hos Rothse5ilds. En intendent skulle ha frånstulit oss dem. Clemertines vrede stillades nu för ögonblicket, men bon var, ieke desto mindre, fortfa rande kall och vresig mot Paz. Några dagar derefter bad hon honom komma in i denna samma boudoir, der hon, ett år förut, hade blifvit så frapperad, i det hon jemförde honom med grfve Adam. Denna gången förblef hor i enrum med honom, utan att dersid visa ringaste förlägenhet eller ana den minsta fara. — Min bista Pez, yttrade bon med denn intonseqventa fö.trolighet, hvaraf förnäma per: soner of:ast betjena sig mot ringare. Om n verkligen älskar Adam si högt som ni så er så går ni visst in på en sak, hvarom han sk drig sku!le kunna bedja er, men som jag, han hustru, ej tvekar att begära a! er. — Det är fråga om Malaga, sade Thaddeu med djup ironi.